onerva

Hej Det har hänt att min dotter har gått till skolan några gånger under de senaste tre veckorna men hon har aldrig varit hela veckor i skolan. Det är ändå framsteg men ibland blir som idag att hon är påväg,äter frukost och går sedan till sitt rum och stänger in sig och säger att hon orkar inte gå. Jag har pratat om det här flera gånger med henne och sagt att jag vill att hon följer med till BuP men hon vägrar. Hon säger att det är ingen fel på henne utan det är skolan som är trågik. Hon har säkert rätt i det men hur får jag henne att gå till BUP. Den sociala utredningen som gjordes pga skolans begäran är avslutad och utrednigen kom fram till att hon borde ha kontaktat med BUP med anledning av sin rädsla att gå till skolan. Nu har vi gjort så att jag och min fd ska gå och ha samarbetssamtal med BuP och jag och min nuvarande sambo ska gå till familjerådgivningen och ha samtal där. Men hur får jag henne att gå till BUP. Ju det finns en sak som hände när hon var vid 10 års åldern.Det var en man som ringde hem till oss när min hade kommit från skolan och han hade sagt konstiga saker enligt ´min dotter och då gjorde vi så att hon fick inte svara tefonen utan alllt gick in i telefonsvaren först. Mannen talade in ett meddelande nästa dag och lät så som han var intreserad av att träffa min dotter som han hade blivit kär in henne. Jag ringde till polisen på en gång och berättade vad som hade hänt och de villle ha kassetbandet och tog anmälan i telefon. Jag lyckades s radera bandet av misstag men polisen sade att det finns en man de hade spanat under längre tid. De ville att jag skulle kolla om min dotter hade varit inne på barn sidor eller gjort en egen hemsida. Eftersom jag hade inte dator hemma så frågade jag min fd man om han hade låtit min dotter göra en hemsida. Han nekade först men när jag gick inpå datan på jobbet hittade min odtters hem sida där hon kallade sig själv banangirl och ville ha nya kompisar. Jag blev chockad och ringe till polisen och de talade om att barn saiten hade de redan stängt pga utrednigen och vi fick stänga även mindotters sida.Så det som har hänt som jag vet i alla fall.

MVH Onerva

Ninnis

jag tänker också kan ngt ha hänt osm du inte vet och som kanske är känsligt att prata om. Med pappa, med lärare med kompisar eller annat? Det kan vara lättare för henne att vägra gå till skolan och vägra sova hos pappa än att prata om det. För 15-åringar blir allt så oerhört stort men det innebär inte att det inte är stort. Jag vet också att ett barn har lätt att lägga skulden på sig själv och är det dessutom ngt som de har del i så kan det bli övermäktigt. Försök att prata med henne igen. Säg att du ser att det är ngt annat, säg att du älskar henne och vill hjälpa henne och att hon inte behöver kämpa själv du finns ju där, säg att du vill förstå, säg att hon inte behöver berätta allt om hon inte vill men att hon kan ge dig en liten ledtråd och att bara det kan kännas bättre. Lycka till till dig och mig som vill våra 15-åringar så väl.