Chivalrous

Hej.

Jag är ingen förälder, men håller av 3st tjejer i mitt liv.
Det är mitt ex och hennes två döttrar på 8år och 6år.

Jag står nu utanför denna familj, då vi nyligen har gått isär igen. Men är ofta en del och blir överbjuden, och hos tjejerna är jag fortfarade deras "pappa" de tror att deras mor och jag är ihop.

Har skrivit om råd ang henne förut: Förvirrad!!!

Nu ser jag många händelser som jag tycker är väldigt negativa och vill ha tips och råd om vad jag kan säga eller göra för deras mor, dels för att barnen ska få trygghet och att mamman o barnens konflikter ska ta slut.
För så här illa var det inte då vi bodde ihop eller när vi senare hittade tillbaks till varandra. Jag hittade på olika belönings system för dem som de skulle hålla, för att ta eget ansvar och det funkade, fast ibland så gick de och köpte den där saken med mamman eller pappan innan tiden hade gått ut, så då föll allt.
Och det här är inget jag känner äv när jag är där, utan det har varit eller kommer när jag ska åka därifrån eller när vi pratar med varandra över telefon, så kan en kamp pågå.

Jag får ofta läsa som hennes överskrift på MSN att:
'Billiga barn bortkränges...'
'Uppkäftiga ungar bortskänkes...'
'Nån som vill köpa en unge eller två billigt?'
För att nämna några.
Det sista jag hörde var förra söndagen innan vi skulle till Grönan då mamman säger: 'Önskar att jag inte hade några ungar, de är som två små elaka troll, som inte lyssnar.'
Jag svarade tillbaka: ' Du har själv valt det'
Varpå hon svarade: 'Jag var ung och dum och visste inte vad jag gav mig in på. Önskade att det var ogjort..'
Det verkar vara en kamp varje dag, genom att när hon inte lyssnar på dom lyssnar inte dom på henne, de tar efter hennes beteende. Eftersom hon inte tar eget ansvar, så gör inte de det heller.
Ofta så kan 8åringen säga "men mamma du lyssnar ju inte på mig" och senare kan hon säga "jag lär mig inget av dig om du inte lyssnar så varför ska jag lyssna på dig".

Ett sätt att slippa konflikter vid sängdags, är att hon mutar dom med att sova i hennes säng, t ex 4 av 5 dagar, och det kan gå till så här:
'Om ni borstar tänderna nu utan mankemang, så får ni sova i min säng.'
Och även om tjejerna börjar bråka och hon hotar med att de ska sova i sina egna sängar så blir det aldrig av, utan de vet att hon viker sig iallafall.
När vi kom hem från Grönan la sig barnen i hennes säng per automatik och tjatar om att sova i hennes säng.
Visst kan det handla mycket om hennes egna otrygghet, men det skapar en otrygghet hos barnen.
Och de är i den åldern då de formas som mest av sina föräldrar, och detta beteende gör att de alltid kommer köra över mamman, de är bortskämda, och får alltid som de vill. Det kan sluta med att hon hotar med 'stryk' vilket gör att barnen gömmer sig i ett hörn, bokstavligen. Men de vet att hon viker sig allafall efteråt vilket gör att de inte bryr sig om något hon säger eftersom konsekvensen uteblir.
Som det är nu straffar hon barnen med att sova i sina egna sängar, vilket kommer resultera i att de blir väldigt osäkra, de får ingen egen trygghet i sig själva, de kommer inte klippa navelsträngen förräns väldigt sent. Deras egna rum och sängar ska ju vara deras trygghet, men så blir det ju inte nu.

När de är hos deras far varannan helg så sover de i hans säng, att tilläga så är han i 35års ålderna och har ett rum hos sina föräldrar.


Behöver tips och råd om vad jag kan göra och säga till henne så hon förstår att hon igentligen gör alla en otjänst, ialla fall tycker jag det.

Tack på förhand /A

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

MentalPanic

Först skulle jag vilja säga ... Vilka träd växer ni män på som tänker och tar dessa ansvar? Härligt att se omväxling för en gångs skull!

Ja det du kan vara här är barnens röst helt enkelt och ärligt talat skulle jag ta tag i mamman med ett seriöst snack. Det måste bli förändringar i hennes beteende gentimot hennes egna barn. skriver hon dessa rader på msn som nick och även säger rent ut att hon önskar att de inte fanns så lär hon inte spara på orden till barnen heller.

Ett seriöst snack med henne och sätt press på henne ..Hon är den vuxna i den här situationen och hon är den som måste se till att få barnen och hennes vardag att funka. Klarar hon inte det ensam så finns det stödj att få fran social kontor osv. Troligen behöver hon andas mer regelbundet och få vara mer än bara mamma. Pappan får helt enkelt ta sig i kragen med och fixa så han kan ha sina barn oftare. Säger inte att du ska ställa dig helt utanför detta då du verkligen bryr dig och ger barnen omtanke på ett bra och tryggt sätt. men tycker dock att föräldrarna behöver ta huvudansvaret.

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

angela

Lider med dig...tänk att stå och inte kunna göra någonting!! Även fast det egentligen inte är ditt ansvar så tar du och tar tag i detta,jag beundrar dig!! Fråga henne om hon skulle vilja bli behandlad på det sättet hon behandlar sina barn...det är inte lätt att få dom att förstå..jag vet av erfarenhet!! Men du kan ju faktisjt ringa till soc anonymt om du tycker att barnen far illa... Det är jobbigt men för deras skull... LYCKA TILL! Du får gärna höra av dig om du behöver prata...

Nillan

Du är ju en helt underbar människa, det är inte vanligt att en man engagerar sig på det sättet som du gör när det inte är dina egna barn!
Kvinnan verkar ju inte må riktigt bra om hon kan säga så nedlåtande saker om sin egna barn. Men jag vill säga dig att alla hemskheter som hon både säger och gör det kommer dom barnen aldrig att glömma, tro mig ..... jag är 34år och jag kommer ihåg orden som min mamma sa till mig när jag var liten och det känns som om kommentarerna är tatuerade i min själ och kommer aldrig försvinna. Och bla. det har präglat mig hur jag är som människa idag och det är mycket ångest kan jag lova.

Lycka till min vän !

Chivalrous

Hej igen.

Tyvärr har jag inte kommit till någon situation där jag kan fråga henne rakt ut om vad hon gör mot barnen, det har varit ganska lugnt dom två senaste veckorna. Och har hon sagt något så har tjejerna varit i närheten. Man vill ju inte ifrågasätta henne inför barnen.

Men jag ska försöka gå på den linjen om hon satte sig själv i deras situation, och vad vissa saker hon gör mot dem kan få för följder. Men det gäller ju att få dessa tillfällen att prata med henne, hon är en expert att fly så fort något blir jobbigt. Gå i försvar, fly, utåtagerande, trotsig komma med personangrepp osv..

Den förra veckan var jag ganska delaktig med tjejerna hade tre heldagar med dem, då vi bada och hade massa andra aktiviteter. Fram till fredag kväll, på lördagen åkte dom till sin far och ska vara där i två veckor.
Och efter det så har jag inte hört så mycket från mamman hon hade fest på lördagen men jag blev inte bjuden, sen har hon typ ringt innan hon har gått å lagt sig de övriga dagarna. Fast vi har sagt vi ska göra något nästa dag, så har det inte blivit av.

Så ja jag tror hon mår väldigt dåligt själv och är osäker, har skrivit om råd ang henne under fråga exp ang relationer.

Jag vill ju inget annat än att hjälpa och finnas för dem.

Ha en underbar dag.

/A
Nä jag tror inte hon mår bra.

Frida.L

Hej Chivalrous

Du är i en svår situation som är så nära familjen men samtidigt är du inte förälder till barnen. Du tolkar situationen helt rätt, barnen blir riktigt kränkta och dem får inte en grundtrygghet som de behöver för att sedan kunna frigöra sig från sin mamma.

Du har fått mycket bra råd från andra medlemmar och jag vill att du mest tänker på detta i den här situationen. Du är inte deras pappa och kommer inte att vara det heller men du är vuxen och har därmed ett ansvar för att skydda barn om dem far illa. Om mamman säger något åt barnen när du är där tycker jag absolut att du kan stå upp för barnen och ifrågasätta henne fast barnen är där. Gör du det lugnt och sansat där du ställer en öppen fråga om -hur tänkte du nu? – på vilket sätt hjälper det barnet när du säger så? – hur skulle du uppfatta din mamma om hon sa sådär till dig? osv... Att barnen är där gör inget, dem är såpass gamla och det lär och visar dem att deras mamma har inte rätt, hon gör och säger tokiga saker och någon kan faktiskt stå upp mot henne och för oss.
Om du inte säger något när dessa kränkningar sker så lär du och mamman barnen att det är okej, och att dem inte kan förvänta sig att andra vuxna ställer upp och talar för dem när dem skadas, detta kan sedan utvecklas i destruktiva beteenden där resonemanget går "att ingen bryr sig ändå."

Självklart behöver mamman stöttning och hjälp på hur hon ska bete sig bättre med barnen, barnen kan även dem behöva prata om deras känslor inför mamman och dess kränkningar och familjen behöver arbeta med detta, förlåta och gå vidare i bättre beteenden. Detta kan ske i familjeterapi till exempel.

All lycka till och jag hoppas att det har blivit bättre sen du först skrev inlägget!

Hälsningar Frida

__________________
Frida är utbildad pedagog NLP terapeut. Hon arbetar med barn och ungdomar upp till 18 år och med föräldrar.
Med kognitiv inriktning arbetar hon bland annat med beteendesvårigheter, ångest, depression, självkänsla, oro, tvångstankar och skilsmässosvårigheter.
Du som förälder kan få handledning av Frida om hur du bland annat kan kommunicera och förstå ditt barn och ungdom bättre.
Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027 eller maila frida@comunicera.se

Liten kuling

Det aller viktigste for et barn, etter min erfaring, er å føle seg ønsket, akseptert og trygg. Disse to barna begynner å bli såpass store, at de lett kan fange opp morens kommentarer på at de er til bry, troll, slitsomme osv. For et barn, er det en uutholdelig følelse.

Det er en følelse som kan få store konsekvenser. Klarer du å snakke litt med moren om dette? Kanskje hun kan sette seg inn i rollen som liten litt igjen? Hva var viktig for henne? Kanskje kommer det fram setninger som: At foreldre/andre var glad i henne. Det er viktig for alle mennesker. Som barn må man ha dette bekreftet. Det er også viktig med stabilitet. Det høres ut som den formen for belønnelse og straff rundt å få sove i sengen hennes, byr på usikkerhet og instabilitet.

Det du sier om faren til barna, trenger ikke å være noe problem. Her er det viktig å lytte til barna. Han er faren deres, og selv om det finnes en rekke overgrep innen familier, er ikke flertallet slik at de pågår slike. Lytt til barna. vil de sove i egen seng, må det lyttes til. Har de det derimot ok som det er, er det ingen grunn til oppstandelse. Riktignok hender det ofte at barn ikke sladrer på foreldre som gjør overgrep, men vær oppmerksom og lyttende. Det er mitt beste råd til dette siste.

Håper dette ikke ble for langt. Det er mine tanker etter å ha lest - og tenkt.