rubbarn

vad bra att du kom in igen

wolfiemother

Oavsett din dotters ålder så märker hon hur du mår , om du gråter , skär dig osv och tyvärr så tar barn efter sina föräldrar mer än vad man tror , tro mig jag vet - men det har jag inte trott hela tiden

Jag har själv ett "lindrigt" missbruk men tillräckligt för att skada mina barn , i mina sjuka tro så trodde jag att bara för att jag inte var utslagen, berusad osv så fattade inte barnen att jag hade dessa problem , vilket visade sig inte alls stämma och i dag har jag 4 töser på 17,16 , 11½ och 8½ år och dom har alla visat på olika sätt ha blivit påverkade utav de problem jag har och det har jag fattat först nu på senare år men det viktigaste för mina barn som är så gamla nu är att se mig kämpa mot det missbruk jag har -att jag inte ger upp och att jag så gott jag kan försöker visa dom att jag gör fel och framför allt ta emot den hjälp jag kan få oavsett om det känns jobbigt

Jag läste att du nämner då självmord och självskadebeteende och det är något som din dotter kan ta efter och sen min tanke var när jag läste detta - Har du en kontaktfamilj till tösen ? Jag tror att om du inte har ett riktigt fungerande kontaktnät så är det ett bra alternativ just för att om du behöver söka hjälp el nåt händer så kan du få hjälp med barnet för självmordstankar kommer ju inte när det är passande utan kan ju komma när som helst och kan man då ha en "backup" med stöd så är det inte att förakta .

Sen är det ofta så att man tyvärr måste verkligen kämpa för att få rätt hjälp och speciellt inom "sjukvård och socialtjänst" många gånger men ge dig inte - ditt liv är värt alldeles för mycket och ditt barn liv också och ju äldre hon blir och ju bättre hjälp du har fått - ju bättre kommer ni att få för annars är risken stor att både du och din dotter inom några år kanske kommer må oerhört dåligt båda två - det är inte värt det

Nu är det väl ett tag sedan du skrev detta men jag hoppas att du har fått bra hjälp och jag önskar dig all llycka och jag hoppas att det går bra för dig och din tös , tänk på ditt liv som något oerhört värdefullt och kan du inte se det för DIN egen skull så i bland så får man tänka på att det är det för barnens skull - det har jag fått göra många gånger när livet har känts tomt och tragiskt och inte värt att leva men efter min systers självmord 2004 så har jag fått se vilka oerhörda konsekvenser det medför och hur hennes då 12 åriga dotter och den pojk som skulle fylla 15år 3 dagar senare har fått lida - det är så tragiskt för så många och det är ledsamt att hon inte fann styrka till att leva för sina barn de den dag när hon inte orkade leva för sin skull så jag har fått lära mig på ett hårt sätt vad det medför - försök att se att ditt liv är värdefullt - om inte annat för ditt barns skull . Jag hoppas allt går bra för dig