Gråhårig

Blir snart desperat, är tillsammans med en underbar kvinna med en tolvårig son. Han sover hos sin mamma var natt! Vi har mycket konflikter och diskussioner om detta eftersom våra åsikter skiljer sig så mycket åt.

Enligt mitt sätt att se är det direkt olämpligt att en tolvårig prepubertal pojke jämt sover i samma säng som sin mamma (som dessutom sover naken).

Får då höra att det minsann inte alls är samma säng utan faktiskt två separata 90 cm sängar som råkar stå bredvid varandra. Dessutom använder dom ju två täcken! För att ytterligare belysa detta har min vän frågat flera av sina vänner och även dom ser inget konstigt med det hela.

På vår gemensamma semester tog sonen redan första natten sin ordinarie plats i sin mammas säng. Även detta skapade diskussioner och argumentationer.

Kan jag ha så fel som tycker att detta är konstigt och fel?

Tacksam för all feedback

Marie Berntsson

Hej Gråhårig!


Det jag reagerar främst på är att mamman väljer att sova naken bredvid sin tolvåriga son. Det anser jag är över gränsen.

Man måste komma ihåg att se på varför han sover och hur han sover med sin mamma. Är det så att han somnar i hennes säng tycker jag det är okej, om man väcker honom eller bär tillbaka honom till sin egen säng. Om han är otrygg i sig själv under en period anser jag inte att det är något fel. Men, jag reagerar som sagt på att mamman är naken i det hela. Och har hon försökt att hjälpa honom att sova i sin egna säng? För om inte mamman börjar sätta gränser där så blir det lita jobbigt för grabben sen när han ska frigöra sig. Kanske handlar det mer om mammans behov att sova nära sin pojke?

Det är svårt att svara på när jag inte vet mer information kring varför och hur, dvs somnar han där och sover hela natten eller kommer han in för att han har mardrömmar, har det alltid varit så här eller sen du kom in i bilden osv..

Jag tycker ändå att en 12-årig pojke bör kunna sova i sin egna säng, såvida det inte finns massa problem med i bilden.

Du frågar:

Kan jag ha så fel som tycker att detta är konstigt och fel?

Nej, det tycker jag inte.

Hälsningar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

Gråhårig

Hej Marie och stort tack för ditt svar!
Värdefulla synpunkter och jag kommer att återkomma till dig via mail asap men vill tillägga följande till min tidigare lämnade information.
Såvitt jag vet har pojken alltid legat tillsammans med först föräldrarna och sedan med modern sedan ett par år efter föräldrarnas separation.
Det finns inga uppenbara eller tydliga medicinska problem såvitt jag kunnat se. Dom lägger sig ihop och vaknar ihop var dag. Det har varit diskussioner mellan modern och fadern i denna fråga, han tycker det är olämpligt och försöker att i möjligaste mån få pojken att sova själv när han är hos honom.
Denna vana är, som jag ser det, djupt rotad! Vid de tillfällen jag varit där när pojken har varit hemma har enda alternativet varit tre i sängen (två snart 50-åringar och en tolvåring). Känns väl sådär!
Grunden till detta vet jag inte riktigt, mamman säger att han är orolig om han inte får sova hos henne. Inga mardrömmar eller annat. Vid vår utlandsemester nu för en tid sedan gjorde jag klart att avsikten var att vi skulle sova ihop och att barnen (min dotter 14 och hennes son) skulle sova i två sängar i ett angränsande rum till vårt 3 meter bort. Men precis innan sängdags fick jag veta att pojken var orolig och skulle sova med sin mor, av detta hade inga tecken märkts innan. Vet inte vad jag skall göra! Faktiskt riktigt besvärligt.

Änglaflickan Inez

jag förstår att du tycker detta är jobbigt
och jag tycker inte det är konstigt att du tycker det.

som Marie skriver så beror det väl lite på varför pojken sover brevid mamma

jag sov hos min mamma under ett är när jag var mellan 10½-11½... detta pga skiljsmässa och att jag var orolig.

tycker du sk prata med mamman igen, och berätta hur du ser på det, och hur du känner osv,. försök att prata utan att döma, utan beskriva vad som är rent faktamässigt....hålla dig till sanningen, reglera känslorna(inte brusa upp) ex, jag känner mig illa tillmods när hugo ska sova mellan oss när jag är här. DEt känns inte bra för mig för att.....

Anna-Karin

Förstår inte riktigt vad problemet är med att mamman sover naken. Pojken lär väl se sin mamma naken rätt mkt ändå???

Däremot förstår jag att det blir jobbigt att en 12åring sover i ert gemensamma sovrum.

Har han ett eget sovrum med egen säng?, finns det nätter han väljer att sova där?
Kanske får ni sakta skola in honom i att sova i egen säng om han blir så orolig av det.

Börja med att göra hans säng till en bra plats, låt honom välja coola lakan som bara får vara i hans säng m.m. Mamma kanske kan sitta med honom på hans rum till han somnar?
Att tvärt ta bort tryggheten på semestern som redan är ett nytt ställe vet jag inte om det är lösningen dock.

Marie Berntsson

Hej igen!

Ja visst kan det hända att pojken är orolig. Men då får man ju ta tag i varför han är orolig. Lösningen är inte att endast fortsätta att sova tillsammans. Pojken håller på att komma in i puberteten nu och behöver tydliga och klara gränser för sin egen och mammans integritet.

Som Anna-Karin skrev håller jag absolut med om att pojken lär få se mamman naken ibland. Visst, absolut, men då pratar vi "ibland". Inte varje natt medvetet lägga sig naken bredvid sin son. Skulle det vara lika okej att en pappa la sig naken bredvid sin 12-åriga dotter?

Ibland kan man se sina föräldrar nakna, tex vid ett besök på badhus, nån gång i duschen etc. Men nu när pojken börjar bli stor anser jag att man ska lära honom var gränserna går. Det är inget litet barn längre, utan en kille som går in i puberteten.

Ett bra förslag är naturligtvis att sakta men säkert slussa över honom till sin egna säng. Att göra det vid en semester är nästan dömt att misslyckas. (Kan dock ibland för vissa vara startskottet till något nytt). Att prata med honom, göra rummet trevligt och tryggt och eventuellt sitta med honom tills han somnar etc. Han har förmodligen aldrig fått "lära sig" att sova i sin egna säng så nu när han ska göra det befinner han sig på en två-årings nivå med alla dessa rädslor och vad det innebär.

Lycka till och prata med mamman om det här.

Hälsningar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

becca84

hej
Jag sov själv ganska länge i mina föräldrars säng men gud vad jobbigt jag tyckte detta va! speciellt när man började och sova över med kompisar hemma. det var jätte kul att ha övernattnings kompisar hemma enda fram till man skulle sova och det var mörkt då blev jag jätte rädd och ville gå ner till mina föräldrar, samtidigt tyckte jag att det var jätte pinsamt att tala omför kompisarna att man sov hos föräldrarna. jag hade önskat att mina föräldrar hade hjälpt mig tidigare att sova i egen säng.

Blueye

Det känns som att det är vanligare än man tror - att barn sover med sina föräldrar även när de börjar bli "äldre"... Jag brukade alltid somna i egen säng när jag var liten, för att sedan vakna itt i natten och krypa över till mamma och pappa... Det gjorde jag till 11-12årsåldern... Det var en trygghet för mig när jag hade det jobbigt i skolan och var väldigt ensam och rädd...

Jag är lite kluven till detta med att din partners son sover med sin mamma... Jag tycker absolut inte att din känsla av att detta är konstigt och fel är obefogad! Jag kan tänka mig att detta påverkar ditt och hennes "privatliv", att du inte kan komma riktigt lika nära henne som du skulle vilja... Precis som Marie reagerar jag lite över att hon sover naken med honom bredvid sig. Inte för att barn aldrig ska "behöva se sina föräldrar nakna", utan mer för att situationen kan ses som lite sexuellt laddad... Att komma in i puberteten innebär ju både att man kroppsligt förändras, men också att man bryter sig loss från sina föräldrar och blir mer självständig. Att sova bredvid sin nakna mamma är ju en trygghet, och jag tror att han i och med det får känna sig liten och omhändertagen... En trygghet som nog är bra för stunden, men kanske inte i det långa loppet...

Om han är orolig och behöver trygghet så ska han naturligtvis få det. Men jag tror att det är viktigt att han får lära sig att söka tryggheten inom sig själv. Och det måste nog innebära att han successivt lär sig att sova i egen säng och känna trygghet där. Detta är en process som förr eller senare måste ske. För både din, hans och hans mammas skull!

Det är vad jag tror...

__________________

dacci

Vi är nog uppvuxna i olika världar, jag har sett min mamma naken en gång förutom när hon födde mig.

Ärligt talat så tycker jag det är extremt perverst att han sover bredvid sin nakna mamma, förhoppningsvis stannar det vid bredvid. Vissa individer har ju en tendens att rulla runt mycket i sömnen...

Jag hade min sexualdebut en månad efter jag hade fyllt 13. Visst, individer utvecklas olika snabbt och i dagens samhälle så låter de flesta ta den tid det tar. Men några gränser måste ju finnas.

Ditt problem är att din sambo inte inser att det finns ett problem och så länge det status quo existerar så är en förbättring osannolik att ske. Vart går gränsen för henne?

Att sova naken bredvid någon som man inte _får_ ha sex med på den plats där de flesta samlag sker känns moraliskt och etiskt fel.

För övrigt så har några utmärkta förslag på lösningar kommit fram, när hon väl inser att det faktiskt är ett problem.

__________________
Om du vill ha någon att prata med så är det bara skicka ett pm. Blivande teknisk fysiker, men läser gärna psykologi på fritiden.

Frihetslängtan

Vad är det för konstigt med att barn sover med sina föräldrar? Det har man gjort genom årtusenden i nästan alla kulturer. Det är bara de senaste åren som man börjat separera barnen från sina föräldrar genom att lägga dem i egna sängar redan som nyfödda vilket jag inte är säker på är så jättebra. Våra barn har alltid sovit hos oss. Vi sover 5 stycken i ett sovrum. 2,5-åringen sover i dubbelsängen mellan oss. 7,5-åringen och 12-åringen sover i en säng intill dubbelsängen. 12-åringen är tjej och de andra killar.

Det ger dem trygghet, närhet, självkänsla o s v. Vi har brist på närhet i vår kultur och DET tror jag och en del forskare menar är en stor orsak till många psykiska problem.

Våra barn sover där inte för vår skull utan för deras skull. De får när som helst sova i egna sängar i eget rum. De är harmoniska, trygga, utåtriktade och glada barn. Närheten med oss tror jag har gett dem det, bl a samsovningen. Närhet kan man självklart få på andra sätt också men samsovning är en bra metod.

Själv har jag haft en usel barndom och är så lycklig över att mina barn mår mycket bättre än jag gjorde!