Luma

Hej!
2 saker: Föddes med en matproblematik; matvägran och kolik. Har underätit i många år men aldrig gjort det för att jag varit missnöjd med min figur. Har aldrig varit underviktig men på gränsen, är det fortfarande. Är 33 år nu. Känner sorg och skuld vid matintag. Dessutom har jag använt underätandet som en kontrollfaktor, att få bli "hög" av hunger en stund så att jag glömmer andra tvångsmässiga impulser. Haft stormiga relationer och försökt kontrollera känslolivet med socker och svält isället för att stå upp för min värdighet. Inte medvetet såklart. Dissossierar en hel del istället för att möta verkligheten.

(Jag har diagnos emotionell instabilitet och går i DBT).

Upplevde för en månad sen vid ett tillfälle en mental och tvångsmässig besatthet av sötsaker. Kontaktade en kostrådgivare och fick en matplan, inget socker och lite kolhydrater. Funkar väl rätt okej.

Har hittat till OA, anonyma ätare, ett tolvstegsprogram. Där kallas vi matmissbrukare. Är det rätt att se det så? Vad finns för belägg? Är man alltid missbrukare om man har tvångsmässiga beteenden som upprepar sig i relation till tex mat? Eller vad menas egentligen med matmissbrukare?

Vad är en bra hjälp för människor med ätstörningar/tvångssvält enligt rådande forskning?
Tack Luma

Malin

Hej

Det finns väldigt många ord som kan beskriva problematik med mat. Om man missbrukar mat och mår dåligt av det så kan man kalla det matmissbruk. Om du tycker du får hjälp på OA så ge det en chans. Passar det inte dig så försök att få träffa en terapeut som har kunskap om det som du har bekymmer med. Bor du i Göteborg?
Det är individuellt vad som är den bästa hjälpen vid ätstörningar men kognitiv beteende terapi anses som en bra hjälp. DBT är också jättebra, får du tillräckligt med hjälp där?
Hälsningar
Malin