siri66

Jag har en sjuåring som helt plötsligt inte kan sova! Hon har alltid varit en trygg och glad tjej, men nu kan/vill hon inte sova. Som bebis och tills för en månad sen har hon sovit gott hela nätterna.
Jämt innan sovdags börjar hon klaga på magont och somnar hon inte tvärt, så börjar hon gråta högt och verkar uppriktigt förtvivlad. Vi frågar vad som är fel och får som svar att hon vet inte,eller nått som låter som en lite krystad historia. Vi har antagit att hon behövde känna mer trygghet-så nu sover hon mellan oss föräldrar.. Och det hjälper inte heller. Gråt och toa spring blir det även om någon av oss finns hos henne.

Dagtid verkar hon som vanligt, inget knorr om att gå till skolan. På skolan säger de att hon är en sån snäll och mysig tjej, med många kompisar.Just där vi bor finns inga barn i hennes ålder,men 1-2 gånger i veckan brukar hon ha med nån kompis hem.
VAD ska vi göra? Har förökt att inte komma springande,men hon ylar och gråter timvis då,tänk om hon känner sig otrygg och vi sviker..Vi blir tokiga snart och lider med vår lilla tjej. Man blir ju rädd att hon har några psykiska problem. Men det går bra för henne i skolan och kontakten mellan andra barn och vuxna fungerar bra.Snälla, hjälp oss. Vad gör vi?
Kan tillägga att jag och hennes pappa lever tillsammans ,i ett bra förhållande.

CIT

Hej Siri
Jag vet inte om detta kan vara någon hjälp men har ni kollat så hon inte har urinvägsinfektion. Mina barn blev väldigt påverkade av det. Även gluten- eller annan matallergi känns ju av i magen. Har hon något nytt syskon eller är det en ny baby på gång, det kan ju också påverka.

Hälsningar
CIT

siri66

Hej! Tack för svar. Alla ideer på lösningar är välkomna.. Har också funderat på urinvägsinfektion,men tycker det skulle märkas även när det inte är läggdags. Och då märks inget som sagt, inte av magont heller..
Inga nya syskon på väg, det är inte aktuellt heller,tjejen är min lilla sladdis. Hennes syskon är 17 och 21...

CIT

Hej igen. Det händer ju väldigt mycket i den åldern. Det kan vara en fas som hon går igenom, kanske med mardrömmar. En extramadrass på golvet i ert sovrum kanske göra det lättare för alla att sova (under en period i allafall). Bägge mina barn hade sådana perioder. Har det hänt något omvälvande hemma eller i skolan kanske? Det är ju svårt att prata känslor med en 7-åring men man kan sätta sig med lite papper, några kritor och rita tillsammans och samtidigt prata lite försiktigt om hur det är i skolan eller hur det ser ut när hon skall sova.... man får ta till alla knep. Det är ju lite med magkänslan man som förälder får hantera vissa situationer. Men håller hennes magont i sig så skulle nog jag gått till en läkare och kollat upp det hela.

Hoppas att ni snart får sova igen!
CIT

siri66

Hej igen! Känns skönt o höra att andra ungar också knövlar så här ibland..kanske mina stora gjorde likadant och jag har förträngt det.. Jag har funderat på, om hon kan ha blivit lite skärrad av två av hennes kamraters föräldrar precis skilt sig. De har säkert prata om hur det är, att flytta emellan föräldrarna och byta bostad osv. Kanske startar många tankar även hos de som inte är drabbade av en skilsmässa.

Marie Berntsson

Hej!

Fråge henna vad hon behöver. Eller fåga henne "om ett annat barn i din klass mådde så här som du gör nu, vad tror du det barnet skulle behöva då"? Oftast brukar det komma ett svar, som man inte har tänkt ut själv. Men inte alltid och då får ni fortsätta gräva i det.

Visst kan det vara mjölkallergi, gluten eller urinvägsinfektion. Detta är snabbt kollat på vårdcentralen. Gör ett test för att utesluta det. Annras får barn ofta ont i magen när de är oroliga eller stressade. De kan ha svårt att prata om det direkt, så försök leka med henne. Lek hårfrisörska eller gör en "salong" där du filar o målar hennes naglar och låtsas att du är någon annan. Börja ställa lite vanliga frågor så som hur gammal hon är och var hon bor och om hur hennes rum ser ut. Många bran kan uppleva att det är enkelre att "prata" med sina föräldrar på detta sätt än rakt upp och ner. Då ligger inte fokus direkt på henne, utan på att du grejar med hennes hår eller målar naglarna.

Eller som ovanstående föreslår, måla tillsammans med henne.
Du kan även berätta vad DU känner, utan att förvänta dig något till svar. Kanske hakar hon på det och börjar berätta vad hon själv upplever.

Jag har själv en sjuåring och det är mycket frågor i den åldern, livet och döden och så ska de separera från mamma o pappa. Bra att du tar hennes magont på allvar. Om inget fungerar så får ni söka proffessionell hjälp.

Hälsningar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se