Nanna van Berlekom

Hej igen mamma!

Det låter på din beskrivning som om hon gjort mycket avkall på sig själv och sina egna behov, vilket också kan hänga ihop med att ha svårt för att sätta gränser och stå upp för sig själv och en stark extern referensram dvs att hon bryr sig mer om vad andra tycker.

Jag tycker att ni som föräldrar verkar ha en sund iställning; att kunna erkänna era svagheter och se vad ni kunnat göra annorlunda, utan att klandra er själva. Precis som du skriver är det bästa du kan göra nu att ta detta som "feedback" och göra annorlunda fortsättningsvis. Dåligt samvete ska man bara ha när man medvetet gör någon illa.

När man börjar ta tag i sig själv och går igenom denna process är det inte ovanligt att det emellanåt upplevs som ännu värre än innan - men detta behöver inte betyda att det är fel, utan snarare att det är något som satts i gungning, känslor som kommer till ytan. Jag tycker ni ska vänta lite och se hur Bup verkar, kanske försöka ta reda på ytterligare vad det är som inte känns bra om hon fortsätter att känna så, för att sedan hjälpa henne att hitta en ny terapeut/psykolog. Om ni bor i göteborg tar jag gärna emot henne för terapi.

Lycka till och ta hand om er

Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

mamma

Hej Rullgardina och Mariiqa!

Ja vi får väl ta det lite lungt och inte rusa in i allt,hon måste kanske få lite tid att själv komma till insikt att hon behöver/vill ha hjälp,men ibland läser man att man så fort som möljlig ska sätta in åtgärder för att det blir svårare ju längre ätstörningen får fortskrida?
//Mamma.

mamma

Hej Nanna!

Otur nog bor vi inte i Göteborg,vi hade gärna annars kommit med henne till dig,vad jag förstår så är kognitivterapi bra vid ätstörning,tyvärr där vi bor finns det väldigt lite specialits hjälp att få för dessa problem,vet inte om det hjälper med enbart BUP som stöd,när dom inte har någon större erfarenhet av äs här?
Men hoppet är ju att det ska släppa för vår dotter så att hon kan/vill öppna sig och kunna "ta emot" hjälp!

Tack igen för ditt svar/Mamma.