Tjillevippen

Ohh, jag har haft bulimi i två år nu. I fredags fick jag nog och slutade äta hel istället. På kvällarna har ja sedan dess hetsätit och sen spytt. Igår (som så många andra gånger) lovade jag att aldrig mer spy upp det jag hetsätit. Nu ligger jag i min säng och mår så jävla illa att jag inte vet var jag ska ta vägen. Har så ont i magen att jag gråter. Men jag ska inte spy, jag ska inte!!!! Jag ska klara att börja äta normalt! Hur kommer man ur bulimi på egen hand?

Mariiqa W

Att sluta spy är ett jättebra första steg. När jag skulle bli frisk så började jag med att sluta kompensera för mina hetsätningar. Med tiden har de blivit mindre och mindre. Att se till att äta regelbundet är också ett bra sätt för att kunna förebygga hetsätningarna. Kroppen får en obalans när man svälter, hetsäter och spyr, och det tar tid innan den balansen återställs. Jag stöttar dig gärna genom det här, om det är saker du undrar över eller något som du vill prata om.

Ta hand om dig, jag tror att du fixar det här!

Hälsningar,
Mariiqa

__________________
Mariiqa är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. Hon betalar delar av sin utbildning med sina krediter.

-----

du lever i en önskedröm
och visst kan det vara skönt ibland
jag ser dig där, i barnets värld
men det är dags att vakna upp

Tjillevippen

Jag har så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tänkte spy för att så slut på smärtan, men när jag satta framför toan blev jag så äcklad över mig själv att jag gick därifrån. Ska försöka äta normalt i morgon! Hur gjorde du för att komma ur din bulimi? Klarade du det själv eller fick du hjälp? Vad kan man få för hjälp om man snart är 20?

Mariiqa W

Hej,

Du är verkligen jätte-jätte-jättestark som kämpar, jag vet att det är tufft, men kom ihåg att det är värst i början. Sen kommer det att gå lättare och lättare. Jag gick i terapi när jag tog mig ur bulimin, fast jag gick inte i terapi för min bulimi. Men det hjälper att ha någon som man kan prata med. Mitt tips är att du vänder dig antingen till din vårdcentral och kräver en remiss till öppenpsyk, eller att du själv tar kontakt med öppenpsyk. På vissa orter finns det grupper och hjälp som är specialiserade just på ätstörningar.

Jag har försökt många gånger att ta mig ur bulimin, så nu har jag i stort lärt mig hur vägen går och vart i alla fall jag har lätt för att trilla tillbaka. När man börjar äta normalt så går man ju oftast upp i vikt ett tag, lite olika hur mycket, men sen går man ner något eller några kilon igen. I den nedgången har jag väldigt lätt för att falla tillbaka, så jag vill ge dig en liten varning för den.

Så nu sista gången när jag tog mig ur det så bestämde jag att vad jag än åt, så fick jag inte kompensera. Varken spy, träna eller svälta. Sen bestämde jag också att jag skulle äta frukost, lunch, middag och några mellanmål varje dag. Jag ställde upp vågen på vinden och sa till mig själv att det var okej att gå upp i vikt och att det viktigaste var att jag blev frisk. I början hetsåt jag väldigt mycket, men med tiden började jag lära mig hur dåligt jag mådde efteråt, och jag antar att de näringsbrister jag hade försvann när jag inte kompenserade efteråt, så suget efter att hetsäta avtog. Jag kan fortfarande börja hetsäta ibland, men nu klarar jag av att stoppa det innan jag är så mätt så att magen känns som att den ska spricka.

Sen vill jag också säga att det är vanligt att få bakslag, men det är viktigt att resa sig igen och fortsätta kämpa. Man är ingen dålig människa bara för att man faller tillbaka.

Lycka till, du är så modig som kämpar!

__________________
Mariiqa är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. Hon betalar delar av sin utbildning med sina krediter.

-----

du lever i en önskedröm
och visst kan det vara skönt ibland
jag ser dig där, i barnets värld
men det är dags att vakna upp

Tjillevippen

Hej hej
tack så mycket för ditt svar. Jag klarade inte av att inte spy. Jag gjorde dte dock inte självmant utan vid midnatt så kom det upp lite av sig själv. Jag gjorde dock inget för att få upp så mycket som möjligt utan det som kom det kom.
Jag är jättebeslutsam om att jag ska klara detta nu. Har ätit frukost idag, men även ganska mycket godis, men i en lugn takt så jag kan inte kalla det hetsätning, vilket är bra!
Jag är livrädd för att gå upp i vikt. Hade kommit väldigt långt med min bulimi, men ifkc reda på att jag har underfunktion i sköldkörteln så min ämnesomsättning är dålig. Då drog det hela igång på riktigt igen och jag började svälta mig. Har aldrig gjort det förr. Har försokt träna och äta bra, men har gått upp 6 kg sen i somras ändå och nu börjar sant bikinisäsongen igen och jag får panik. Är min sköldkörtel som spökar antagligen och det gör ju inte det lättare att komma ur ätstörningarna.
Vågar inte berätta om det för min doktor heller. När hon frågar hur jag äter svara jag alltid att jag äter jättebra och regelbundet. Kan ätstörningarna göra så att sköldkörteln producerar lite hormon?

Blueye

Intressant fråga detta med sköldkörteln, jag har nämligen också fått problem med den. I och med att jag rasade i vikt i höstas och som lägst var nere på ett BMI på 14,5 blev jag sjukskriven och man tog prover på mig. Många värden var dåliga, bland annat var både TSH(sköldkörtelstimulerande hormon), T3 och T4(själva sköldkörtelhormonerna) väldigt låga. Vid för låg sköldkörtelaktivitet, hypotyreos, brukar TSH vara högt, men av någon anledning kan inte sköldkörteln tillgodogöra sig hormonerna, i alla fall har jag fattat det så. Jag gjorde ett nytt test för ett par veckor sedan, och alla värden var perfekta - utom sköldkörtelvärdena. Det var en ganska stor besvikelse, för jag hade verkligen gått in för att äta bra, mycket och hälsosamt...

Har nu fått en remiss till en specialist som skall utreda vidare varför mina värden ser ut som de gör. Men jag tänkte bara fråga: är det någon som känner till om det finns något samband mellan dålig mathållning och problem med sköldkörteln? Hur kommer det sig att min hypofys nästan inte tillverkar något sköldkörtelhormon alls, trots att jag börjat äta bra och gått upp i vikt?

Detta är kanske mer en medicinsk fråga som inte platsar på detta forum, men jag vill bara kolla OM det finns någon som känner till något om det här?

Tjillevippen: Du är jätteduktig som kämpar! Att det skedde "en liten olycka" inatt var ju snarare att din kropp sade ifrån att den inte tålde att ha såmycket mat i magsäcken. Inget du kunde hjälpa och inget du gjorde självmant - det är inte samma sak! Du har inte "misslyckats" på något sätt!

Tjillevippen

Hej hej Blueye
Jag ser det heller inte som ett misslyckande faktiskt! Igår åt jag allt jag ville i lagom mängd och hade aldrig ångest över något! Känns jättebra just nu

Det hade varit jättebra om någon vetat om hur sköldkörteln fungerar. Vågar ju inte fråga min doktor om det hela kan hänga ihop. Jag vet bara att mina värden har varit dålig sen norvember och sen dess har jag kanske spytt och hetsätit i snitt 1-2 gånger i veckan och aldrig ätit extremt lite. Så kanske det inte hänger ihop med varandra? Jag hoppas iaf att mina värden fortfarande är dåliga vid nästa test. Har ju så många sidoeffekter att sköldkörteln inte fungerar som den ska.

Blueye

Härligt, Tjillevippen! Du är jätteduktig och du ser att det ger resultat i och med att ångesten höll sig borta! Bravo!!

Jag förstår om det känns jobbigt att fråga läkaren om det kan hänga ihop. Men kanske ska du ändå höra dig för och berätta hur din situation sett ut, vara genomärlig och berätta om ätstörningarna och att du nu verkligen tagit ett ordentligt tag i problemet och börjat äta lagom och regelbundet? Jag tror inte att han/hon skulle kunna reagera på något annat sätt än positivt. Jag kan tänka mig att du känner att det är jobbigt att erkänna att du kanske har ljugit om dina problem i två år, men som läkare ska man ha den kompetensen att man vet hur starka och svåra ätstörningar är. Du har ju inte låtit bli att tala om din hemlighet bara för att du tyckt att det varit kul att föra folk bkom ljuset, du har helt enkelt inte kunnat berätta, eftersom bulimin haft så stort grepp om dig. Berättar du nu så kommer du också att få stöd från läkaren i din kamp. Det minskar risken avsevärt att du ska falla tillbaka i gamla vanor igen.

Skulle du våga berätta tror du? Trots att det är både jobbigt och otäckt och kanske känns lite "skämmigt"? Det skulle vara det modigaste du kan göra, och jag är övertygad om att doktorn kommer att tycka det också. Är han/hon inte helt bakom flötet så kommer du garanterat att bara få positiv respons och svar på alla frågor du har!

Nej, kanske finns det ingen koppling eftersom våra ätstörningar har tett sig olika. Eller så gör det det, eftersom vi båda säkert har fått obalans i kroppens naturliga funktioner. Jag hade vid första provtagningen elektrolytrubbningar, trots att jag absolut inte spytt eller laxerat eller agerat på något bulimiskt sätt. Har man bulimi är det jättevanligt med elektrolytrubbningar, så kanske finns det något samband där ändå? Jag vet inte... Men det är värt att undersöka, tycker du inte? Jag tycker i alla fall att det är jättejobbigt att gå omkring och veta att något i kroppen inte fungerar som de ska, men inte ha en aning om varför...

Hur du än väljer att göra så ska du veta att du är super-duktig och jättestark som lyckats vända ditt destruktiva beteende! En stor eloge till dig för det!!

Tjillevippen

Hej hej Blueye! Blir så glad av att läsa dina inlägg! Jag tror inte jag vågar berätta för min doktor faktiskt. Tycker det är jättepinsamt på något sätt. Att spy upp mat är ju helknasigt! Kanske säger jag något om mina värden är bättre vid nästa koll som är typ om 5 veckor.
Har inte hetsätit än och inte spytt heller. Känns lättare när mina föräldrar är hemma så jag vet att jag inte kan göra det, men har inget direkt sug heller. Men mina föräldar ska snart åka bort i en vecka igen och då är det verkligen upp till bevis för min del. Jag är dock fast besluten att jag ska klara det! Ska även ta tag i mina andra problem och skolan. Tror det började när min mormor dog för 5 år sen. Hon var min bästa bästa vän, men jag fick aldrig prata om det. Ingen i min familj pratade så fick försöka klara det på egen hand vilket nog inte gick så bra.
Jag tycker inte heller om när jag vet om att något är fel i min kropp. Alla mina andra värden är dock jättebra så jag går hoppas att det blir bättre.

Malin

Hej
Jag håller verkligen med om att du är jätteduktig!
Det är vanligt att få ätstörningar i samband med att man inte "får" prata om något. Tex en hemsk händelse som när din mormor dog. Det är just därför det är så viktigt att hitta någon som det känns bra att prata med. För att få reda på hur och om det hänger ihop, sköldkörtelproblem och ätstörning så är en doktor bäst lämpad att svara på den frågan även om jag kan säga att alla inte får dessa problem vid tex hetsätning men en del får det. Om du absolut inte kan tänka dig att prata med din doktor så ring någon annan doktor och fråga.
Problemet är nu för din doktor att hon/han inte kan behandla dig rätt om doktorn inte får hela bilden klart för sig. Det kan alltså bli väldigt fel om man medvetet undanhåller information som är av stor betydelse när man behandlar.

Jättebra att det går bra med maten! Lycka till, du kommer att klara detta!

Hälsningar
Malin