![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om barn Här kan du fråga om trots, uppfostran, motivation, gränsättning, barnomsorg, relationen barn - vuxen |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag har en 14åring hsom bor hos mig varannan vecka. Han har varit en jättemysig ,glad, rolig, sprallig kille i hela sitt liv, som pratat med mig om det varit något. Han har spelat fotoll och hockey under större delan av sitt liv och varit väldigt duktig i det. Nu spelar han bara hockey, dock i mer eller mindre två lag, i 94or och 93or.Han har en vilja av stål när det gäller hockeyn en riktig vinnarskalle. Kan aldrig vara hemma om han får chans att vara på is.
Sedan 1 år tillbaks så har han blivit mer och mer trött. (inte konstigt så mycket som han tränar kanske) Han har tystnat och pratar inte med mig så mycket. Tycker att jag är tjatig och frågvis när jag frågar hur dagen eller träning el dyl varit. Han pratar mer med sin far som tur är. Mycket hockeysnack. Han sitter inte och äter frukost med oss, lillebror 12år och mig, längre, sitter i vardagsrummet.Han har inget bra morgonhumör. Denna tystnad och innåtvändhet tär på mig. Han är så annorlunda.Har suttit på sängkanten och pratat m honom och då säger han att jag inte behöver oroa mig. Jag är bara trött säger han. Vi har alltid kramats och busat m varandra, jag och barnen, och det händer även idag. Vi säger alltid "Jag älskar dig" innan vi går och lägger oss. Han har (bra) kompisar och är mycket med dom. Han har sagt att han ibland inte orkar med att vara med dom heller.Vad ska jag göra? Ska jag låta honom vara och vänta ut honom..eller vad??? Jag är väldigt orolig för honom.... /Eroikan |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej ,kände att jag ville svar lite på din oro.
Att spela hockey kräver mycket energi och i den ålder bland killarna är de väldigt tufft , vet av erfarenhet. Tror han varit i spinn ett tag, träningar säkert 4-7 pass i veckan och en massa matcher. Och som de flesta klubbar är de ej is nu utan de är barmarksträning som gäller för att få till konditionen och lite styrka. De viktiga är ju även när de är i full träning att äta väldigt mycket och rätt ca 6 mål per dag inkl mellanmål och inte glömma att dricka mycket vatten. Sedan tror jag det händer väldigt mycket i honom nu när han håller på att uvecklas. Tröttheten är vanligt bland ungdomar, låt han få sova ut på helgen el en ledig dag om de så att han vill till 12. Han behöver säkert det. De många som tränar mycket missar är sina kompisar, de hinner ju inte. Och nu när de har lite mer tid har som jag tror kompisarna sin aktiviteter och han,vet inte riktigt vad han skall göra. Då sommaren står framför honom och de som tränar på is får kallt vänta till upptacktsveckan eller till något hockeyläger de väntar på. Tror han behöver lite paus och återhämta sig, då säsongen säkert varit tuff och de känns i kroppen. Vila ,äta och bara finnas till är gott nog. Och de är viktigt att inte tjata på honom utan han kommer till dig om de är något. Vet inte om du blev klokare, har själv hockey barn och de kan inte vara lätta mellan varven. Ha de gott Senast redigerad av Delfinen den 2008-04-30 klockan 16:06. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Visst kan det hända att han har problem som han kan behöva stöttning i. Fast å andra sidan. Kommer du ihåg när du själv var 14 år? Det händer rätt mkt i skallen då. Det hela kan vara en normal grej där han delvis frigör sig lite för att bli självständigare. Om det skulle vara så (jag vill noga påpeka att det bara är EN tänkbar orsak, och att det kan faktiskt vara att han verkligen har bekymmer utöver det vanliga) att han bara går igenom en fas, så kan det vara så att du undermedvetet VILL se det som ett problem som går att "bota" och hoppas på att få tillbaks den glada lilla pojken du är van vid. Och i så fall är det du som måste försöka bearbeta ett problem, eller så försöker du skaffa Pippis "inte-bliva-stur-piller" och kryddar maten med
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|