alfons

hej
jag mår inte själv bra just nu, dels har jag börjat medicinera antideprissiva medicin och Oxascan. Dels har jag fått återfall i mina ätstörningar. Då jag äter för lite går jag ju självklart också ner i vikt, vilket börjar synas nu. Barnen är 2 år och 4 ½. Jag äter med barnen, men mindre än vanligt. Inte längre glass och godis och fika. Känner själv att tålamodet är dåligt, jag blir lätt på dåligt humör och onödigt fort arg. Jag gråter ganska ofta, men försöker se till att inte göra det inför dem. Jag är fast i att spegla mig mkt, men stänger toadörren om mig och tänker på att inte göra det så att de ser. Jag vill inte påverka barnen för att jag mår dåligt, men hur? Tror ni att mitt mående har neg effekt på mina barn?

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

wolfiemother

Med 4 barn så vet jag att barnen fattar saker fortare än vad man tror att dom gör och det är oerhört skrämmande i vissa fall , kan bara gå till mig själv . Min tös som i dag är 11 år fattade när hon va 3 år gammal att jag "behövde" mina värktabletter dagligen och att jag började min dag med dom så hon kom till mig en dag och sa - mamma , ska jag hämta ------- till dig ?

Detta med att hon förstod så väl fick mig att vakna upp och inse mitt problem och att jag måste ta itu med det för det är inte så hon ska se hur det ska vara i e n familj , jag har nu brottast med det problem i 8 år och nu väntar jag då på avgiftning - vvilket barnen vet om men för mig har det varit oerhört viktigt att förklara för dom varför ,, vad jag gör åt det och att jag kämpar för att det ska bli bättre och framförallt att DOM INTE äe skyldiga el delaktiga i att det blivit så här , barnen har förmåga att ta på sig ansvar som dom inte borde göra och tro att det är deras fel så för min del så tror jag mycket på att prata , klargöra och visa beroende så klart vilken ålder barnen är i
Dina barn är ju ganska små men kanske bra att säga på ett enkelt sätt att mamma mår inte bra men det beror inte på dom , mamma ska få hjälp och det kommer att bli bättre
Kan du få en stund avlastning så kan ju det vara bra , för man kan behöva ladda batterierna i bland för att orka kämpa

Lycka till

Marie Berntsson

Hej Alfons!

Ja, barn förstår mer än man tror. De känner av hur vi mår och det är därför det är viktigt att du blir bra så fort som möjligt. Har du fått någon terapi, eller är det enbart tabletter som du fått utskrivna? För om du inte fått terapi så försök begär det via sjukvården eller om du har möjlighet att gå privat. Då kan du lära dig tekniker hur du kan hantera dig själv och dina känslor och även barnens.

Dra dig inte för att söka hjälp, och inom sjukvården behöver man tyvärr slåss för att komma in.

Kramar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

alfons

Tack för alla svar!
Det känns svårt att tala om för barnen att jag inte mår bra. Jag försöker hela tiden ha tålamod, ha gott humör mot dem och hålla god min, men det är så svårt när jag känner mig sorgsen, ledsen och nästintill gråtfärdig. Jag måste äta för min och deras skulle. De ska inte lära sig ett osunt sätt till maten. Jag går hos psykoterapeut och ska återuppta kontakten med öppenvård för ätstörningar.

Jag vet inte, men jag kanske ska vända mig någonstans för att få råd hur jag ska hantera detta ur barnens perspektiv? Få råd som förälder, vad jag kan tänka på när jag själv mår dåligt, för barnens bästa?