en_rädd_tjej

Hej!

Ska försöka fatta mig kort men jag är idrottsledare och nu har en tjej som mår dåligt tagit kontakt med mig.
Hon har berättat så mycket fruktansvärda saker för mig om vad hon varit med om hemma så jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Känner att jag behöver skriva eller prata av mig med någon som förstår mig. Jag vill inte heller förstöra för tjejen - hon har tillräckligt tufft.

Ge mig tips på hur jag kommer vidare själv!

Kram!

seastar

Hejsan.

svårt och säga mkt då man inte vet vad det är hon vatt utsatt för men det bästa är nog att prata med henne igen och ta reda på om hon vill gå vidare med det.
om så är fallet beror lite på hennes ålder. under myndig
ålder brukar man ha kontakt med socialnämdens familjerådgivning, ev läkarbesök kan behöva göras vid tex misshandel, våltäckt el sexuellt ofredande för att ha stärkande bevis i rättsakt. man gör även en polisanmälan mot personen.
Även se till att hon får hjälp med någon som stöttar henne. Detta sker inte utav sigsjälv man får ligga på!!!
Vore även bra om du kan agera stödperson åt henne, det lär hon behöva, imed hon redan känner tillit för dig och öppnat sig om detta till dig.

Hoppas jag fick med allt nu.

Har du frågor får du gärna skicka ett PM

Lycka till!

//seastar

__________________
I'm feeling like I'm headed for a
Breakdown
I don't know why
I'm not crazy, I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me


// Title: Matchbox 20 - Unwell

Delfinen

Hej !

Det är en stor uppgift du fått på dina axlar och samtidigt ett förtroende.

Då du säger att du är idrottsledare så har du allt stöd du kan tänka dig i din förening. Du behöver inte tala om vem det handlar om, men gå till de som är ansvariga i en föreningen och tala om vad som skett ,de tar fram de personer du kan tänkas behöva. Det är ett stort förtroede du fått. Och viktigaste är ju inte att skrämma tjejen, nu vet jag ju inte vad som sagts är det riktigt allvarligt, så är det som seastar säger.
Men ta kontakt med din förening så du inte agerar själv vilket fall som helst.
Många killar och tjejer vänder sig ofta till sina ledare ,då de träffas ofta och känner förtroende till sin ledare och viktigt är ju att man inte sviker dem, när de nu har öppnat sig.

Lycka nu till

Marie Berntsson

Hej!

Ja, precis som de andra skriver här så är det ett stort förtroende hon gett dig. Svik henne inte, utan varsamt men bestämt hjälp henne att komma vidare. Du skriver inte vad det är hon har varit/är med om hemma, så det är lite svårt att ge konkreta råd. Men oavsett så bör flickan ha hjälp på något sätt. Om du på något sätt som "anhörig" kan hjälpa henne att komma i kontakt med kurator på skolan eller dylikt, (BRIS, BUP) så vore ju det ett första steg.

Du kan också bekräfta henne genom att säga att det är bra att hon talar om de här sakerna, att hon är modig. För någonstans vill hon kanske ha hjälp, annars kanske hon inte skulle sagt något alls.

Hälsningar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

en_rädd_tjej

Hej på er!
Jo, jag vet att det är ett stort förtroende och jag vill inte svika henne.

Men tyvärr kan jag inte prata med några inom föreningen har inget förtroende för dem.

Jag har själv blivit sviken av idrottsledare under min egen karriär som idrottare och det är inge kul. Vill inte att någon ska råka ut för samma sak.

Känner nog främst att det är en tung börda för mig att bära själv.

Det känns som jag sviker hennes förtroende om jag skriver för mycket här också gör det mest för att lätta mitt eget hjärta.

Jag vet ju själv vänder man sig till en ledare så gör man det för att man behöver prata och vill ha hjälp - men för mig blev det tvärtom det blev värre.

Tack för ditt PM också seastar!

Kram

Marie Berntsson

Hej igen!

Det du måste göra är att skilja på att du inte är hennes "terapeut". Detta för att du inte ska må dåligt. Du är hennes vän/tränare/medmänniska som hon har anförtrott sig åt. Du kanske inte kan "lösa" hennes problem, men du kan hjälpa henne att hitta alternativ.

Många som är anhöriga mår jättedåligt just för att de inte vet hur de ska hantera saker som händer. Men låt henne berätta om hon vill och du kan egentligen bara stötta henne i det. Bara att få "prata av sig" kan hjälpa många ibland, att inte själv gå runt och bära på hemligheter.

/Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

iian

Det finns ett till alternativ och det är att anmäla till socialtjänsten att det finns ett barn som far illa. Den som arbetar med barn är ju faktiskt skyldig att anmäla till socialtjänsten om man misstänker att ett barn far illa. Andra bör anmäla till socialtjänsten.

Sedan är det socialtjänstens plikt att utreda.

Som du skriver, att det känns för tungt för dig att bära, du behöver inte ring socialtjänsten.

Hälsningar iian

Sorin

iians förslag är också ett rimligt förslag även om tjejen helst inte skulle vilja att du kontaktar socialen. Om du gör det är det en tydlig markering både för henne och för hennes familj att det hon utsätts för är allvarlig. Jag tror inte att hon berättar för dig bara för att lätta sitt hjärta. Hon vill nog snarare att någon hjälper henne att få slut på situationen. Vilka kan göra det? Socialen och polisen, så kanske även en polisanmälan är nödvändig.

Om du vill kan du slå mig en signal på 070-25 14 641 kostnadsfritt och du kan förstås vara anonym.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen