![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Hetsätning - kroppsfixering - ortorexi Här kan du ställa frågor om bulimi, anorexi, ortorexi, hetsätning, BDD. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Anorexi! För mig började det när jag var 13-14 år. Började då träna och äta nyttigt, gick ner några kg och blev mer populär både bland tjejer och killar. Jag hade alltid varit den tjocka och fula av mina vänner som ingen var intresserad av och helt plötsligt blev jag "rankad" som snyggaste tjejen i skolan. Efter en tid blev gick allt till överdrift och jag gick ner från 56 till 44 kg. Då fick jag sluta träna och börja äta massor av fet mat för att gå upp i vikt. Helt fel metod och jag drabbades av hetsätning flera gånger om. Tillslut var jag uppe i 50 kg (vikten som vi kommit överens om) om jag fick börja träna igen. Däremot har mitt förhållande till mat aldrig blivt som innan igen och jag har aldrig varit nöjd i mig själv. I början levde jag i stort sett på godistuggummin och äpplen kombinerat med någon dag av hetsätning. För ett år sen slutade jag med godiset, och började äta lite bättre. Det slutade dock med att jag gick ner i vikt igen. En annan anledning var också att jag började träna styrketräning kombinerat med min konditionsträning vilket gjorde att min ämnesomsättning förändrades. Iallafall så är jag nere i träsket igen, 43 kg till mina 170 cm långa kropp- ingen vacker syn. Jag äter däremot bättre än någonsin och vill faktiskt gå upp i vikt, en vilja jag aldrig känt under mina år som anorektiker.
Änsålänge går det bättre än förväntat och jag går upp i vikt sakta men säkert på helt rätt sätt (däremot förvånad över att det går sakta gentemot den mängd mat jag äter) men är rädd för att må dåligt och inte bli frisk när jag väl gått upp i vikt. Hur mår man bra i en normalviktig kropp? Jag jobbar mycket med min självkänsla, går till en coach, skriver i en "jag är bra" bok, utmanar mig själv med någonting nytt varje vecka (som idag grillat hemma hos föräldrarna) och har mycket stöd från mina nära. Jag är rädd, två viljor och en väg. Vill bara fungera som vem som helst men samtidigt var den där smala tjejen. Hur i helvete blir man fri från detta fängelse? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
min 20 åriga son har flyttat ihop med en flicka med anorexia....de bråkar och har kriser, min möjlighet till insyn är liten...hur kan man hjälpa???
tror att han dricker för mycket.. de har håll hakar på varandra..Unga vackra,perfekta ungdomar med stora krav på livet,, |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|