![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om ätstörningar Här kan du ställa frågor om bulimi, anorexi, ortorexi, hetsätning, BDD och kroppsfixering. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Det här är första gången i hela mitt liv jag någonsin har varit helt ärlig med mina känslor. I ca ett år har jag letat efter någon form av Internetpsykiatri och har under den tider formulerat meningar i mitt huvud utifall att jag skulle hitta en - och här har vi den! Jag kan inte vara lyckligare!
Lite bakgrund bara Jag är född i norra Sverige och blev introducerad för Vikväktarna när jag var 14 år gammal. När jag var 18 fick jag ätstörningar - hetsätning och svält - och behandlade detta på ett klinik just för det. Efter studenten 2007 flyttade jag till Stockholm i hopp om kärleken och ett livfullare och "bättre" liv. Behandligen blev inte riktigt avslutade och jag försökte skaffa mig anorexia under min första tid i Stockholm, men lyckades inte riktigt som jag hade hoppats på. Efter att få jobb på en restaurang där allt jag har svårt för serverades gratis i obegränsade mängder följde en tid av konstant hetsätning i ca 2 månader och självklart blev jag F.E.T. Jag gav upp allt hopp att kunna bli smal och slutade bry mig om vad jag stoppade i mig. Jag blev bara större och större, massa självdestruktiva tankar kom upp och mitt sociala liv försvann. I november bestämde jag mig för att flytta till Shanghai för att starta om mitt liv på nytt, med nya sunda vanor och ett "bättre" liv. Och nu är jag här... - 3 månader efter flytten. Tänkte samma sak när jag flyttade hit att jag skulle svälta mig smal. Det funkade ju förr i min hemstad, varför kan jag inte lyckas nu? tänkte jag. Men lyckades så klart inte. Så jag började med lågkolhydratdiet och träning och vips så försvann massa kilon. Jag tränar i dagsläget 5 dagar/veckan och mår super av det! Jag hoppas på att komma i form till sommaren då jag åker hem till min födeleort. MEN!!! Mitt problem är att när det blir lördagkväll börjar allt. Jag tror en demon tar över min kropp och tvingar mig att göra saker som jag inte vill och sådant jag kommer få ångra Länge! (Det tar emot att fortsätta för jag vill bara slita mig själv i stycken då jag tänker på det, ordagrant) - Hetsätningar! Äter och äter och äter och äter och äter och äter och äter. Jag har funderat väldigt många gånger på att jag ska mycket mer fysisk skada på mig själv, såsom bränna mig, skära mig etc, för det hade varit lindrigade än vad som försigår i mitt huvud under lördag och söndagkväll. Det är helt obeskrivligt! Jag tänker på döden, jag lägger mig i sängen och kastar mig från sida till sida och skriker allt vad jag kan, fast bara i huvudet. Jag intalar mig själv att jag är en helt otroligt värdelös människa, jag hatar mig själv, jag hatar alla, jag hatar allt! Jag vågar aldrig ställa mig och titta ner från en balkong på typ 5 våningen för jag är rädd att jag ska hoppa - bara göra slut på allt så mina tankar försvinner. Varför jag hetsäter är ju troligtvis för att jag försöker dämpa en väldig ångest jag jag har men vet inte vad det är jag försöker dämpa. Jag behöver göra alla de (extremt) självdestruktiva saker. Har ingen aning varför utan det måste bara göras. Det är som om en demon tar över min kropp! Det är så svårt att med ett tagnentbord förklara vad som hände mig vid en sådan (ångest?)attack! Jag skulle kunna förklara mer men jag försöker hålla det relativt kort för att någon ska orka läsa. (Jag har lagt in denna tråd på två ställen. Vet ej var den passar bäst) Jag önskar i hela mitt hjärta att det finns en människa där ute som bara kan skriva "hej" som ett svar om denna inte vill skriva mer. Det skulle betyda så mycket för mig att bara få bekräftat att någon annan faktiskt läst ochtagit del av mina tankar och funderingar! Senast redigerad av Emil Y den 2008-05-07 klockan 14:44. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
vännen, vad jag känner med dig. har själv gått igenom ett ätstörningshelvete så jag vet hur det kan vara... jättebra att du har tagit det här steget och skriver ärligt om vad du känner! men jag har lärt mig att fast det kan vara fruktansvärt jobbigt, så är det otroligt bra att våga öppna sig också i verkliga livet... man klarar inte av allt ensam. det är ju ofta känslomässiga problem bakom en ätstörning o det är dem man behöver få hjälp med. känner att jag inte riktigt får fram vad jag skulle vilja säga, men det du skrev berörde mig mycket o jag önskar att du ska komma i kontakt med människor du kan prata med och som kan hjälpa dig. kärlek
|
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jag bor i Shanghai och är allt ganksa mycket mer komplicerat här än i Sverige. När jag åker tillbaka till Sverige kommer jag uppsöka hjälp DIREKT!
Men fram tills dess har jag bara denna community. Vad gör man i situationen då "demonen" kommer krypande? Jag har skött min kost ypperligt denna vecka och träningen har gått jättebra. Snart är det lördag och oron kommer krypande - oron att jag inte kommer kunna behärska mig själv. Jag skulle uppskatta alla tips på vad man ska tänka, göra mm! Jag har bara vaga minnen från då jag var på terapi på ett år sedan. |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
hej känner igen mig själv i hetsätandet, har iofs försökt sluta äta, men höll mig i 3 dar. har även försökt spy upp men aldrig lyckats. så de två gav jag upp. dels tror jag att du faktiskt behöver nån form av behandling, oavsett om det är samtal, eller terapi.. du skrev att du slutade innan den eg var avslutad. jag vet hur svårt det är att motstå, när det känns som nån annan tar över, själv fick jag råd av en vän att INTE ha någonting hemma. å försök att inte heller springa till affären.. å köpa. tro mig, jag är förmodligen sockerberoende.. det är inte kul, det är ett helvete. men du är inte ensam. bara det att man pratar inte så högt om dessa saker. men jag vet att det kan bli bättre. har själv inte lika svåra hetsattacker, å lär mig att ja, man KAN äta godis på lördag kväll, man behöver inte köpa så mycket. å man behöver inte vräka i sig en hel påse på 3 minuter, godisarna springer inte iväg.. ok vet att det sista kan tas som ett skämt, men för mig är det INTE ett skämt, jag trodde (när jag var som värst) att godisarna skulle försvinna om ja inte åt upp de..
ta hand om dig! kramkram, finns här ifall du vill höa av dig! |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej, jag har också problem med hetsätning. Jag försöker att inte köpa hem saker. Fungerar ibland. Men det viktigaste är nog ändå att hitta orsaken till att jag hetsäter. Det tror jag kan vara kärnan. Men det behövs nog ofta hjälp i form av terapi för att klara. Det finns ju sessioner man kan ladda ner från denna sidan om man vill börja. Kanske kan vara bra för dig medan du är i Shanghai. Vad spännande att bo i Shanghai. Hur går det för dig där? Har du vänner? Kan kanske hjälpa om du umgås med folk när lördagen kommer och demonen smyger sig på. Kram
|
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Hej Emil Y!
Jag har klippt in en övning nedanför som kanske kan hjälpa dig lite. Du behöver jobba med känslorna som ligger bakom all den här ångesten som du hanterar genom hetsätning. Modigt av dig att vara ärlig med dina känslor! Det är viktigt! Om man inte uttrycker sina känslor, läcker dom ändå ut på ett eller annat sätt (man kan inte inte uttrycka känslor..) - det kan vara i form av ätstörning, kontrollbehov, hypokondri, ångest etc.. Hoppas att du får lite hjälp här på forumet och att du när du kommer hem hittar en bra psykolog/terapeut. Lycka till och ta hand om dig! //Nanna Mat används ofta som ersättning för andra behov. Mat kan fungera som tröst, belöning, straff och mycket annat. Den här sessionen ger dig verktyg och idéer hur du kan finna ut vad det egentligen handlar om... Omedvetet förknippar många människor mat med tröst och kärlek. Det är heller ingen tillfällighet att vi ofta väljer sött och fett för att döva obehagliga känslor och för att döva den tomhet vi känner. Visst får vi äta lite av det som inte är så nyttigt emellanåt, men stoppar vi i oss alltför mycket onyttigheter riskerar vi att hamna i en ond cirkel som sedan kan leda till övervikt och sänkt självförtroende. Det är inte ovanligt att många överviktiga har förlorat kontakten med sina mättnadskänslor. Detta medför i sin tur att man feltolkar de signaler man tror sig uppfatta och använder mat för att ersätta eller dämpa dessa känslor. Inom AA, anonyma alkoholister, finns det inom 12-stegsprogrammet något som kallas HALT-metoden och som kan användas för att beskriva en del av de fällorna som matberoende hamnar i. Hungry Hungrig Angry Arg Lonely Ensam Tired Trött HALT-metoden är ett utmärkt sätt att göra sig själv vaksam på när man är i farozonen. Just ensamhetskänslor ger upphov till mycket tröstätande. Jag kan inte nog påtala hur viktigt det är att du lär dig hantera din ensamhet. Det är en av de viktigaste byggstenarna du behöver för att hantera ditt tröstätande. Det finns också andra känslor som kan blandas ihop med hunger. Här är några exempel:
Nästa gång du märker suget efter något sött eller fett att stoppa i munnen, ska du hejda dig lite och sätta dig ner. Slut ögonen, ta ett djupt andetag och känn efter vad det är du egentligen känner. Vad står suget för? Sätt ord på känslorna som kommer upp. Kanske behöver du någon som lyssnar på dig? Är det ett varmt bad, att tala i telefon med väninnan eller att lyssna på skön musik, en promenad eller en kram du behöver? Finner du att du fortfarande känner dig hungrig är det bättre att du äter någon riktig näringsrik mat istället för godis eller fikabröd. Fråga dig själv innan du äter:
__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad. Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på: 0738-014096 nanna@comunicera.se |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|