solstrålen

Skulle behöva lite råd.. jag har en son på 13 år. Han bor hos mig respektive sin pappa varannan vecka. Jag och pappan har ingen bra relation då han klart och tydligt deklarerat att han inte vill ha något samarbete med mig gällande vår son!!?
Problemet är att han får vara budbärare med olika frågor, han kan komma till mig och säga att pappa har sagt att....etc

Jag känner att min son har svårt att prata om känslor, svårt att säga vad han känner och tycker om olika saker. När jag frågar säger han bara...jo det är väl bra..etc. hur gör man för att "locka" fram hans riktiga känslor och tankar?

Sorin

Jag har en kollega som jobbar med bar som har bevittnat våld i hemmet. En av hennes små klienter ville inte alls prata om det som hon hade upplevt hemma. Hon ville bara leka och rita. Min kollega blev lite frustrerad för hon ville gärna att flickan skulle prata om det jobbiga. Men sedan bestämde hon sig att låta flickan bestämma tempot och nu efter flera möten har flickan börjat berätta smått om hennes upplevelser.

Vad min kollega har gjort är att hon har skapat ett uttrymme där den här flickan inte kände sig pressad att berätta saker och ting. Hon var redan pressad pga hennes omständigheter. Hon behövde någon som lät henne själv bestämma hur det ska gå till.

JAg tror att din som är pressad av er båda. Hans far använder honom som budbärare - rent idiotiskt gjort. Och du kanske pressar honom direkt eller indirekt med att prata om sina känslor. Och han kanske vet att du skulle bli både ledsen och arg om du visste. Det vill han inte utsätta dig för och han vill inte utsätta sig själv för detta. Han behöver känna sig trygg först innan han börjar prata. Detta är min hypotes. Det är alltså bara en teori som inte grundar sig på mycket fakta. Gör själv dina egna tolkningar. Du har mer fakta än jag. Ta inte detta som SANNINGEN bara som någonting att fundera över.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Sorin

En sak som du skulle göra för att hjälpa din son slippa vara budbärare på ett verbalt sätt är att du skriver brev till fadern och du skickar de i slutna kuvert. Var bara försiktigt med vad du skriver för fadern kanske vänder det mot dig. Du skulle också kunna skriva till fadern att du inte vill att han utsätter pojken för att vara er budbärare och därför ska han skriva också små lappar till dig som pojken kan lämna utan att vara allt för involverad... eler någonting i den stilen...

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

solstrålen

Tack för dina ord! Jag tror absolut att det kan vara som du skrev, att han känner sig pressad av oss båda. Han vill inte såra någon av oss med sina känslor, kanske. Jag ska verkligen fundera på det här och vänta ut honom, han pratar nog när han är redo.
Ditt tips om brev till hans far går inte, vi har mailkontakt men inte ens det fungerar. Har oxå försökt att prata med honom i telefon men han tycker att hans son är så stor att han kan gå med olika frågor, papper etc... helt sjukt enligt mig men jag kan inte göra mer än att säga till min son att detta är ingenting som han ska behöva gå med...etc. eller?? Det kan vara frågor i stil med, att de har pratat om att han kanske ska bo mer på ett ställe,,prata med mamma om det, lappar ang delat bostadsbidrag, pass papper etc. Alltså viktiga saker som vi (föräldrar ) ska lösa?? Jag har verkligen försökt att förändra och få hans pappa att förstå i flera år men det går inte... så nu försöker jag bara hitta bra sätt att stötta min son så mycket det går efter dessa omständigheter. Tar tacksamt emot flera funderingar!!

solstrålen

Vill tillägga att jag föreslagit samarbetssamtal, men han vill inte. Han säger bara att vi inte behöver ha ???!!! något samarbete och att han inte vill samarbeta med mig.

Sorin

Om pappan inte gör sitt betyder inte att du inte kan göra ditt. Det gäller att åtminstone någon av er skapar en lugn plats för er son, en tillflyktsort i så fall, en plats där han vet att han bara är älskad och behandlad som det barn som han fortfarande är. Om pappan inte vill skriva kan du själv göra det. Gå själv till socialen och se om du kan få något form av stöd för att kunna själv få en ventil för din frustration så att den inte går över på pojken.

Sedan får du försöka fundera ut varför pappan inte vill prata med dig. Kan du ha en liten del i det? Jag säger inte att du har det utan bara att du ska försöka reflektera över det.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Frida.L

Hej solstrålen

Som Sorin skriver så kan du inte locka fram hans känslor, känslorna är hans och han bestämmer själv när han släpper fram dem till dig. Det du kan göra är att skapa möjligheter till att samtala, hitta tryggheten till att öppna sig och berätta sina åsikter.

Jag tycker inte att du ska förvänta dig att han kommer att prata om pappan och om eran realtion eller hans relation till pappan, det vill han nog inte ha ansvar över och belsta dig med. Det som du kan göra är att finnas där, säga till han att du finns där om han behöver. Och sedan ge honom tid. Umgås med honom under lättsamma former, spela spel, kolla film tex.
Känner han sig redo för att prata om sina känslor så gör han det, man du ska vara medveten om att du kan få vänta några år innan han vill börja prata om det med dig. Det har inte något med dig att göra utan med hans ålder och intergritet som tonnåring.

Ge honom utrymme och tid och sist men inte minst mår bra själv, då blir han tryggare med dig och sig själv.

Hälsningar Frida

__________________
Frida är utbildad pedagog NLP terapeut. Hon arbetar med barn och ungdomar upp till 18 år och med föräldrar.
Med kognitiv inriktning arbetar hon bland annat med beteendesvårigheter, ångest, depression, självkänsla, oro, tvångstankar och skilsmässosvårigheter.
Du som förälder kan få handledning av Frida om hur du bland annat kan kommunicera och förstå ditt barn och ungdom bättre.
Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027 eller maila frida@comunicera.se

solstrålen

Tack för dina ord Frida!
Ska verkligen fokusera på mitt eget mående och det jag faktiskt gör bra för min son.
undrar bara om du har några bra råd att ge till mig gällande att min sons pappa skickar honom som "budbärare" emellan oss. Han kan komma hem till mig med frågor från pappan, gällande boendet (kanske du vill bo mer hos en av oss, och det skulle han fundera på och välja själv !!?? helt idiotiskt att begära enligt mig!!), utvecklingssamtal (säg till mamma att jag vill gå, men inte om mamma går, snälla mamma kan inte pappa få gå denna gång så kan du gå nästa? ska jag då "backa" och låta honom gå? etc)
Jag har sagt till min son att han inte ska behöva gå emellan med frågor, att det inte är hans ansvar. Kan jag göra mera??? Vill tillägga att jag pratat med pappan om detta och sagt att han inte får göra så utan att HAN måste ringa mig så vi kan talas vid om sådana saker, men han säger bara att han inte vill samarbeta med mig och att vår son är tillräckligt stor att ta det ansvaret!! Jag tycker det är helt fel!!!! men vad kan jag göra i detta läget??

Frida.L

Hej

Jag tycker inte att er son ska vara tvungen att gå med budskap mellan er, även om du har försökt med andra metoder. Det är svårt, jobbigt och inte ett barns uppgift att medla mellan föräldrar oavsett hur unga, gamla, små eller stora barnen är.

Jag tycker du ska förklara för din pojke varför det är så här utan att lägga någon värdering om vem som gör rätt eller fel. Sen måste du visa till pappan att det funkar inte att pojken för budskap mellan genom att tex. inte svara på dem budskapen, du har inte hört dem eller vill inte svara på dem när de kommer från pojken. Pappan kommer troligtvis fortsätta använda pojken som budbärare så länge det får resultat, dvs. att du tar emot budskapen. Och din son kommer att fortsätta föra budskap mellan er så länge någon av föräldrarna ber om det. Han vill hjälpa och vara båda till lags. Därför hjälper det inte din son att säga till honom att han inte ska göra det. Där läggs ansvaret på honom, och ansvaret ska tas bort från honom helt i den här frågan.

Lycka till igen.

Hälsningar Frida

__________________
Frida är utbildad pedagog NLP terapeut. Hon arbetar med barn och ungdomar upp till 18 år och med föräldrar.
Med kognitiv inriktning arbetar hon bland annat med beteendesvårigheter, ångest, depression, självkänsla, oro, tvångstankar och skilsmässosvårigheter.
Du som förälder kan få handledning av Frida om hur du bland annat kan kommunicera och förstå ditt barn och ungdom bättre.
Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027 eller maila frida@comunicera.se