Utvecklande av ätstörning?

Bam.Bam · 2008-07-13, 01:30

Hejsan.
Jag är 16 år och tror jag håller på att utveckla en ätstörning.
Jag skäms när jag äter för mycket och tänker att jag blir jättejätte tjock nu, hur kan jag vara så korkad, jag förtjänar inte att äta.
Jag är naturligt smal, fick kommentarer om det fram till cirka två år sedan, men nu har jag fått mer form, är fortfarande smal dock, men får mer komplimanger för det dock. Är nu rädd för att gå upp i vikt och att folk inte ska se mig på samma sätt. Att herregud, hon har smällt i sig för mycket eller så. De flesta i min släkt anser att jag äter väldigt lite när jag tycker jag ätit FÖR mycket och jag äter betydligt mindre än mina vänner.

När jag väl är hungrig, så känns det som om jag har kontroll över min kropp, nu går jag i alla fall inte upp i vikt, om jag inte misslyckas med mig själv och börjar äta. Om jag ätit mycket mindre än vad jag vanligtvis gör så känner jag mig nästan som i balans och säkrare på mig själv, även om jag utåtsätt är väldigt utåtriktad och, ja, udda? Är inte typiskt tjejig ALLS, och har aldrig varit. Så är ännu mer rädd att andra ska tro att jag försökt vara någon annan jag inte är under alla dessa år, eftersom att det är många tjejer som har problem med ätstörningar. Minsta lilla grej gör mig paranoid och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ätit någorlunda normalt de senaste dagarna. Jag oroar mig för det och över att det kommer ta cirka två dagar nu innan jag fått tillbaka kontrollen, så det är bara att svälta mig själv, högst ett par mackor om dagen. I skolan planerade jag vilka dagar jag skulle äta mig mätt och andra jag skulle svälta mig, för att inte känna mig tjock i tajtare kläder t.ex. (använder dock mest stora t-shirtar, men det har jag länge gjort, fast nu har det ju blivit mycket för att känna sig säker också)

Jag vet inte vad detta problem kommer i från och jag oroar mig själv. Snart så känns det som om jag kommer att spy upp maten för att slippa planering för hunger etc. Jag har varit nära flera gånger om och tänker ofta på att det är enkelt och smidigt, bara köra ner fingrarna i halsen.
Ingen vet om detta och jag tror jag aldrig kommer kunna berätta om det för någon face to face. Samtidigt så skäms jag över att ens kalla det problem, för det finns ju dem som verkligen har spytt och fått mycket allvarligare problem än mig, och dessutom är jag redan smal och går inte enkelt upp i vikt. Tänk på dem som inte har det så? Jag är inte ens värd att få tänka sådana tankar men dem tar över mig.
Anses detta vara något de flesta tänker på eller är det en utveckling av någon viss ätstörning?

Nanna van Berlekom · 2008-07-13, 15:12

Hej Bam Bam,

Många tjejer i tonåren tänker på hur de ser ut, vad de äter, jämför sig med andra osv. Men det du håller på med skulle jag definitivt vilja säga är i riskzonen! - ta tag i det innan det blir värre! Du kanske kan börja med att prata med skolkuratorn, hur skulle det kännas?

Kroppen förändras hela tiden, det är naturligt. Du ska inte ha samma kropp när du är tolv som när du är 16 tex. Många gånger hör jag tjejer uttrycka just det - att de varit nöjda och strävar efter sin "gamla" kropp - men kroppen förändras! Var inte så hård mot dig själv.

Kram Nanna

2008-07-13, 01:30	#1 (permalink)
Bam.Bam Junior Member Nykomling Reg.datum: Jul 2008 Ort: Sverige Inlägg: 2 Krediter: 38	Utvecklande av ätstörning? Hejsan. Jag är 16 år och tror jag håller på att utveckla en ätstörning. Jag skäms när jag äter för mycket och tänker att jag blir jättejätte tjock nu, hur kan jag vara så korkad, jag förtjänar inte att äta. Jag är naturligt smal, fick kommentarer om det fram till cirka två år sedan, men nu har jag fått mer form, är fortfarande smal dock, men får mer komplimanger för det dock. Är nu rädd för att gå upp i vikt och att folk inte ska se mig på samma sätt. Att herregud, hon har smällt i sig för mycket eller så. De flesta i min släkt anser att jag äter väldigt lite när jag tycker jag ätit FÖR mycket och jag äter betydligt mindre än mina vänner. När jag väl är hungrig, så känns det som om jag har kontroll över min kropp, nu går jag i alla fall inte upp i vikt, om jag inte misslyckas med mig själv och börjar äta. Om jag ätit mycket mindre än vad jag vanligtvis gör så känner jag mig nästan som i balans och säkrare på mig själv, även om jag utåtsätt är väldigt utåtriktad och, ja, udda? Är inte typiskt tjejig ALLS, och har aldrig varit. Så är ännu mer rädd att andra ska tro att jag försökt vara någon annan jag inte är under alla dessa år, eftersom att det är många tjejer som har problem med ätstörningar. Minsta lilla grej gör mig paranoid och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ätit någorlunda normalt de senaste dagarna. Jag oroar mig för det och över att det kommer ta cirka två dagar nu innan jag fått tillbaka kontrollen, så det är bara att svälta mig själv, högst ett par mackor om dagen. I skolan planerade jag vilka dagar jag skulle äta mig mätt och andra jag skulle svälta mig, för att inte känna mig tjock i tajtare kläder t.ex. (använder dock mest stora t-shirtar, men det har jag länge gjort, fast nu har det ju blivit mycket för att känna sig säker också) Jag vet inte vad detta problem kommer i från och jag oroar mig själv. Snart så känns det som om jag kommer att spy upp maten för att slippa planering för hunger etc. Jag har varit nära flera gånger om och tänker ofta på att det är enkelt och smidigt, bara köra ner fingrarna i halsen. Ingen vet om detta och jag tror jag aldrig kommer kunna berätta om det för någon face to face. Samtidigt så skäms jag över att ens kalla det problem, för det finns ju dem som verkligen har spytt och fått mycket allvarligare problem än mig, och dessutom är jag redan smal och går inte enkelt upp i vikt. Tänk på dem som inte har det så? Jag är inte ens värd att få tänka sådana tankar men dem tar över mig. Anses detta vara något de flesta tänker på eller är det en utveckling av någon viss ätstörning?

2008-07-13, 15:12	#2 (permalink)
Nanna van Berlekom Expert Diamantmedlem Reg.datum: Sep 2007 Inlägg: 273 Krediter: 998	Hej Bam Bam, Många tjejer i tonåren tänker på hur de ser ut, vad de äter, jämför sig med andra osv. Men det du håller på med skulle jag definitivt vilja säga är i riskzonen! - ta tag i det innan det blir värre! Du kanske kan börja med att prata med skolkuratorn, hur skulle det kännas? Kroppen förändras hela tiden, det är naturligt. Du ska inte ha samma kropp när du är tolv som när du är 16 tex. Många gånger hör jag tjejer uttrycka just det - att de varit nöjda och strävar efter sin "gamla" kropp - men kroppen förändras! Var inte så hård mot dig själv. Kram Nanna __________________ Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad. Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på: 0738-014096 nanna@comunicera.se

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning