![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om ätstörningar Här kan du ställa frågor om bulimi, anorexi, ortorexi, hetsätning, BDD och kroppsfixering. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag har fått diagnosen UNS. Det känns som om jag har väldigt mycket information om varför jag gör si, eller så, men inte har verktygen för att ta mig vidare. Jag har fastnat. Det känns bra att ha tagit mig från Bulimi till en UNS, en mildare variant. Men ändå.
Så fort jag upptäcker att jag håller på gå ner i vikt, ner till min målvikt på 55kg, är det något i mig själv som gör att jag förstör det medvetet. Och så går jag upp i vikt med hjälp av ett okontrollerat ätande, med vilja att spy. Men jag hindrar mig själv. Vet inte om det är för att jag blivit friskare, eller för att jag på så sätt straffar mig själv ännu mer. För då måste jag bära på skammen i form av kgn, fett. Jag ska börja gå i en matgrupp, men det dröjer till dess. Och därför undrar jag om någon av er har varit där jag är och kan ge mig lite verktyg? Som längst i funderingarna kring detta har jag kommit fram till att en del av mig känner att ifall jag når min målvikt, och ingen älskar mig som tjej, att det då inte är min kropp det är fel på, utan min personlighet, min själ. Och sedan, att en tomhet kommer att infinna sig. Hur ska jag ta mig vidare? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej,
Jag undrar varför du behöver ha en målvikt? Som du själv skriver så verkar du ju inte ens vilja nå den, så varför inte släppa tankarna på att du "måste" ha en speciell vikt och försöka leva istället? Hälsningar, Mariiqa
__________________
* ~*~Miiqa - by heart~*~ *
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Ja, du har rätt om att jag inte Måste ha en speciell vikt. Men det handlar mer om att jag vill bli av med beteendet där jag medvetet förstör för mig själv. Om jag inte skulle hålla på så här skulle jag inte vara så fokuserad på en vikt, det är mer ett försök att ha ett konkret mål.
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Som jag kan se det så är din konkreta målvikt något som ställer till problem för dig. Du säger ju själv att du är rädd för att nå den, eftersom du är rädd för vad som ska hända då. Så varför inte hoppa över att nå din målvikt och försöka fokusera på att börja hitta tillbaka till ett bra ätmönster och vara den personen som du vill vara istället?
Jag tror att du kommer en lång bit på vägen mot friskhet om du börjar jobba med dig själv, ditt inre. Det yttre är ju egentligen inget mer än utseende, på insidan är du ju samma person om du väger 55 eller 155 kg. Så vem vill du vara? Hur är du när du trivs med dig själv?
__________________
* ~*~Miiqa - by heart~*~ *
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|