solmåne

Jag är 19 år och bodde med min pojkvän i en lägenhet i över 1½ år tills nu i januari då han gjorde slut med mig och jag var tvungen att flytta hem till min mamma igen. Man kan väl säga att min värld rasade samman då. Jag som pluggar hemma på distans på heltid började strunta i studierna, drack mig jättefull varenda helg och mådde väldigt dåligt helt enkelt. Nu i fredags gjorde jag något oerhört dumt som att stjäla på en affär och jag åkte dit - min mamma var med och såg den pinsamma händelsen. (Jag kan ju bara nämna att detta är något jag ångrar och vet är olagligt, det ska inte hända igen!) Hon ringde direkt till min storasyster (31 år) som beter sig som en extramamma åt mig, jag har dessutom en storebror (28 år) som beter sig som en extrapappa och en "riktig" låtsaspappa som är på mig. Denna händelse och två andra händelser, då jag druckit mig alldeles för full och de fått hämta mig... har gjort att min familj har bestämt sig för att bestämma över hur mitt liv ska se ut i framtiden.

Jag kan förstå deras oro för mig, jag vet själv att jag har fastnat i något mörkt men jag är ändå medveten om mina problem och är på gång, sakta men säkert för att ta tag i alla problem. Men när de t.ex. inte låter mig gå ut och tänker tvinga mig till att söka jobb, ta körkort, lämna ifrån mig en hund som jag dagligen ser efter och börja i vanlig skola blir allt ett rent helvete. De säger "Vi tänker pressa dig som bara fan nu så att det blir något gjort" men detta har bara den motsatta effekten på mig, jag mår sämre och sämre och blir extremt stressad och min livslust blir bara mindre och mindre. Jag är som sagt medveten om att jag t.ex. måste fixa skolan och ta körkort men jag vill att det ska ske i min takt, då jag känner mig redo, det är på gång men det händer inte på en vecka...

Det enda som jag tror skulle hjälpa var om jag flyttade och fick bo själv men det kommer ju aldrig funka då jag inte har något jobb så det får jag vänta med ett tag. Det jag undrar är ju mycket ens familj har rätt att bestämma över mig? Jag är ju visserligen 19 år och vuxen men jag bor ju hemma igen och då kanske de får bestämma mer över mig?

Tacksam för lite hjälp!

Sorin

Hej Solmåne,

Ja, du bor hemma hos dem, vilket innebär att som vuxen skulle de mycket väl kunna välja att kasta ut dig på gatan om du inte uppfyller deras krav. Du har ingen rätt att bo hos dem. Även om de är dina föräldrar gör de dig en favör genom att låta dig bo där. Om de tar betalt för att du bor där är det nog lite annorlunda, men du säger inget om det så jag antar att du inte betalar någonting.

Du undrar hur mycket de får bestämma över dig. De kan förstås inte bestämma över dig alls. De kan bara bestämma över de själva och sitt hem. De kan fråga dig eller kräva att du ställer upp på deras villkor annars…..

Ett problem med din beskrivning är att du inte verkar göra någonting som inger förtroende. Allt du berättar om är saker som INTE inger förtroende till dig och din förmåga att agera till ditt eget bästa. Jag säger inte att du inte har den förmågan, bara att du inte visar det just nu. Så egentligen tycker jag att du borde fråga dig själv: ”Vad kan jag göra för att de ska återfå förtroendet för mig och min förmåga av att klara mig själv som en vuxen kvinna?”. Du kan även ställa den frågan ödmjukt till dina föräldrar. Det ser ut som att de redan har svaret – alla sina krav, men det gäller att bestämma en ordning för alla dessa saker. Var ska du börja, det är orimligt att du börjar med ALLT samtidigt. Det gäller för dig att förklara det för dem och visa sedan genom dina handlingar att du har tagit tag i dig själv.

Deras förtroendet för dig, har du genom alla dessa handlingar du har begått, sett till att det hamnat på noll. Nu är det upp till bevis för dig eller flytta ut.

Sorin

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen