Linnea_89

Min kompis sa förut att jag har en ätstörning eftersom jag så gott som aldrig äter lunch.
Jag har inte ätit i skolan sedan efter höstterminen mitt första år på gymnasiet, nu går jag sista. De gånger jag har följt med mina kompisar dit har jag tagit lite sallad eller musli och fil. Jag är helt enkelt inte hungrig förenst vid 7-tiden och då äter jag ganska normala portioner mat.
Jag äter en riktig frukost iaf.
Vid helgerna och de dagar jag inte är i skolan så kan jag äta på dagen.

Min mamma säger varje dag innan jag sticker till bussen att jag iaf kan äta något litet, så hon blir lycklig när jag ätit den där lilla salladen. annars blir det bara lite juice.
Men har min kompis rätt?
Har jag någon liten ätstörning?

Sofie Österlund

Njae, är du undernärd? Om du har ätstörning eller inte beror väl på dina tankar kring mat...

Har du funderat något på anledningen till att du inte äter i skolan? Du tycker inte om miljön/maten/för mkt folk? Gör det det svårt att äta?

Det är jättebra om du tar ngt litet när du är i skolan så du får upp blodsockret... En grov smörgås och en frukt är bra mellanmål

kraam

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

Linnea_89

alltså vi har en jättefräsch, fin och ljus matsal. jag är av någon anledning bara inte hungrig. Det är ju inte bara skoldagar men oftast.
Enligt mig får man äta vad man vill bara i rätt mängder, jag är några centimeter längre runt magen än smal men jag köper kläder i storlekarna m och s.

Sofie Österlund

men om du äter normalt i övriga fall och mår bra i övrigt så tror jag inte du behöver oroa dig, men ngt litet är alltid bra...

kraaam

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

Mariiqa W

Varför slutade du äta i matsalen efter första terminen i ettan?

En ätstörning handlar ju inte om man äter enligt normen eller inte, utan om man använder sig av maten i andra syften och vilka tankar och beteenden som finns runt den. Exempelvis finns det ju många som inte äter frukost, för att de inte är hungriga på morgonen, men som i övrigt äter normalt och inte bryr sig om vikt och så.

Hälsningar,
Mariiqa

__________________
*

Nanna van Berlekom

Hej Linnea,

jag kan bara instämma med ovanstående. Som Mariiqa säger så handlar det om dina tankar, syfte och beteendet kring maten.

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

Linnea_89

allt det här är som jag säger, det är bara som min kompis tror.

Blueye

En definition på ätstörning är när en person äter, eller låter bli att äta och orsaken inte är en fysisk sjukdom utan det osunda förhållandet till mat är psykiskt betingat. En frisk människa äter när kroppen signalerar att den behöver näring, man blir då hungrig när kroppen inte behöver mer mat känner man sig mätt.

Man brukar tänka på begreppet ”ätstörning” som anorexia nervosa , bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Men man kan ha en ätstörning, även om man inte tillhör någon av dessa tre grupper. Jag har diagnosen ”ätstörning UNS”, eftersom jag är ganska kraftigt underviktig. Jag har varit nere på ett BMI på 14, men det har inte varit min vilja att svälta mig själv och gå ner i vikt. Anledningen till att jag inte åt var att jag var rädd för illamående och att bli matförgiftad. Jag var, och är till viss del fortfarande – rädd för att äta mat jag inte har 100% koll på. Jag kan också förväxla mättnadskänsla med illamående, och då vågar jag inte äta mig mätt…

Vad jag vill komma till är att det inte behöver finnas ett direkt syfte eller en direkt tanke bakom det konstiga förhållandet till maten. Det är precis som Mariiqa och Nanna (vackert namn!!) säger, jag vill bara förtydliga att en ätstörning inte behöver betyda att man avsiktligt är ute efter att påverka sin vikt.
/Nanna