alfons

Ikväll känns det som allt, precis allt är förstört. Alla kilon jag tappat. All kontroll jag tagit. Allt lugn jag kunnat få genom att hålla mig borta från onyttigheter och att låta bli att äta mig mätt. Var på besök hos en vän idag, en som inte har allt för mkt insikt i sjukdomen och inte kanske heller har så mkt förståelse. Hon tar fram så många glassar som vi är personer och jag har inget val känner jag.

Samtidigt som varje tugga jag tog av glassen fick mig att tänka negativa tankar och jag kände hur jag blev mer och mer frånvarande och ångesten växte, så var det faktiskt gott. Det känns dubbelt så jobbigt att det faktiskt var gott. Jag vet inte hur jag ska tänka för att komma ifrån tankarna att jag smutsat ner mig själv och min kropp med denna glass. Jag känner mig flottig och fet och äcklig och tänker bara att imorgon måste jag äta ännu mindre för att ta igen den där jävla kaloribomben. Jag vet ju att detta är sjukt och vill inte på något sätt få det att låta som något beundransvärt och bra, men vad gör man av dessa tankar och ångest?

Nanna van Berlekom

Hej Alfons.

Försök att se det hela i ett lite störra perspektiv. Om du alltid begränsar det du äter och tränar till en dag av + och -, där du hela tiden ska kompensera är det lättare att fastna i känslor som ovan. Om du istället tänker dig ett tidsspann på en månad, eller tom ett helt år. Vad spelar då en glass för roll? Den 1 juli 2008 njöt du av smaken av en god glass, precis som alla andra i sällskapet. Det behöver inte vara svart eller vitt, allt eller inget. Du behöver hitta gråzonen där emellan. Du kan äta sunt och träna regelbundet och där emellan unna dig något gott - det innebär inte att hela planen är raserad. Öva dig på att se en sån här situation som ett framsteg - att du tar hand om dig själv när du tillåter dig att inte vara helt "perfekt", att våga ta ett steg från din plan emellanåt.

Kram Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

alfons

Tack Nanna! Tack för att du läste och svarade. Du har ju helt rätt. Det är det friska perspektivet och så är det ju- Egentligen! Jag kan inte riktigt överföra det på mig själv bara. Egentligen är det ju en underbar tanke, att se det så. Men saken är den, att överhuvudtaget varje gång jag ätit så pass mkt av någonting överhuvudtaget att det känns minsta i magen (mättnad känner jag aldrig) får jag ångest och mår dåligt. Ett antal gånger per dag kompenserar jag matintag med mängder av sit-ups, inte sällan innan jag ens hunnit duka av bordet. Oavsett hur mkt eller lite jag egentligen ätit eller vad. Det är ett helvete att vara fast i och det börjar tära mig mig själv och kroppen då jag inte ätit mig mätt på så länge.

Nanna van Berlekom

Hejj igen alfons!

Går du hos någon psykolog/terapeut och arbetar med dom här känslorna och din syn på dig själv?

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

alfons

Jag går hos en kurator just nu som jag träffat kanske 5 gånger. Uppehåll nu till början av aug pga semester. Träffat även läkare och ssk på vår ätstörningsenhet.

Nanna van Berlekom

Hur har det fungerat med Kuratorn tycker du?
Har du nån gång testat kognitiv terapi för dina ätstörningar? Om inte, så tycker jag du ska prova det!

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

alfons

I början var jag skeptisk då jag gått hos en annan i 8 år. Den förra jobbade mer psykodynamiskt och denna mer med KBT. Men nu börjar jag få förtroende för henne, hon är engegerad och våga liksom utmana och provocera. Synd bara att sommaren kom nu och med det semester, åter tid 7 aug. Sjukskriven till 24/8, men vet inte sen... när man liksom precis kommit igång är det svårt känner jag att fokusera på jobb med mera samtidigt som man ska engagera sig i hemuppgifter och behandling, samtidigt som jag känner att jag borde tillbaka och jobba och dra in pengar.

Nanna van Berlekom

Ok, det låter ju bra att du kommit vidare och testat något annat. Åtta år tycker jag är alldeles för länge i terapi - om det inte fungerar, då är det dags att göra något annat! Bra att du börjar känna förtroende för din nuvarande, och synd att hon har semester.. ett tips för att göra något på egen hand är att ladda hem Jonas Gådes bok "servicemanual till ett bättre liv" - den är gratis och finns på comuniceras hemsida och där står mycket kloka och saker som vem som helst borde läsa. När det gäller huruvida du bör vara sjukskriven eller börja jobba.. Det beror ju spå hur du mår.. Har du ork att jobba? Ibland kan det ju faktiskt hjälpa att sysselsätta sig och inte ha tid att gå och tänka hela dagarna - samtidigt som du inte ska pressa dig in i det sista för att dra in pengar. Där får du känna efter lite. du kanske ska ha som mål att börja jobba som avtalat, men funkar det inte så är det inget misslyckande utan bara feedback/information som säger att det inte var dags riktigt ännu.

ta hand om dig själv!

Kram Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

alfons

Ja, det är lång tid... men det var i lite olika form. Först i öppenvård, sedan en gång i veckan när jag var inskriven på beh i mellanvårdsform dagligen ett helt år, därefter regelbundet men lite olika ofta beroende på läget. Slutade hösten 2006. Nu gick jag hos henne några gånger igen innan jag började hos denna nya. Hon känns väldigt seriös, engagerad och äkta. Det är liksom inte bara att prata av sig, utan det är verkligen att arbeta aktivt och hon sätter mig också svåra situationer under samtalen, men efteråt känns det bra.

Angående jobbet, tror jag knappast att jag kommer jobba i full utsträckning efter 24/8. Blotta tanken är ångestfylld. jag känner mig så skör och även på något vis skygg just nu. Mått väldigt dåligt under våren, börjar medicinera med mera. känns som jag nog kommer behöva mer tid till återhämtning, MEN du har helt rätt. Att sysselsätta sig är bra. Att vara ensam m tankarna hela dagarna är inte bra. Min plan är att isf utöka behandlingen.