Zandra___83

Min mamma hade inget bra förhållande till mat vilket gjorde att jag fick min äs, så visst finns det mammor med olika typer av ätstörningar (nu menar jag inte att din son kommer att få det för du ger ju inte de uppmaningar som min mamma gjorde till mej och mina syskon när vi sa att vi var hungriga- ät vad ni vill, hur ni vill och när ni vill, men helst inget alls för det blir billigast så. Det var vardag att höra det hemma. Lika så om man sa att man var hungrig. Det finns i bröd i skåpet det är bara att ta.) Utan det jag menar är som sagt att det finns mammor med olika typer av äs. Du är inte den ända som har det. Men det (gissar jag) många om inte söker hjälp, vilket du ändå gör och det är jätte starkt gjort att du gör det! Det är en sak du aldrig få glömma.

Mariiqa W

Jag känner många med äs. Så svar på din fråga: Ja, det finns många mammor därute med äs. Det allra bästa, för dig och din familj, är ju om du verkligen kunde bli frisk. Även om din son kanske inte tar efter ditt ätbeteende, så behöver han ha sin mamma levande, och anorexi är ju en sjukdom som dödar.

Vill du bli frisk? Hur mycket är du beredd att kämpa?

Det är inte lätt att bli frisk, men det går. Det är jobbigt, det tar styrka och vissa dagar vill man bara skjuta sig själv, men tillslut står man där och har ett normalt ätande och undrar vad sjutton man höll på med innan. Man får livet, orken och glädjen tillbaka.

__________________
*

Nanna van Berlekom

hej igen!

Du skriver att det går bättre i perioder och att det sett olika ut under tidens gång. Vad är skillnaden under de bättre perioderna? Kan du se något mönster i tillvaron?Mindre press/stress?

På din fråga om det går att förändra tankarna, vill jag svara ja det går, men då måste du själv verkligen vilja - det är du som måste göra förändringarna. Återigen vill jag rekommendera dig att söka upp en terapeut som arbetar kognitivt. för att få hjälp att hitta verktygen.

Angående ditt pessimistiska tänkande. Många med ätstörningar ser framför sig hur de totalt tappar kontrollen om de släpper på sitt invanda mönster. De ser sig själv ligga tjocka, slappa och lata i soffan - om det är denna bild du målar upp framför sig är det självklart att det inte finns någon motivation till att släppa på kontrollen. Om du däremot ser framför dig hur du är frisk, stark, full av energi så att du orkar ta hand om och leka med din son, kan gå ut och fika med vänner spontant och känna glädje inför livet - då finns det något att motivera dig till! Det är inte försent. Ta hand om dig!

lycka till

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

prismatic

Perioder då jag mådde bättre:
1. När jag väntade min son. Då visste jag att det var helt naturligt att gå upp i vikt för barnets skull. Jag SKULLE ju ha en mage. Så jag åt och åt. Gick upp 16 kilo under graviditeten. Även efter hans födsel mådde jag toppen. Jag ammade i 8 månader och kilona rann av mig TROTS att jag åt. Jag gick ner 11 kilon på fem dagar efter förlossningen.
Sen plötsligt började jag gå upp i vikt. PANIK! PANG tillbaka i anorexin.
2. Efter ECT_behandlingar. En hel månad mådde jag toppen. JAg sprang tillbaka till jobb och sa NUUU E JAG TILLBAKA!!! JAg åt. Jag åt hela tiden. JAg överåt. Min sambo och jag åkte till Kina på semester en hel månad. I Kina kände jag inget behov av något socker alls. Åt nyttigt hela tiden. Efter två veckors vistelse där och efter att ha sett alla smala kinesiskor fick jag återigen panik. MÅSTE gå ner!

Ja, det var nog de perioderna.
Jag har varit sjukskriven nu i över ett och ett halvt år. Min bildterapeut och min sjuksköterska och läkare anser att jag har för mycket stress i mitt liv. Jo, det har jag. Med son, hund och sambo så är det mycket som händer i livet. Jo, sambon klarar sig själv, det vet jag...men jag känner press att jag alltid måste vara på gott humör för annars blir han jobbig och på dåligt humör.

JAg är pessimistisk för närvarande till livet. Att se mig själv må bra, vara frisk och lycklig är jättesvårt. Min dröm är att bo på landet i ett hus med en stor gård där jag kan ha mitt eget hundpensionat. Men det är bara en dröm. Hoppas att jag aldrig vaknar upp från drömmen.

Nanna van Berlekom

hej igen,

du skriver att du får panik och m å s t e gå ner, jag tror inte att det handlar om vikten egentligen, att det finns någon vikt då du skulle vara helt nöjd och avslappnad och fri från tankarna - vilka känslor är det som ligger bakom? Vad handlar det om egentligen? När du mår bra psykiskt kommer du också att hitta din trivselvikt.

Du skriver att du har mycket stress men måste alltid vara på gott humör för att din sambo inte ska bli grinig. Det är väldigt höga krav. Finns det någon som alltid är på gott humör. Är din sambo en person som stöttar dig?

Jag tror att du skulle behöva ett komplement till den vård du har idag. Du behöver hjälp att förändra tankemönster och att hitta motivationen. Du har ju drömmar! Jag hoppas verkligen att du vaknar upp ur drömmen och att det blir verklighet i stället.

Tänk inte inte... tänk på vad du vill ha ut av livet, inte på vad du inte vill ha.

Kram och lycka till
//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

prismatic

Min sambo säger att om jag e på gott humör så e han det också och det är väldigt sant. Vi påverkar varandra väldigt mycket. Om han e ett stöd? Han kan inte stötta min anorexia vilket jag förstår. När vi lärde känna varandra så ville han göra mig frisk direkt. Han skulle lägga upp matscheman till mig och allt. Nu har han tappat tron på att jag kan bli frisk av matscheman. Nu är han mer lutad åt hållet att om jag är sjukskriven så blir jag inte frisk. Han tjatar istället på mig att jag ska ta ngt jobb. Både han och hans mamma säger det hela tiden. Min tanke är att så länge jag knappt orkar leva så vill jag inte ta ett jobb som jag ändå bara kommer få sluta på för att kroppen och psyket inte orkar med det. Jag är långtidssjukskriven av en anledning. Men det är inte bara jobbigt med min sambo. Han håller mig när jag faller och han kramar mig när jag fryser. Han står vid min sida när helst jag behöver det. Men just inom sjukdomen har vi helt olika meningar och tankar. (Han äter väldigt mycket. Både skräp och bra mat. Han är lite överviktig, älskar mat, men kräker inte upp det.)

Vilka tankar jag har bakom viktfixeringen? : JAg känner mig smällfet även om vågen visar ett halvt kilo mindre från en dag till en annan. jag e ful, finnig. de tre f:en brukar jag säga. ful finnig fet. Jag har en bakgrund där jag blivit sexuellt utnyttjad, misshandlad. Av olika personer. För några år sedan var jag ihop med en kille som var totalt psycho. Jag fick vara typ hans sexslav. JAg var tvungen att ha sex med äldre män tex för att min dåvarande kille gillade tanken på att jag var otrogen. Han var mycket dominant och aggressiv. Han visade sig vara knarkare och det fick jag först veta när jag lyckats dumpa honom. Han gillade bara smala tjejer och han tyckte att min ända var stor.Jag var rädd för att förlora honom så jag bantade. Jag sökte kärleken. Tänkte att sex var kärlek. I dagens läge tycker jag inte om sex. Min sambo som aldrig haft ngn tjej innan mig vill ju gärna experimentera och gärna så ofta som möjligt, medans jag försöker somna innan han lägger sig för att slippa det.Han vet vad jag har varit med om. Och han är inte extrem inom sexet. Men alla minnen bara kommer tillbaka när han tar mig på mig. Är rädd att han tröttnar på mig om han inte får sex. Så jag får ju ställa upp. Jag stänger av min hjärna och bara väntar på att det ska bli färdigt varje gång jag särar på benen...

Jag har försökt att prata med min terapeut om dessa saker, men det känns fruktansvärt pinsamt att prata sex med en medelålders kvinna som jag bara känner genom terapin. Jag vet ju ingenting om henne. Och det knäppaste av allt när det gäller min terapeut är att när jag gick på högstadiet och gick och pratade med en psykolog, så betedde denne psykolog sig på ett udda sätt där han satt och nästintill smekte sig själv mellan benen när jag pratade. Denne man är gift med min terapeut!!! uuuusch(Upptäckte det när jag skulle hitta telenummer till min terapeut. hitta.se. Där stod hans namn och ingen annan har ett sådant namn så det måste vara han)

Många minnen har jag. Kanske behöver jag bearbeta dessa för att tycka om mig själv. Antagligen. Men det är en snabbare lättnad att se blodet rinna. Förlåt att jag skrev så.

Nanna van Berlekom

Hej igen.

Det är helt fruktansvärda saker du varit med om - jag förstår att du mår väldigt dåligt. Min kollega Johanna jobbar med sexuella övergrepp, fysiska och psykiska kränkningar och hon tar även telefon coachning. Om du vill kan jag prata med henne och se om hon tar in nya klienter nu? Alt kan du maila henne på johanna.h@comunicera.se Det är mycket viktigt att man känner förtoende för den personen man öppnar upp dig för. Johanna är en väldigt varm, engagerad och inkännande person.

Du är värd att må så mycket bättre än så här!

Ta hand om dig

kram Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

prismatic

Hej. JAg undrar vad telefoncoaching innebär? Vad kan det kosta? Skulle nog vilja testa om det inte e alltför dyrt. Jättestort tack för engagemanget i svaren här.

Nanna van Berlekom

Telefoncoaching innebär terapi, fast över telefonen. En session är ca 55 minuter och kostar 500 kr. Du sätter in pengar på ett postgironummer och sen kommer du och terapeuten överrens om när det passar att prata. Du kan maila till Johanna direkt på adressen som jag skrev ovan. Jag har förståelse för om det låter som mycket pengar, men jag tror definitivt att du kommer tycka att det är värt det i efterhand - kognitiv terapi är en väldigt effektiv form av terapi och du kommer förmodligen märka förändringar snabbare än du kan ana. Lycka till!

Kram Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se