butterfly

hoppas nån orkar läsa

min sambo har en dotter på (nyss) 6år. i början var hon med mig överallt och skulle göra som jag... ja kunde knappt gå på toa själv. jag tycker detta kan vara jobbigt och av den anledningen drar ja mig tillbaks för att inte vara så "rolig" att vara med. hon är hos sin pappa varannan fredag fm-måndag kväll. han själv jobbar i norge och är hemma onsdag kväll-onsdag kväll. hans dotter är alltså här varje gång han är hemma. när han är hemma är han alltid stressad och kan inte sitta still i 5 min.. stressen gör honom mycket irriterad också.

tillbaks till dottern. hos hennes manna finns det ingen ordning på något, man får kliva över saker för att ta sig fram och det verkar som att tösen får ta hand om sig själv till störste dels, och även när hon är hos sin mormor (vi tror att hon är hos mormor och dagmamma mer än hos mamman). min sambo bodde förut långt hemmifrån tillsammans med en rjej som inte kunde acceptera att han hadde barn. dottern var hos farmor och farfar och sambon fick åka dit och träffa henne (om inte hans dåvarande ringde och grät så han fick åka hem till henne igen). nu bor han i samma stad som dottern och hon har ett eget rum hos honom med MASSA lyxiga saker i.

till mitt problem:
mär hon är här (efter att ja dragit mig undan henne) tycks hon vilja vara imällan mig och min sambo. på morgonen kommer hon in och lägger sig i våran säng och är där tills pappa går upp. förr kunde hon leka ist. när jag sitter i soffan brevid pappan och reser mig för att gå på toa eller dyligt, sitter dottern kloss på pappan på "min" plats och sitter sedan och tittar på mig när ja väljer en annan plats, i mona ögon hånflinar hon åt mig. pappa ser inget utav detta för han är inne i sen tve.
när ja får en puss ska hom ha en puss, om vi kramas och pussas å säger hejdå när dom ska åka nånstans står hon i dörren "kom nu pappa! skynda dig! JAG vill åka NU!" han gör som hon säger. då känner ja mig åt sidosatt.

det senaste har problemet varit att jag säger till "för mycket. det kan vara när hon torkar sig runt munnen med tröjan, lägger tröjan i maten, petar sig i näsan, sölar, skriker, sitter med fötterna i mitt knä vid maten, inte torkar sig, spolar i toaletten eller inte tvättar händerna, eller inte plockar bort efter sig. eller petar sig i näsan och sen grejar mig i håret (blä!) hennes hygien är kass. 2 saker diskuteras ofta i familjen (på pappas sida) gällande dottern 1: när hon kommer från mamman så måste hon i regel duscha direkt hon kommer hem för hon stinker 2: hon är överviktig och ofta smygäter.
hon när hon var 5 vägde hon 32 kg som mest.

denna gången hon var hemma satt vi och åt och hon torka sig runt munnen med tröjan och ja sa till henne att ta ett papper och tvätta händerna, hon gich till diskhon å ja sa att det var bättre hon gich till toan där det fanns tvål.. hon tittade ledset på pappan som sedan sa "nu får du fan ta och ge dig! var inte så bossig! hon e bara 5 år du skrämmer henne ser du inte att hon blir alldeles förnärmad!" precis då kom hon in å tittade på pappan med ändå större ögon och såg ut som en liten liten flicka. efter frukosten var hon som vanligt.

sen har hon velat vara och sovit hos farmor och farfar och sambon säger att hon vill vara där för att det är för mycket regler hemma hos oss. hemma hos oss springer i regel pappa runt och stressar för att hinna med att renovera, träna, sota pannan, tvätta tills nästa gång han ska åka och ja bara säger "gör de, gör inte så," m m... och han kan inte organisera för fem öre. huset nedanför farmor och farfar bor hennes kompis som hon brukar leka med. och farmor brukar passa upp på henne rätt så bra med att hämta saker osv.. "farfar" eller "pappa" säger hon och pekar på ett glas och menar att hon vill ha påfyllning.. hon säger inte ens "kan ja få mer..."

vet inte om det har nån betydelse men... min sambo fick reda på i 8månaden att han skulle bli pappa till ett barn som en "engångs grej" bar på som dess utom, enligt henne åt p-piller.

mitt problem är alltså: hur ska ja kunna vara med både min sambo och hans dotter utan att ja ska göra allt fel? gör ja fel? vad kan ja göra ist? hur ska vi organisera runt henne? vilka regler borde finnas och inte finnas? vilka krav kan ställas på min sambo såväl som på mig?

TACKAR FÖR SVAR!!

Lats

För mig låter det som att dottern inte nånstans får de krav på sig som barn måste ha, både för sin egen och för andras skull. Du själv har blivit ett hot mot hennes frihet, och din sambo verkar ju tyvärr inte helt redo att ta hand om dottern, och låter henne göra som hon vill pga sina egna skuldkänslor skulle jag tippa på. Och farmor och farfar är ju så snälla och toleranta. för mig så låter det som att du är den enda vuxna individen i det här, och då kanske det är upp till dig att ta fighten med din sambo om du ställer upp på den här typen av barnuppfostran? Dottern är ju trots allt en del av ert förhålande, som man inte kan förneka i längden.


Min synvinkel ...

Marie Berntsson

Hej Butterfly!

Jag återkommer så fort jag hinner, troligtvis ikväll eller ev imorgon, lördag.

Hälsningar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

Marie Berntsson

Hej igen!

Du tar upp så otroligt viktiga frågor i ditt brev, jag tror att du är långt ifrån ensam med dessa problem.

Frågor du vill ha svar på: mitt problem är alltså: hur ska ja kunna vara med både min sambo och hans dotter utan att ja ska göra allt fel? gör ja fel? vad kan ja göra ist? hur ska vi organisera runt henne? vilka regler borde finnas och inte finnas? vilka krav kan ställas på min sambo såväl som på mig?

För det sörsta fick din partner ett "oönskat" barn. Förmodligen känner han sig väldigt lurad och sviken av mamman och ser henne i dottern, och det gör att han inte kan ta till sig dottern. Han skjuter henne ifrån sig. Mamman är det ingen ordning på, inga regler, struktur eller gränser. När det gäller Er är det pappan som har huvudansvar för dottern, men det tar han inte så det är du som får agera pappa och till viss mån även mamma, vilket är fel.

Dottern behöver hjälp, omgående. Ni kan inte fortsätta att ha det så här. Hon kommer att utveckla en bulimi (hon tröstäter ju redan). Hon fullkomligt skriker efter uppmärksamhet och barn tar hellre negativ uppmärksamhet än ingen alls.

Jag skulle verkligen önska att du och din man och ev mamman kontaktade en familjeterapeut för att få ordning på saker o ting. Det är inte okej att pappan bara gör som han vill när han har sin dotter. Hon vill förmodligen inte ha massa saker, hon vill ha närhet, kramar och kärlek. När hon inte får det hos sin mamma eller pappa så söker hon det hos dig. Men du känner att det blir för nära och hamnar i ett jobbigt läge där du ska agera uppfostrare och samtidigt vara en bonusfigur i hennes liv. Hon blir sex år snart vilket gör att hon kommer in i en fas där hon börjar bli självständig. Hon ska frigöra sig från föräldrarna och bli en egen individ. Detta skapar problem då hon inte fått några ramar att röra sig inom. Hon vet helt enkelt inte vad som är rätt eller fel. Ni måste utveckla gränser gentemot henne så att hon blir trygg och vet vad som gäller.

hur ska ja kunna vara med både min sambo och hans dotter utan att ja ska göra allt fel? gör ja fel? vad kan ja göra ist?

Du ska lämna över huvudansvaret till pappan. Han MÅSTE ta sitt ansvar och kan han inte det får ni gå till en terapeut som lär honom det. Du ska bara var dig själv. Men det är svårt när det blir DU som blir den tjatiga hela tiden. Du ska markera på ett bra sätt, men ta det lite lugnt. För varje negativ sak ett barn hör bör det höra fler positiva. I regel säger vi 70% negativa saker till våra barn och 30% positiva. Det ska verkligen vara tvärtom. Förbud hela tiden är jättejobbigt det är bättre att lära henne alternativ.

Du ska även läsa boken "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul. Det är en guldgruva för föräldrar.

hur ska vi organisera runt henne? vilka regler borde finnas och inte finnas? vilka krav kan ställas på min sambo såväl som på mig?

Hon bör få veta vad som gäller. Försök att sammarbeta med mamman så gott det går. Det är svårt för ett litet barn att veta vad som är okej om hon hos tex pappan bara får godis på lördagar och hos mamman får hon äte ohämmat. Eller att hon måste i säng senast 20.00 hos pappan fast hos mamman får hon vara uppe hur länge som helst. Sträva efter hyfsat samma regler. Annars blir hon så förvirrad. Rita gärna upp regler för henne (utan att överdriva) eller skriv så hon vet vad som gäller, och börja med att lägga om kosten. Det ska inte finnas något hemma som hon kan småäta av. Hon behöver fasta mattider och vettig kost. Ge henne även lite enkla, uppnåeliga ansvarsområden att sköta, tex duka bordet varje dag. Då känner hon ansvar och självkänslan kommer att växa. Men det måste vara små saker hon inte kan misslyckas med, annars känner hon sig enbart misslyckad.

Kravet på din sambo är att han har huvudansvaret. Han ska alltså i första hand säga till dottern. Sen kan du säga till. Kraven på dig är att du stöttar din sambo, och finns som en extra bonusfigur i dotterns liv. Du ska inte bli en "extramamma" för henne, för hon har redan en mamma. Din roll är att vara en stöttande extravuxen i hennes liv.

Om det är så att pappan är väldigt bitter på hela situationen så bör han reda ut det. Hans bitterhet ska inte behöva gå ut över dottern.

Skriv gärna tillbaka med flre frågor och berätta hur det går.

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

butterfly

först måste ja säga: pappan har tagit sin dotter till sig och tagit mer ansvar än för ett årsedan. han har utveckats till en bra pappa snabbt.
det ni skriver låter vääääääääldigt smart. ska be honom läsa så får vi se om han tycker lika dant.
vi har pratat om att gå och prata med någon för att förbättra våran komunikation, han tror ju inte alls på att "prata" med någon men nu har han bett mig beställa tid för oss, han kämpar starkt och utvecklas lite grann varje vecka han kommer hem. för står inte hur han orkar allt runt om kring sig! det beundrar ja honom för MYCKET.
jag hoppas på att om våran komunikation blir bättre så kan vi prata om detta utan att han eller ja ska behöva känna oss kritiserade, för de e hemskt att känna. det är ju så att vi bråkar om allt innan vi kan sitta ner och prata om det lungt och sansat (det tar upp till några dagar innan vi lungnat oss). tro mig det är väldigt ansträngande och jobbigt, men trotts detta så e vi båda starkt överens om att -vi vill inte ge upp om varandra!! för mig är det konstigt att vara så upp över öronen förälskad i nån som kan göra mig så ledsen och arg. men, shit, det måste ju vara en enorm styrka och kärlek oss imällan, ja vet inte annars vad det e som håller oss ihop, eller kanske bara för att vi e j***igt envisa båda två. tanken har iaf inte slagit mig eller honom att vi kanske borde gå isär istället.

åter kommer om hur vi löser detta.
tackar för mer intresanta tips och råd.

kramar till er!

Marie Berntsson

Hej igen Butterfly!

Jättebra idé att låta din sambo läsa det här.

Det som är viktigt att komma ihåg när ni går på familjesamtal, är att släppa det som har varit. Ni har gjort det bästa ni har kunnat hittils - men nu är det nya tag. Det är ingen idé att hålla på med "pajkastning" mot varandra och anklaga varandra för hur det HAR varit, utan lägg fokus på hur ni VILL att det ska vara och därifrån börja göra förändringarna. Din sambo kanska måste lägga om vissa saker, försöka jobba lite mindra osv när han har dottern. Du kanske ska ge bara dom två lite egen tid, dvs dom två kan gå på bio, gå till parken ensamma osv så att dottern känner sig "utvald" och "speciell" för sin pappa. Och sedan kan även du och dottern gör egna grejer, så att hon känner att du bryr dig.

Viktigt att komma ihåg under samtalen är att det finns inte "ett rätt sätt". Du tycker att ditt sätt är det rätta och din sambo kommer att tycka att hans sätt är det rätta. Och ibland finns det två rätt. Det gäller även här att inte anklaga varandra utan att hitta ett sätt som fungerar så att ni alla tre får en lugn och harmonis miljö.

Du kan även be din sambo om han läser detta att själv skriva lite hur och vad han tycker är det jobbiga i det hela.

Lycka till!

Hälsningar
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

Line

Hej Butterfly!

Du har fått ett bra svar av Marie och jag håller med om de råd hon har givit. Dock får jag ett något annorlunda intryck av er situation när jag läser det du skrivit.

Även om dottern i högsta grad var oväntad eftersom pappan fick reda på henne först i 8:de månaden så verkar hon vara accepterad och önskad av honom. Han delar på vårdnaden av henne, det är okej för honom att hon lägger sig i er säng på morgonen, han har tydligen inget emot att hon sätter sig bredvid honom i soffan, han pussar henne och han försvarar henne när du går för långt med ditt tjat.
Pappan är stressad när han är hemma, vissa saker måste göras, men jag tror att dottern har större förståelse för att han inte har tid med henne pga plikter än om han inte skulle låta henne sitta bredvid honom när ni ser på TV. För att underlätta för pappan finns det kanske en del du ev kunde hjälpa till med som att tex sköta tvätten eller organisera och planera det som ska göras så att han fick mera tid för både dig och dottern.

Tyvärr verkar det som att det är du som tycker att hon är oönskad. Du drar dig undan för att du inte ska vara så rolig att vara med (du ger tjejen budskapet att hon inte är värd att umgås med) och du vill ha hennes pappa för dig själv. Du upplever det som ett hot och känner dig åsidosatt när hon vill ha pussar, när hon sätter sig på ”din” plats och när pappan gör det hon vill. Du ser det som att tjejen vill komma emellan er när hon vill vara tillsammans med er. Att du mår dåligt av det tror jag beror på att du ser tjejen som en rival, istället för att se henne som det barn hon är.

Sen är det inte heller bra att du både beskriver och behandlar dottern som en äcklig individ. Det kan få förödande konsekvenser för hennes uppfattning om sig själv (sin självbild), som Marie skrev är det redan risk för att hon utvecklar bulimi eller andra symptom på självhat. Jag hoppas att du (ni?) inte säger att dottern stinker så att hon hör det. (Jag har svårt att tänka mig att ett barn skulle lukta så illa att man måste använda det mycket nedvärderande och starka ordet ”stinker”).

Istället för att anmärka på henne och uppmärksamma så fort hon råkar torka sig om munnen med tröjan eller får ärmarna i maten så kunde du förebygga genom att vika upp ärmarna och lägga en servett eller hushållspapper vid tallriken.
Om dottern inte är van vid att torka sig, spola toaletten och tvätta händerna vid toabesök så kan du förklara för henne att det är så man gör och berömma henne när hon har gjort det. Ingen vill vara äcklig, säkert inte tösen heller.

Marie har redan skrivit bra svar på dina frågor men jag vill gärna tillägga några råd.
Jag är övertygad om att du vill det bästa för din sambo och hans dotter. Då kan det vara bra att tänka på att för de allra flesta föräldrar gäller sambandet, ”Gör du mitt barn glad så gör du mig glad och gör du mitt barn illa så gör du mig illa”. (Tänk på hur det skulle vara om det var du som hade ett barn som ständigt blev kritiserat av din kille.)

Att du tjatar och klagar på dottern är alltså inte bra för ert förhållande och det är inte heller bra för ditt förhållande till dottern. Det är inte fel om du försöker lära henne goda vanor och bra bordsskick men det ska inte ske med negativa kommentarer och kommenderingar. Försök att komma överens med dottern om vissa regler (anpassade till hennes ålder) som ska gälla. Det är inte så att man är en bättre uppfostrare desto fler regler och förbud man har.

Jag tror ni har alla möjligheter att bli en bra och lycklig familj om ni hjälps åt och behandlar varandra och dottern med respekt och välvilja. Dottern är ingen rival, hon är en del av din sambo. Lycka till!

Mvh Line