![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om barn Här kan du fråga om trots, uppfostran, motivation, gränsättning, barnomsorg, relationen barn - vuxen |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Vår äldsta pojke har alltid haft myror i baken. De första tecknen på att han var vildare än andra barn såg vi redan när han var 7-8 månader. När vi lekte tittut med honom sprattlade både armar och ben helt hysteriskt.
I 2-3 årsåldern började han kasta sig på golvet och rusa runt i cirklar och hoppa planlöst när han kände sig glad/ivrig eller blyg och osäker. I den åldern började han också knuffa andra barn så att de föll handlöst till golvet. Knuffandet slutade vid 4-5 årsåldern. Då började han istället att krama sina kompisar och vuxna han kände. Hårt och mycket. Fast de inte ville. När han började förskolan fanns det här beteendet kvar. Han sprang fortfarande runt runt och viftade och hoppade planlöst när han var glad eller osäker. Det var som om han inte kunde hantera sina känslor riktigt ordentligt. Givetvis har det blivit vissa problem för honom i skolan, även om han har lugnat ner sig en del under det senaste året. Så länge han håller på med en aktivitet går allt lysande för honom. Han är jätteduktig på att läsa, skriva och räkna. Räknar ekvationer, roten och negativa tal fast han bara går i ettan. Duktig på det mesta inom sport också och tränar i ett innebandylag. Men det är MELLAN aktiviteterna som hans egenheter fortfarande visar sig. På rasterna när det är fri lek kan han ibland fortfarande få för sig att "busa" med kompisarna och studsa runt och vifta och kramas alldeles för hårt och för mycket. Och kompisarna blir irriterade. Är det någon vars barn har liknande svårigheter? Vet någon vad det beror på och hur man skulle kunna hjälpa? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej där
Kan bero på så många olika små och/eller stora saker. Svårt att få en överblick här via ett forum... Men något som kanske delvis skulle hjälpa, är en del av det du skriver: "Så länge han håller på med en aktivitet går allt lysande för honom." Är det möjligt att lägga in fler aktiviteter? Förstår om ni som familj får det svårt med att åka runt för att lämna och hämta (till träningar eller andra fritidsaktiviteter). Men då kanske han kan få "uppgifter" i hemmet (och utanför?). Skulle kunna vara att ett område/en yta i bostaden blir "hans" att hålla ordning på, och ha ansvar för. Om ni bor i hus där ni kan och också eldar ofta/mycket med ved/flis, så skulle han kunna få uppgiften att hålla ved-lådan inomhus full. Åker ni bara och storhandlar, eller handlar ni allt som oftast rätt så ofta? Om så är fallet så skulle han kunna få en uppgift där (samla in mjölken, räkna så det blir ett visst antal potatisar/apelsiner/äpplen/osv). Kanske dörrmattan inne och/eller ute ofta är grusig eller sandig, då skulle en av hans uppgifter kunna vara att hålla den ren från grus/sand, säg 2-3 gånger per dag (så att han inte börjar springa där en gång i kvarten, blir inte så kul). Sitt rum, sängen... Städat och bäddat? Har ni djur? Dom behöver nog frukost varje morgon? Kan kanske uppfattas som lite grymt att belasta ett litet barn med en "massa" med uppgifter. Men om han inte har något emot det, och känner sig stolt över att sköta dessa saker, så ser jag inget fel med det. Dels kan det bli en utmärkt lärdom inför det kommande vuxenlivet, dels kan ni i familjen få mindre belastning (färre saker att göra, och pojken har något att göra). Bara så det inte blir något missförstånd, pratar alltså INTE om slavarbete här På detta vis kan det bli lättare att avstyra en del av de jobbiga situationerna, för om du/ni ( även lärarna kan ju få ta del av er strategi, och andra som kan ha nytta av det, så som tex far/mor-föräldrar osv), genom att påminna honom att "skulle inte du tömma soporna klockan fem?". Det är ju lätt att det blir så, med alla ansvar,jobb, räkningar, problem, allmänt dåliga dagar osv, att man tappar en hel del energi(mentalt och fysiskt), och då kanske man lättare ryter till(och pojken kan komma att förknippa "pirret"/otåligheten/energi-utloppen med något negativt... och det är nog inte riktigt vad ni skulle vilja - utan snarare vända det hela till något positivt). Kan man då avbryta honom innan det går så långt, genom att bara påminna honom om någon uppgift (kan ju vara saker han verkligen tycker om med, se någon tecknad film/serie på tv'n, prata med någon släkting i teleonen... Ja ni vet bäst vad han gillar). Kan man göra/lyckas med det, så arbetar man aktivt på att träna bort hans "besvärliga" energi-toppar, och så småningom, när han blivit lite äldre så kan han själv, när han känner att "nu spritter det i hela kroppen!" ta sig för saker som kräver koncentration och/eller fysiskt arbete. Sen i samråd med en familje-terapeut, eller någon annan terapeut som har erfarenhet och inriktning på barn, lägga upp en plan och se om det behövs regelbundna träffar. Eller om det kanske är en liten ämnesrubbning som lätt kan avhjälpas med hjälp av lite medicin, och/eller terapi. Av det du skriver så verkar det ju som det "går åt rätt håll" så att säga, så med lite strategiskt tänk och stöttning/hjälp, så kanske detta inte är något problem alls om ett par/några år. Hoppas ni kan få bra stöttning/hjälp av någon terapeut, och att det hela blir så bra som det bara kan! Senast redigerad av Stadig den 2008-04-23 klockan 05:43. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Expert
Silvermedlem
|
Hej Sessan1!
Ni har uppmärksammat ert barns speciella beteende tidigt vilket är jättebra, då finns det ett sammanhang. Men jag råder er till att diskutera detta med skolan, hur dem ser på hans beteende. Det är lätt att man tänker att ett barn fungerar när det presterar bra men som du skriver så är det mellan lektionerna som det även är viktigt att fungera på ett bra sätt för alla. Förskolan borde som er, ha uppmärksammat detta tidigt om hans beteende är så pass avvikande och besvärligt för honom och andra. Ni kan hjälpa honom genom att förstå hans beteende och i samråd med skolan och eventuell specialpedagog kan ni finna bra vägar för hur ni ska kunna bemöta honom bra och hur han kan lära sig själv att vara på ett bra sätt. Lycka till hälsningar Frida
__________________
Frida är utbildad Powerthinking Master hos Comunicera och arbetar med barn, ungdomar och föräldrar. Frida är duktig på att ta barnets perspektiv och arbetar med att stärka barnets självkänsla och handleda föräldrar. Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|