![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Barnuppfostran - föräldraskap - barns utveckling Här kan du fråga om trots, uppfostran, motivation, gränsättning, barnomsorg, relationen barn - vuxen |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej!
Har en dotter på 4,5 år. Hon är på många plan grundtrygg. Är ofta glad, trivs på dagis. Kan mycket och känner sig duktig på mycket. Hon har många trygga, bra vuxna omkring sig men det " duger " bara med oss föräldrar. Hon kan oroa sig i veckor inför att en barnvakt ( som hon alltid känner och är trygg med ). Hon är rädd för att vi ska hamna i fängelse om vi inte är i hennes närhet fast vi med all säkerhet kan berätta för henne att det inte kommer hända. Hur ska man lättast bygga upp hennes självförtroende så att hon ser att hon klarar av livet utan att en förälder är i närheten ? |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej
Alla människor är olika och jag tror att eran lilla dotter är en känslig själ. Det verkar ju som att hon kanske går igenom en fas av oro för att ni ska försvinna. Det framgår inte riktigt om hon alltid varit så här eller om problemet börjat helt nyligen. Jag tror inte det är någon hit att lämna henne till barnvakt så länge hon är såpass ledsen och rädd när ni går.Man ska kanske inte fresta på ångesten hos henne. Min dotter hade som liten ett jättebehov av att vara nära. Vi gjorde så att vi började med att gå ut bara en kort stund i taget, en kvart halvtimma med barnvakt hemma. Så successivt kunde vi vara borta längre och längre tid i takt med att hon blev tryggare och tryggare. Samma ska gjorde vi med hennes läggning i början och att sova själv. Som sagt alla barn är olika och därför kan man egentligen bara själv hitta en metod som passar just sitt eget barn. Jag tror att hon gradvis kommer att bygga upp ett gott självförtroende om man bara gör separationsträningen i hennes takt. Jag kan som sagt bara tala ur min egen erfarenhet. lycka till |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|