lillamamman

hej alla där ute,

ny här, vet inte vad jag gör här. en kompis som tippsade.

känner mig övergiven, av min familj, mina vänner.... MIG SJÄLV

jag bara äter och äter, är 175 cm lång och väger 100 kg. ingen ser det, fattar inte varför. jag är vrål fet. hatar mig själv. äter när jag är ledsen, när jag är glad när jag är ensam och när jag är arg. Vad ska jag göra?
Jag äter så jag mår illa. Fick barn för snart två år sedan och innan dess var jag jättesmal och fin tyckte jag. Jag trivdes med mig själv då. Men nu!? gick upp 30 kg när jag var gravid, bara åt och åt, blev sjuk och fick ligga inne. fick inte överanstränga mig, blev isolerad från hela mitt liv känns det som. varför har det inte slutat. Varför kan jag inte gå ner i vikt som alla andra nyblivna mammor.

När jag klandrar min son för hur jag ser ut mår jag som värst, då vill jag bara ta livet av mig. Vilken sjuk människa klandrar sitt barn för att man blev fet under graviditeten!? känner att min sambo känner avsmak för mig, tar aldrig i mig, älskar aldrig med mig, kysser mig aldrig ömt och ger mig aldrig den där kramen som verkligen skulle behövas. vad är det för fel på mig!?

Mariiqa W

Hej,

För det första så vill jag säga att det inte är något fel på dig, du mår dåligt och du "behandlar" det med mat. Som du själv säger, du äter när du är arg, ledsen och glad, vilket till mig säger att du äter för att slippa känna. Det gör jag också ofta.

Jag tycker inte att du ska bedöma dig själv utifrån din vikt, för du är samma person vad du än väger. Sen tycker jag också att du ska söka professionell hjälp, så att ni kan jobba med att du ska kunna känna känslor istället för att äta bort dem.

Det går att må bättre!

__________________
*

Nanna van Berlekom

hej lillamamman

jag sitter i terapi hela dagen men ska svara dig så snart jag hinner!

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

whitetrash

Hej Lilla mamma...Jag har en bekant som fick två barn tätt intill varandra. Hon gick upp i vikt men startade med VIKTVÄKTARNA efter det. Nu har hon aldrig problem med vikten..Smalare än innan gravditeterna .Barnen får bara rågbröd och endast dricka oboy på lördagar..Hon säger -Aldrig mer ska hon bli så tjock.Och det har hon lyckats hålla med den metoden.Det som är så bra med den är att man kan äta sig mätt men kilona rasar.Dessutom Mycket grönsaker och frukt som får en att känna lyckorus nästan..vitaminchocker. Glöm GI och Atkins.. Lycka till ..om du vill prata pm a mig kram/ evabritta

lillamamman

men när man är mamma, går hemma hela dagrana för at det är helt omöjligt att få jobb och man stämplar på lägsta nivå. har knappt ut 4000 i månaden. hur ska man då ha råd att gå till viktväktarna och betala massa dyr special mat???

whitetrash

Potatis linser bönör råris knäckebröd är billig mat.och det går att hitta billiga grönskaer och frukt idag. koka soppor kan man göra osv.

Nanna van Berlekom

Hej!

Jag säger precis som Mariiqa; Det är inget fel på dig! Bra att du vänder dig hit för att få hjälp – det visar att du vill ta hand om dig själv. Jag klipper in ett kapitel ur Jonas Gådes bok ”tjockholmsbibeln” som jag tycker är väldigt bra:

---

Händer det att du äter fast du egentligen inte är hungrig? Då är du inte
ensam. Mat används ofta som ersättning för andra behov. Mat kan fungera som tröst, belöning, straff och mycket annat. Den här sessionen ger dig verktyg och idéer hur du kan finna ut vad det egentligen handlar om... Omedvetet förknippar många människor mat med tröst och kärlek. Det är heller ingen tillfällighet att vi ofta väljer sött och fett för att döva obehagliga känslor och för att döva den tomhet vi känner. Visst får vi äta lite av det som inte är så nyttigt emellanåt, men stoppar vi i oss alltför mycket onyttigheter riskerar vi att hamna i en ond cirkel som sedan kan leda till övervikt och sänkt självförtroende. Det är inte ovanligt att många
överviktiga har förlorat kontakten med sina mättnadskänslor. Detta medför i sin tur att man feltolkar de signaler man tror sig uppfatta och använder mat för att ersätta eller dämpa dessa känslor.



Inom AA, anonyma alkoholister, finns det inom 12-stegsprogrammet något som kallas HALT-metoden och som kan användas för att beskriva en del av de fällorna som matberoende hamnar i.



Hungry Hungrig

Angry Arg

Lonely Ensam

Tired Trött



HALT-metoden är ett utmärkt sätt att göra sig själv vaksam på när man är i farozonen. Just ensamhetskänslor ger upphov till mycket tröstätande. Jag kan inte nog påtala hur viktigt det är att du lär dig hantera din ensamhet. Det är en av de viktigaste byggstenarna du behöver för att hantera ditt tröstätande. Det finns också andra känslor som kan blandas ihop med hunger.

Här är några exempel:



a.. Tomhetskänslor
b.. Rastlöshet
c.. Oro
d.. Ångest
e.. Nedstämdhet
f.. Tristess
g.. Ensamhet
h.. Trötthet
i.. Stress
j.. Sorg


När en matberoende person hamnar i känslomässigt stressade lägen är det mer regel än undantag att han eller hon tröstar sig med mat. Det sägs lite
skämtsamt att män som är stressade dricker alkohol och invaderar andra
länder, medan kvinnor under stress tömmer kylskåpet för att sedan invadera ett shoppingcenter. Om du är på väg att invadera kylskåpet -stanna upp och gör HALT. Risken är speciellt stor om det har gått mer än två-tre timmar sen senaste måltiden.



Nästa gång du märker suget efter något sött eller fett att stoppa i munnen, ska du hejda dig lite och sätta dig ner. Slut ögonen, ta ett djupt andetag och känn efter vad det är du egentligen känner. Vad står suget för? Sätt ord på känslorna som kommer upp. Kanske behöver du någon som lyssnar på dig? Är det ett varmt bad, att tala i telefon med väninnan eller att lyssna på skön musik, en promenad eller en kram du behöver? Finner du att du fortfarande känner dig hungrig är det bättre att du äter någon riktig näringsrik mat istället för godis eller fikabröd.



Fråga dig själv innan du äter:

a.. Hur hungrig är jag?
b.. Vad kommer att kännas bra i min mage?
c.. Hur kommer denna mat få mig att känna när jag ätit den?
d.. Hur ofta låter jag mina känslor styra?
e.. Vad är det för lust eller längtan som jag på detta sätt försöker döva?
f.. Vad är det jag äter när jag överäter?
g.. När överäter jag?
h.. Vad är det för känslor som kommer upp när jag äter?
i.. I vilka situationer är jag extra sugen?




När du nu svarat på dessa frågor är det bra om du återigen skriver ner vad du äter under en vecka. Du kanske kan hitta olika produkter som du kan
ersätta med dessa som är lite lättare eller mer näringstäta. Om du däremot under en lång tid har dövat känslor med mat, kan det vara en större
utmaning. Börja med små steg i din jakt på de orsaker till varför du dövar
dina känslor.



Vad innebär sug?


Både jag och Susanne har under åren mött massvis med människor som är fast i negativa tankespiraler till följd av sitt matberoende. Suget kan få
förödande konsekvenser. Din handlingskraft blir mindre samtidigt som du
tänker sämre.

Vad består suget av? Det är inte helt lätt att definiera. Suget är mer än
något som bara känns. Det är snarare en kombination av ett känslomässigt
tillstånd och ett mentalt tillstånd.

Enligt våra erfarenheter har det ofta en komplex struktur.

Riktig hunger är en signal på att du behöver mer energi. Suget är något helt annat, rent neurologiskt. Med risk för att vi blir riktigt tjatiga, ber vi
dig för tredje gången att föra dagbok. Det första steget är att bli medveten om de tankar eller händelser som föregår suget. Det finns inget bättre sätt att lära känna sin tankar än att skriva ner dem. Nu säger du säkert som alla andra: - Jag har inga tankar, och jag vet inte vad jag tänker för suget bara kommer. En klient, Ulla, som jag arbetade med sa att suget kom från ingenstans. Hon hade ingen som helst aning varifrån det kom. Efter att ha fört dagbok över när suget inträffade och vad som förevarit, kunde hon se att suget vanligtvis kom i början av veckan, måndag och tisdag. Nästan alltid efter att hon besökt sin mamma, som var väldigt nedtryckande, dök suget upp. Varje gång hon hade rest hem för att besöka sin familj, var hon lika säker på att denna gång skulle mamma behandla henne annorlunda. Det fanns en liten flicka inuti i henne som längtade efter att bli accepterad för den hon var. Lika hoppfull som hon var varje gång hon var på väg hem, lika besviken var hon nästan varje gång hon kom tilbaka från det lilla brukssamhället. Efter några gånger i terapi kunde vi lösa upp den här knuten och Ulla kunde stoppa en viktig trigger till sitt sug.

Nu finns det kanske de av er som säger att ni inte har tid att föra dagbok
över alla era tankar. Det är inte meningen heller. Det bästa är om du kan skriva ner dina tankar precis när du är mitt i suget. Slit tag i penna och ett papper och rafsa ner vad som dyker upp innan du kastar dig över grillchipsen.

Du behöver inte hålla på med det här hela livet, det räcker att du gör det
ett par gånger när suget ger sig till känna. Kom ihåg att även om det tar
lite tid, är det en investering som betalar sig väldigt snabbt.


Notera också vilka tillfällen eller aktiviteter som får dig att vilja äta,
även om du inte är riktigt hungrig. Det kanske är framför tvn när du är
ensam hemma?

Vilken tid? Vilken situation? Vilka känslor föregick? Fanns det någon tydlig
känsla?

Hur starkt var suget (använd gärna Suds från session 1)?

Det är först när du kan bli fullt medveten om hur dina tankar går, som du
kommer att ha styrkan att göra något åt dem.

Kom också ihåg att känslor och suget inte är låsta tillstånd. Ingen människa kan bibehålla samma tillstånd över tiden. Känslorna är ständigt i rörelse även om vi använder termen tillstånd så är känslorna och suget konstant i förändring, och på samma sätt ändrar sig suget alltid över tiden.


---

Det känns som att du behöver hitta tillbaka till vad du tycker om i livet. Vad får dig att må bra? Vad skulle du vilja jobba med eller kanske plugga? Viktväktarna kan säkert fungera för vissa, men jag tror också att det är viktigt att reda ut vilka känslor som ligger bakom detta beteende. Om du bor i Göteborg kan jag ordna terapi till ett bra pris åt dig.

Ta hand om dig och se dig själv som värdefull – inte värdelös.

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

besserwisser

Jag är 176 cm och vägde 104 kilo för inte så länge sedan. Idag har jag gått ner nästan 20 kilo och har inte tänkt nöja mig förrän jag gått ner 15 till. Jag var precis som du, åt hela tiden, av alla möjliga och omöjliga anledningar. Eller ibland helt enkelt bara för tat jag älskar mat, Iialla fall var det det jag försökte intala mig.

Ett par saker här ... Försök minnas känslan av att vara nöjd med dig själv. Att kunna köpa kläder på "vanliga" avdelningen i affären, inte behöva gå till "generous" eller "big is beautiful". Att ens VILJA köpa kläder och göra sig fin! Du kan komma tillbaka till det. Faktum är att det för mig räckte med att gå ner bara några futtiga små kilon för att det skulle kännas roligt! Det gjorde så stor skillnad!

Och för det första så går inte "alla andra" nyblivna mammor ner i vikt, det är många som har det precis som du. För det andra så är det ju inte så enkelt att man "bara går ner" bara för att man fött sitt barn, utan man måste också ta sig ur dåliga vanor!

Du klandrar din son för att det är lättare för dig att hantera att skulden inte är din utan någon annans. Men du måste komma ihåg att det faktiskt inte är någons FEL att det är såhär. Varken ditt eller ditt barns. Ingen av er är dåliga människor eller har gjort det med flit. Tänk positivt i stället: Hur kan du förändra din situation?

Du säger också att du har väldigt dåligt med pengar, och därför inte har råd att gå till viktväktarna. Jag vet hur det är att ha dåligt med pengar, har varit student i många år nu, men jag vet faktiskt också vad det kostar att köpa allt det där man hinner stoppa i sig på en månad! Kanske kan du prata med din man om hur du känner, han kanske kan betala hälften av avgiften och du säga till dig själv att "Nej, den här månaden ska mitt godiskonto betala något kreativt i stället!". Och då har du ju inte ens pengarna att köpa det där onyttiga för! Annars finns ju viktklubb på aftonbladet.se som kostar en mindre slant i månaden men hjälper dig att se dina ätvanor och mönster.

Jag VET att du tänker att jag inte fattar nånting och att det inte är så himla enkelt osv osv, och jag VET att det inte handlar om mat egentligen utan något som ligger djupare, och det är därför jag säger detta. Dina argument är bortförklaringar, det är faktiskt inte dyrare att äta mindre och nyttig mat. Det är bara så. Du måste fundera ut VARFÖR du äter, precis som terapeuten sa.

Jag har som sagt gått ner ungefär 20 kilo nu, och tänker inte stanna här. Hur gör JAG då, som också missbrukat mat?

Jag gör så här:

1. Jag äter allt. Och jag menar allt, älskar pizza och McDonald's och annan riktigt onyttig skräpmat. Men inte så mycket (man måste inte ta en dubbelinbakad pizza eller en extra hamburgare för att det är så vansinnigt gott som jag gjorde förr - man kan äta där IGEN en annan gång.) och inte så ofta. Jag tror inte på den sortens dieter där man måste avstå från saker hela tiden för det orkar man inte leva med, och jag tror att det enda sättet att verkligen lyckas gå ner i vikt och stanna där är att lära sig ett nytt sätt att leva. Och i min värld KAN det inte innefatta att jag aldrig får äta pizza, för då skiter jag i dieten och äter pizza hela tiden i stället.

2. Jag rör på mig. Går stavgång med hunden en timme varje dag. Så ta barnvagnen och ge dig ut i naturen! Det höjer dessutom serotoninhalten så att livet känns lite enklare och man faller inte lika lätt ner i stackars-mig-vad-ska-jag-äta-nudå-tänket.

3. Jag äter OFTA. Ungefär 2½ timme får det gå mellan gångerna. Då hinner inte matsmältningsapparaten stänga ner, och dessutom blir jag inte lika hungrig. Jag äter frukost, lunch och middag, och däremellan äter jag ett litet mellanmål - men inget stort och onyttigt! En frukt, en morot eller en skiva knäckebröd utan pålägg räcker. En morot kan man alltid ha med i handväskan och dessutom är de fantastiskt billiga!

4. Ät mindre portioner - lite mindre i taget så kommer du att märka att du faktiskt blir mätt av inte så mycket alls efter ett tag. Och man ska aldrig ta om och man måste faktiskt inte äta upp det man har på tallriken. Och MÄTT är inte när det är en klump i magen och man bara inte klarar av att äta en bit till. Det är faktiskt att vara "inte hungrig".

5. Sätt upp ett mål. Inte att du ska gå ner si eller så många kilon, utan mer "jag vill komma i min brudklänning igen" eller "jag vill kunna knyta skorna utan att stånka" eller "jag vill kunna gå upp för trapporna till min lägenhet utan att bli andfådd". Flera delmål är också bra, det är lättare att se slutet då. Själv har jag som mål att komma i en klänning jag vet att min expojkvän var väldigt förtjust i. Jag har många positiva minnne till den. Den hänger i min garderob och väntar på mig. Och snart så!

Du kommer jättesnabbt att märka att det faktiskt inte är så svårt. Och efter bara några kilo är belöningen så stor att det är värt det. Och kom ihåg - det är ingen DIET. Det är en livsstil.

OCh jooo, visst händer det att jag blir sådär dödsångestsugen på att vräka i mig ett ton chips eller massor av pommes frites, särskilt nu när jag mår dåligt som fan efter att ha blivit dumpad. Men då försöker jag tänka "HUR hjälper det mig att äta chips nu? Blir jag gladare av det? Kommer det där dumma han sa försvinna?" Det händer också att jag äter chipsen i alla fall. Men då får man ta nya tag i morgon. Det är aldrig försent.

Lycka till!

Mariiqa W

Den här inställningen tycker jag är jättebra, har levt med bantning i tankarna i måååånga år och det är den enda dieten som fungerar för mig. Jag kan äta och må bra och vikten står stilla på en nivå som känns väldigt bra, nästan lite för låg till och med. Och efter att jag ätit en massa skräpmat och tillåtit mig det, så kände jag att det fanns annan mat som var precis lika god. Jag äter fortfarande skräpmat, men inte med i samma mönster och samma intensitet som tidigare.

__________________
*

Jonas

Hej Beserwisser

Tack för att du skriver

Bra svar du gav till lilla mamman. Jag skall ha det i åtanke. Du är nominerad till ett av tre bästa inlägg i januari.

Hälsningar
Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.