![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Hetsätning - kroppsfixering - ortorexi Här kan du ställa frågor om bulimi, anorexi, ortorexi, hetsätning, BDD. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Börjar bli less på mig själv nu, är gravid i ca v 14 och jag tror att ätstörningarna börjar komma tillbaka. Kanske inte helt ut men vart går gränsen.
Vitkålssallad går bra till en viss gräns, frukt till en viss gräns, men allt annat får jag jätte ångest över. Äter jag en vanlig middag försöker jag göra mig av med det så gott det går. Vill ju inte skada den lille i magen, klarade förra graviditeten bättre även om det var himla jobbigt att väga sig och jag hann till och med skämmas över kroppen under förlossningen. Under amningstiden började jag spåra ur, men rätade sen upp mig lite. Men nu verkar allt gå åt fanders igen. Blir inte lättareav att jag har så ont i ryggen/bäcken och det blir bara väre om jag motionerar. Hur kan man varaså otroligt DUM, så själv upptagen? Fasen vad jag hatar mig själv. Trodde jag hade blivit frisk innan vi fick vårt första barn. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Rating 9
Diamantmedlem
|
Har du någon aktiv öppenvård? Jag tror att du behöver någon som hjälper dig med detta och att hålla fokus på barnets välbefinnande.
Inte ovanligt att ätstörningar spökar i början av graviditeten men det skadar barnet om du inte får i dig ordentligt. Har du ingen hjälp nu se till at få det fort, din barnmorska kan förmedla kontakt om du är osäker på vart du ska vända dig. DU FIXAR DETTA! AK |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
men jag skäms så, vem skulle tro på mig? Jag är normalviktig, musklig, inte tärd på något vis. Jag är komplett värdelös på att få sånt här ur mig. Nej jag har ingen kontaktmed öppenpsyk, hade lite en sväng när jag hade gått ner lite för mkt, då blev det lite ätträning, men det var det, inget sätt at lära sig hantera kroppen, lära sig stå ut i den. |
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Rating 9
Diamantmedlem
|
okej, det spelar ingen roll hur du ser ut i kroppen det är näringsbristen som blir farlig. Skriv ner det, säg det fort, säg det långsamt alla sätt som funkar är bra sätt. Barnmorskan har mött detta förrut tro mig hon hjälper dig att komma rätt. Jag skulle rekomendera både en samtalspartner som hjälper dig att hålla fokus på barnet och en annan kontakt som hjälper dig med maten och "tjockistankarna".
De har en plan för detta bara du säger att problemet finns. tänk ut vad du ska säga och hur innan då blir det oftast lättare att klämma ur sig det. |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Jag har själv två barn och vet hur det är att ha ätstörningar i bagaget och vara gravid, ammande etc. Jag vet hur du menar och hur du känner om självupptagen etc. Det kan jag också känna även om jag innerst inne vet att det inte handlar om det. Det är en sjukdom. Jag är nu 30 år, har två barn och är har åter börjat dagvårdsbehandling. Du ska tro att jag ibland bannar mig själv hur jag kan låta mig bli sjuk igen när jag har två barn som borde räcka etc, men det är ju inte det. Detta handlar ju om mig själv. Ta nu hand om dig! |
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Då förstår jag att du inte sade något. Du kan ju också kontakta öppenvården eller ätstörningsenheten om ni har någon. Alternativt boka läkartid på vårdcentralen. Vänta inte! |
|
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hade jag haft kvar mailadressen till hon som jag hade lite kontakt med förut hade jag kanske kunnat kontakta henne.
Men den adressen försvann i en datorkrasch. Frågan är ju om öpenpsyk ger ut hennes mailadress om man skickar till deras receptions adress. Eller ska man försöka ta första kontakt med Mödra o barnhälsovårdspsykologerna? Uäh- alldeles för feg och bara kaos innuti. |
|
|
|
|
|
#9 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Finns mödravårdspsykologer är det ju också ett alternativ. Måhända du är rädd, kanske rent av livrädd och känner hur nervös som helst, MEN nu gäller det att ta tjuren vid hornen om det är så att du inte klarar av att bryta detta negativa mönster på egen hand. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|