hurricane

Hej

Min fråga är ganska komplicerad. Bakgrunden startade egentligen för 5 år sedan då min fd fru begärde skilsmässa och min son som mådde dåligt började klottra och röka hasch. Han åkte fast och hamnade hos Maria Ungdom.
Så istället för att som föräldrar enas och stötta vår son tog mitt ex tillfälllet i akt och använde vår son som verktyg i hennes kamp att djävlas med mig.

Det skall sägas att jag nog varit en rätt hyfsad man. Var aldrig otrogen, söp och slogs aldrig. Jag var oftast med våra två barn då exet för det mesta jobbade kvällar och helger. Städade, handlade och lagade mat mer än vad kanske andra gör. Vi hade bra sex. Orsaken till hennes begäran om skilsmässa kom som en överraskning för alla - t o m med för henne själv som inte tycks veta varför hon ville skiljas. Men det var hennes val och jag ifrågasatte det aldrig då det egentligen var ganska skönt. Mitt ex var rätt elak i grund och botten och vårt förhållande som varade i 20 år har inte alltid varit så himla kul att fått uppleva.

Men så till problematiken som jag behöver många råd i för att klara det som idag blivit en mardröm.

Då mitt ex sedan skilsmässan använt våra barn som verktyg i sin kamp att göra mig ledsen har den ena händlsen efter den andra inträffat. Varje gång jag hittar nya verktyg att inte skada barnen lyckas hon hitta på nya djävulstyg.
För snart 3 år sedan inträffade det värsta som jag fortfarande ser sviterna av idag. Då skulle vår son läggas in på Maria Ungdom för att komma bort från haschandet. JAg såg dock att detta var väldigt jobbigt för honom och jag kom istället med förslaget att han skulle vara hos sin farmor första delen av sommarlovet, därefter med mig och till sist med sin mamma. Maria Ungdom gillade först inte förslaget men då min son sa att han ville detta hade de inget att invända mot. Men efter några veckor strax innan han skulle åka till sin farmor förstod jag att allt inte stod rätt till. Jag fick då veta att exet nu helt plötsligt vägrade att han skulle få åka till sin farmor. Istället höll hon på "varannan-vecka" regeln. Då fler än min farmor var engagerade och allt var förberett blev jag ledsen och sa att han var tvungen att stå på sig mot sin mor då ett löfte var ett löfte. Precis som jag hade hållit mitt löfte till honom. Det snurrade i huvudet på honom och han tyckte allt var så jäkla jobbit. Jag har i efterhand förstått att han inte vågade trotsa sin mammas hot och ilska. Så istället packade han väskan och flyttade hem till henne för gått. Han fyllde kort därefter 16 år och kunde således göra vad han ville. Mitt ex fick nu vatten på sin kvarn och har efter den dagen gjort allt för att jag skall få en ärlig chans att träffa honom. Ringde jag så var han inte hemma. Ville jag att han skulle komma och äta middag så var han tvungen att hjälpa henne. När vi skulle åka till sommarhuset så var det aldrig passande av olika anledningar. Ja det var helt enkelt omöjligt att nå honom.
Jag tog det dock lungt och i vintras var vi t o m på en skidsemester. Detta har dock stört exet vädligt mycket.

Jag skulle kunna rada upp det ena jävligare efter det andra men jag stoppar här.
En händelse som rör underhållsbidrag har nu gett mitt ex en chans att vara jävlig igen. Jag har betalt till hans konto. Men då han inte har haft något kort till kontot har han inte förstått att han har pengar. När jag så i höstas 07 informerade honom så blev han lite förvånad men tog ut pengarna. Men... samtidigt har han sagt till sin mamma och hon i sin tur har meddelat Försäkringskassan att jag inte har betalt (trots att så sker). Så Försäkringskassan har således också betalt. Min son har nu hamnat i en rätt knivig situation. Han väljer då att ljuga inför sin mor och Försäkringskassan. Jag har varit tvungen att överklaga till Länsrätten och inkomma med godkända kontouppgifter som styrker mina betalningar.

Här skulle en "normal" mamma som har en kommunikation med sitt ex kunnat förhindra hela affären. Men hon tar tillfället i akt. Samtidigt duckar min son och jag har inte pratat med honom sedan vi åkte skidor ihop. Han vägrar svara - vilket jag förstår. Han vågar inte av flera skäl.

Nu till min fråga - vad f-n skall jag göra. Försäkringskassan i kombination med mitt ex skapar nu att han blir min motpart!!! Inget som jag valt då jag anser att ärendet är en sak mellan mig och Försäkringskassan. Men så har det nu inte blivit och jag inser att jag måste "sätta dit" min egen son. Ingen rolig situation. Så vad gör jag?

Jag vill att ni som är 19 år och kanske känner igen sig skall svara. Finns ni andra som har idéer eller råd. Hör av er.

Det är som en mardröm.

Hurricane

Delfinen

Hej!

Du har inte det lätt med ditt ex. Men som man säger synden straffar sig själv. Och med det menar jag att hon får nog i framtiden sitt straff, sanningen kommer alltid fram.

Lite otur det här med pengarna på kontot, din son har ju inte visheten hur man hanterar sådana saker. Att du sätter dit din son, ja så är det i praktiken , men vid förhandlingarna är det ju viktigt att det kommer fram vad som igentligen har hänt. Och att din son verkligen är med och hör.
Din son trodde ju att kunde andvända pengarna och känner sig nog väldigt pressad av sin mamma som ligger på som en igel på honom, han vågar nog inte säga sitt hjärtats mening i allt detta.

Ett råd jag vill ge dig, din son är kanske inte lyhörd nu och vill lyssna på dig. Skriv ner allt som hänt både bakåt och de som händer kring allting nu nutid . När dagen kommer kan du visa honom allt du skrivit. Samtidigt får du lätta på ditt hjärta och vetskapen om att en dag skall jag visa honom det jag skrivit.

Önskar dig lycka till och ge inte upp. Efter regn kommer solsken ,även fast du känner att allt är mörkt.

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

hurricane

Tack för stöd. Det är inte lätt att kämpa mot någon som hela tiden ljuger och manipulerar.
Men idéen om att skriva ner allt och visa en dag var bra. För det är helt rätt som du säger, min son är nog rätt sluten just nu. Men du vet hur ont det gör i själen då man saknar sin son.

Kram Hurricane

Delfinen

Hej!

Det du går igenom med din son är en jobbig process. De svider i ditt hjärta och sorgen att inte få kunna prata och dela dina tankar är jättejobbigt.

De är bra om du skriver ner allt som sker och även dina tankar, när allt kommer den dagen ,är de lättare att han får se och läsa dina brev.
För allt som händer är svårt att kunna säga ,då ni träffas. Lätt att orden haglar er emellan och de behövs inte om du lugnt förklarar att du har skrivit under hela den här tiden och vill gärna att han läser dem.
Se det som ett sätt att kunna gå vidare med dina tankar och intala dig själv att, den dagen han vill prata med mig så skall han få reda på sanningen.
Du tänker säkert, jag vill att han får reda på det nu. Men som du även skrev, han är sluten och inte mottaglig för allt detta ännu. Även fast det tar tid, så kommer den dag du väntar på. Visa honom att jag är stark och vi skall lösa detta. Och ditt ex, försöka inte att lägga för mycket energi på henne, hon är inte värd det.

Kämpa på nu

Styrkekramar till dig