mygga

Hej
Har varit under behandling för min ätstörning i fem år nu dem senaste två åren har varit dagvård, matgrupp och behandlingshem....det har varit så intensivt att jag bad om en liten paus i behandlingen och vad händer nu? jo jag har börjat lite smått igen att dra ner på maten för jag är så förbaskat rädd att äta för mycket och ångesten blir inte bättre.....

Är nu förvirrad och besviken att jag inte är frisk efter all behandling....vill heller inte tillbaka till behandlingshemmet så jag måste försöka få rätsida på detta men hur????

Är på väg att öka min tid på jobbet och nu när vi började i höst så kom det kommentarer som att "du har gått upp i vikt...", "du har fått lite former..."...fick panik, TJOCK med andra ord!!
Och det ska pratas om mina problem hela tiden, vill inte!!! Förstår om det är för att de bryr sig men det känns som om det förstör mer än gör nytta...mina tankar nu är att "ska minsann visa att jag kan vara smal, då får jag iallafall höra att jag är smal och har kontroll..."

De sa ofta förut"hur kan du vara så smal, tänk om jag kunde få lite av din Anorexi" Är de helt tokiga som är avundsjuka på min Anorektiska sida??

Fisken

Hej!
Hur fasiken kan gå och säga så "Tänk om jag kan få lite av din anorexia"
Det var det dummaste och korkaste jag har hört. Då vet dem upperbarligen inte vilket helvete du går igenom.
Och att sådana kommentarer som att du har gått upp i vikt. Då förstår jag att du blir rädd.
Kan du inte ringa någon annanstans? Iallafall så du får hjälp.
Lycka till.
/fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nanna van Berlekom

Hej Mygga!

Usch! Vad förbannad jag blir. Hemskt att höra vilka knäppa och obetänksamma kommentarer som folk slänger ur sig - som du säger är de förstås inte medvetna om vilken skada det kan göra. Men, låt inte de kontrollera ditt liv - det är fortfarande upp till dig att ta hand om dig själv! Jag tycker du ska ta kontakt med behandlingshemmet igen om du tycker att det har fungerat bra innan. Eller kontakta en terapeut som arbetar kognitivt - jag tycker iaf att du ska söka hjälp innan det blir värre igen.

Kram Nanna

Tags: anorexi, ätstörning, viktuppgång, ångest

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

Dopa minen:)

Det är det typiska med folk som pratar i all välmening men inte förstår så mkt av psykologi. Det är vanligt att de försöker "uppmuntra" genom att säga åt en anorektiker på bättringsvägen att de "börjar få lite kött på benen" eller ser "rundare ut". I deras egna värld är det ju så klart menat som komplimanger, men de förstår inte att en arorektiker har helt annan syn på sin kropp och att vikten inte bara nödvändigtvis handlar om att vara snygg, utan kan ha med ett svårdefinierat självförakt också. Vill man säga något snällt är det lämpligare att säga exempelvis "du ser piggare ut" eller något som inte har ngn direkt koppling till det kroppsliga utseendet. Och vad man än haft för problem, vare sig det är anorexi eller ngt helt annat, så är bästa bekräftelsen att känna att man inte blir uttittad, diskuterad eller särbehandlad på ngt sätt av "gänget". Det bästa är att få känna att man är som alla andra.

Jättetråkigt att du fått utstå det där. Försök att ignorera deras ogenomtänkta formuleringar och tänk på att du ska bli frisk för din skull, och inte deras. Bestäm dig klart och tydligt att du tänker fortsätta på din förbättringsväg, eftersom du är värd det.

__________________
Hobby-filosof...

mygga

Skönt att det finns de som förstår att det svider med kommentarer som är förödande....men det är ändå människor jag måste arbeta med...kanske borde jag begära att få byta ställe inom jobbet men det värsta är att det kommer väl liknande kommentarer där.....är livrädd just nu....ska på samtal på ätstörningsenheten imorgon, då ska jag ta upp detta.
kram alla som svarat

Blueye

Jag har inte anorexi, men är ändå underviktig. Trots att jag inte har dessa jobbiga anorektiska tankar om att mitt människovärde beror på hur lågt BMI jag har, så tar jag åt mig negativt när folk kommenterar att jag gått upp i vikt och blivit "lite rundare i ansiktet"... Mycket är nog att jag känner en prestationsångest över att stanna kvar i min viktuppgång. Och att människor automatiskt vetkat koppla ihop ökad vikt med ökat psykiskt välmående. Kraven blir högre på mig...

Dessutom är min kroppsform något som i allra högsta grad är privat. Det känns som ett övergrepp på mig när folk diskuterar hur jag ser ut, eller när de vill veta hur mycket jag väger... Vill jag att de ska få reda på det, då säger jag det spontant. Punkt slut.

Jag tycker att du skall tala om hur du känner nästa gång någon kläcker ur sig en sårande kommentar. Berätta att detta med kroppsform och vikt är ett väldigt känsligt ämne för dig, att du själv vill ta initiativet om eller när det skall föras på tal... De flesta människor är inte elaka, de tänker sig bara inte för. Och om du påpekar deras snedsteg så gör du inte bara dig själv, utan även dem en tjänst!

Kram på dig!
/Nanna

__________________

mygga

tack ska försöka att förklara vad jag känner men vill attdet ska låta bra så jag inte sårar någon.....men ska föröska iallafall
kram

Blueye

Mygga: Tänk som att de inte sårar dig medvetet, de är inte ute efter att göra dig illa. De är bara klumpiga för att de inte förstår sig på problem som dina... Då kan du skriva direkt från hjärtat utan att liksom "anklaga" någon. Dvs. du hoppar inte på någon!

Ingen kan (med rätta) ta illa upp i så fall, tycker jag. Din kritik är bara konstruktiv, och säger inte att "någon är elak" utan att "någon inte förstår...ännu"...

Kram på dig!
/Nanna

__________________

Liten kuling

Det der er absolutt det verste man kan si til en spiseforstyrret, men antakelig tror de at man vil høre det. De tror at man vil høre det, fordi i deres øyne er det en positiv ting at de "for tynne" har kommet seg opp litt i vekt. Og av og til sier de da denne "oppmuntringen" selv om man faktisk ikke har gått opp i vekt.

Jeg skal ikke si du ikke skal bry deg om ordene, for jeg vet hvor forferdelig det kjennes når dem sies og jeg vet hvordan man tolker ordene og oversetter så de passer akkurat inn i: "Jeg er tjukk", "Jeg veier mer enn jeg skal", "Jeg tar plass".

I andres verden er det ikke slik. Vi tar ikke mer plass enn vi skal, selv om man har fått en eller annen form. De uttrykker et eller annet ønske om at vi skal ha det bra, gjennom en gal setning som blir fryktelig gal - i våre øyne og ører og i speilet etterpå er alt bare kaos.

De kan ikke vite det, da ville de aldri sagt det slik. For dem er det en naturlig setning. For oss er det en dom.

De har ikke noe med å betrakte og vurdere hva vi veier og ikke veier. Men mest sannsynlig handler det om omsorg. Omsorg som er pakket inn i galt papir og materiale.

Jeg vil si jeg tenker på deg og jeg vil si du skal PRØVE å ikke la disse kommentarene endre matsystemet ditt. Du spiser garantert ikke mer enn du skal og burde, og antakelig for lite. Prøv å holde fast. Det er vanskelig, jeg vet. Det er veldig, veldig bra at du skrev ned dette her inne.

mygga

det är så svårt att ta plats....vill vara osynlig men ändå inte....alla har väl ett behov av att synas men när jag syns känns det som allt bara blir fel det jag säger och gör...ofta tycker jag att jag inte är värd någonting alls och just nu är det extra svart för jag har var på Anorexicenter i 16 veckor förra året och nu känns det som jag sviker alla som hjälpt mig...vill ju egentligen leva som de flesta och ha ett fritt liv (och fritt ätande utan kalorifobi/viktfobi)