komplex

Jag har hamnat i en konflikt på jobbet och det tar hur mycket energi av mig som helst och det påverkar mitt inte helt stabila humör negativt..

Jag tycker det är så obehagligt för jag blir så elak. Jag har ett litet överläge, då jag har mycket mer erfarenhet än X även om vi åldersmässigt ligger nära varandra.

Det här borde min chef ta tag. Det kommer han inte göra. Då ska det ha gått väldigt långt, hans strategi är att vänta och se om det löser sig själv. Jag kan inte påverka det.

Problemet är värderingar. På vår arbetsplats förutsätts att alla tar eget ansvar, vilket han tycks tolka att man är fri att arbeta så mycket som man har lust med, vilket han alltid använder till sin fördel. Det gör mig galen. Han går tidigt, kommer sent. Jag jobbar deltid och får betalt därefter. Han jobbar nog inte många fler timmar i veckan än vad jag gör och får heltids lön.

Jag har en liten moralens väktare inom mig som jag ibland avskyr. Har man ingått ett avtal, t.ex. med en arbetsivare ska man hålla det så länge arbetsgivaren håller sin del. När jag påpekat det för X säger han att han aldrig skulle hindra någon från att ta ledigt när det behövs. Värderingskonflikt alltså. Det finns fler faktorer, han har svårt att ta instruktioner eller hjälp av en kvinna. Han ska köra sitt lopp själv, vill inte ge någon insyn i det han gör. Han är aldrig med i diskussioner som rör gruppens mål eller sätt att effektivisera oss och högst motvilligt följer nya riktlinjer vi kommit fram till.

Och jag blir så jäkla elak. Jag har börjat förstå hur mannen fungerar. Han har uppenbara problem att förstå vad vi håller på med och att förstå arbetsuppgifterna (som till viss del kräver egen analys och kreativt tänkande). Dessutom hanterar han språket mycket sämre än vad han förespeglade oss vid anställningen. Han hänger antagligen inte med på möten eller ens när man förklarar något direkt till honom. Men han saknar ödmjukhet. Erkänner aldrig en svaghet.

Så börjar jag stygga mej: ”Vem ska göra det här”? säger någon. ”Det är väl X tur” säger jag, fast jag vet att han aldrig kan klara av uppgiften. Så attackerar jag honom, frågar hur har han tänkt lösa uppgiften, kan han dokumentera det, osv. Jag vet ju att han inte klarar av det och att jag bara plågar honom.

På fredagar går han tidigt för att delta i någon cermoni. Han ska arbeta in den tiden men han gör det aldrig. Jag har lust att säga (och kommer antagligen göra det en dag): ”Har du också börjat jobba deltid”?

Men det där förbättrar inget. Motsättningarna mellan oss blir bara svårare. Jag tror han är för rigid för att förändra sig. Varför kan jag inte bara släppa och låta honom vara? Förr eller senare kommer han antingen anpassa sig eller så måste chefen bestämma sig för att göra något. Varför när allt mitt förnuft säger att jag skulle må bäst av det?

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."

Anpassad Rebell

Vem är det som får lida när X inte kan sköta sitt jobb? Är det du, kunderna eller företaget? Om det är företaget så är det din chefs jobb att styra upp X. Är det kunderna så är det också din chefs jobb att styra upp X. Gör inte din chefs jobb! Och eftersom du dessutom är elak mot honom som du säger så är du verkligen ute på fel spår. Låter nästan som lite mobbing.

När man är en ansvarsfull person som du verkar vara är det lätt att man tar för stort ansvar. Man kanske ser vad som faller mellan stolarna och vad kollegorna gör för fel. Är man trogen sitt företag är det ju lätt att man själv tar tag i problemen och försöker ställa allt tillrätta. Förstår din frustration när du har en kollega som varken respekterar dig eller sköter sitt jobb ordentligt. Om du misslyckas med att försöka hjälpa efter några få påpekanden och tips så måste du ge upp. Mer krävs inte av dig. Självklart ska du berätta för chefen att allt inte står rätt till.

Det känns som att du verkligen själv vill lösa problemen för att det är "rätt sak att göra". När det inte funkar så blir du istället elak. Jag tror inte ditt problem är att du blir elak, grundorsaken är nog att du tar för stort ansvar. Låt X missköta sitt jobb. När det kraschar så blir det chefens ansvar att ställa allt till rätta. Låt inte chefen få det så enkelt så han inte behöver göra sitt jobb vilket är att chefa och styra upp dom anställda när dom missköter sig. Ta reda på exakt vart ansvarsgränserna går och gå inte utanför dom ifall det får dig att må dåligt.

komplex

Tack Rebellen,
Precis de ord jag behövde höra från någon! Innerst inne vet jag att jag måste sluta ta ansvar som ingen bett mig om.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om kulturkrockar. Men problemen med X skulle inte blivit så stort om chefen var tydligare och närvarande.

Nu tar jag ett beslut som jag ska göra allt för att följa: Eftersom jag emotionellt alltid far i taket när X ljuger eller försöker dominera mig så är det bäst att ha så lite som möjligt med honom att göra. Snäll och normal artig vid fikat och så, men se till att det finns en mycket tydlig uppdelning av vem som ansvarar för vad när det gäller arbetsuppgifter och projekt. Trist, jag som gillar att jobba tillsammans.

Kanske tar jag upp problemet kring X med chefen som du uppmanar. Det känns dock lite kymigt, då jag inte alltid är en stjärna pga min bipolära sjukdom. Ingen har någonsin "bråkat" med mig om det.

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."

Anpassad Rebell

Dåliga chefer finns det gott om. Jag tror felet med vår samhällsstruktur är att den är uppbyggd på ett sådant sätt att behovet av chefer och ledare i samhället är större än vad det faktiskt finns bra och naturliga ledare att ta av. Själv har jag aldrig haft en bra chef.

Låter jättebra! Låt honom verkligen inte dominera dig. Han får hålla sig inom sitt lilla område och den dagen han försöker styra dig i ditt område då kan du sätta in ditt försvar. Var rak och tydlig om vilka ansvar och arbetsuppgifter som är ditt ansvar. Och har han synpunkter på hur du ska göra så skickar du bara honom till chefen. Chefen bestämmer vem som ska göra vad och hur, inte nån dominant, respektlös, lögnhals till kollega.

Usch vad jobbigt att jobbet ska vara ett psykologiskt slagfält. Varför kan vi inte bara respektera varandra, leva ut vår kreativitet och ha roligt tillsammans 8h/dag istället.

Alla har rätt att ha fel och brister. Du har bipolär, han talar dålig svenska. Du ska gå till chefen när du märker att X gör något riktigt dumt som verkligen skadar företaget eller kunderna. Inte för att han är dålig på svenska eller liknande svagheter. Och ja, gå in till chefen! För om du inte berättar vad X gör för dumheter så kanske chefen tror på X när han ljuger ihop nån historia om dig.

komplex

Tack för dina ord! Jag kommer ha dem med mig när jag "rustar" mig det framtida samarbetet.

Du tycks ha en hel del erfarenheter av arbetslivet du med? Jag har alltid gillat att jobba. Jag är bra på att samarbeta och bidra till att höja arbetsglädje och motivation i gruppen så länge alla drar åt samma håll. Jag är nog väldigt lösnings- och målorienterad.

Men när en person jag försöker hjälpa och motivera bara motvalsar blir det konflikt. Det har hänt både när jag varit "bara" kollega och gruppledare. Min oförmåga att hantera det här har lett till att jag tackar nej till alla typer av ledaransvar. Jag går in i problematiken för mycket, tar det för personligt, blir stressad, kanske elak. Det triggar min psykiska ohälsa vilket kan leda allvarliga konsekvenser.

Håller med det du skrev "Varför kan vi inte bara respektera varandra, leva ut vår kreativitet och ha roligt tillsammans 8h/dag istället".

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."