![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om ätstörningar Här kan du ställa frågor om bulimi, anorexi, ortorexi, hetsätning, BDD och kroppsfixering. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
hej, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva så att det blir lätt att förstå.
det har absolut ingenting med vikten att göra först och främst. skulle gärna gå upp några kilo eftersom att jag är lite underviktig. men det är något annat som kommer och går i perioder. allt oftare blir det så att jag får världens superångest så fort jag ska till att äta något, det går verkligen inte. jag får hjärtklappning och blir illamående och det tar stopp helt enkelt. om jag försöker pressa ner det i alla fall känns det som att jag ska spy och eftersom (som jag nämnt förut flera gånger) jag har stark emetofobi får jag ÄNNU mer panik och börjar skaka då. problemet blir ännu värre om jag ska äta bland folk. på restaurang eller större middagsbjudningar till exempel. det är så det brukar börja varje gång det händer. jag blir för stressad av folk i närheten så jag får panik och skippar maten, sen håller det i sig i flera dagar, även om jag är helt ensam. jag har nästan ALLTID ångest/panikångest - men i vissa perioder är det inte alls några problem med maten. förutom att jag inte kan sluta äta kanske? jag äter och äter och äter massor _hela_ tiden vilket inte heller är helt normalt kanske? och när jag hamnar i det här ätproblemet är jag grymt hungrig hela tiden, ändå får jag inte i mig något. så vad är det för något? är det en ätstörning eller något annat?
__________________
det kunde ha varit värre |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Hej Flamh!
Det låter väldigt jobbigt för dig! Jag skulle tro att det är emetofobin som är anledningen till att du får ångest av att äta, äta på restaurang och bland folk och att det är den du i första hand bör jobba. Det är inte helt ovanligt att denna form av fobi förväxlas med ätstörningar då kontroll på maten blir en central del. Hur länge har det varit såhär? Vilka känslor är det som ligger bakom? Har du sökt hjälp någon gång för din ångest och fobi? Jag tror att kognitiv terapi skulle vara bra för dig för att få hjälp att bryta dina dysfunktionella tankemönster. //Nanna
__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad. Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på: 0738-014096 nanna@comunicera.se |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
jag vill men vågar verkligen inte söka hjälp. jag tror att.. det är nog för att jag inte vill att mamma och pappa ska må dåligt. speciellt mamma, hon har fått genomlida så väldigt mycket med tanke på hur jag mått i så många år. dom tror nog att det är mycket bättre nu, men det är väl egentligen bara jag som blivit expert på att dölja mina känslor antar jag. jag slutade gå hos psykolog när jag gick i... femman tror jag? sexan? jag kommer inte riktigt ihåg..
__________________
det kunde ha varit värre |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Men du, tror du inte att din mamma och pappa inget hellre vill än att du ska må bra. Du ska inte behöva ta på dig ansvaret för deras känslor! På vilket sätt är det viktigare vad din mamma känner än alla de känslor DU har inom dig och pressat ner under dessa år? Vad är du rädd ska hända om du söker hjälp? Ta hand om dig själv.
//Nanna
__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad. Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på: 0738-014096 nanna@comunicera.se |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
jo absolut, det tvivlar jag inte på. men dom har så väldigt svårt att förstå och dom, speciellt mamma, vet inte riktigt hur dom ska bete sig så hon blir väldigt lättirriterad för minsta lilla och jag ser hur hon lider. jag ska försöka söka hjälp igen, jag ska verkligen försöka.
__________________
det kunde ha varit värre |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Var bor du någonstans? Jag jobbar mycket med ångest och panikångest och tar emot klienter i göteborg. Comunicera finns annars i sthlm, hässleholm, alingsås och halmstad.
//Nanna
__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad. Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på: 0738-014096 nanna@comunicera.se |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|