Tjillevippen

Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller var jag ska börja heller för den delen. Jag har haft bulimi i över ett år nu, men det är ingen som har märkt något då jag gått upp i vikt istället för ner. Jag känner mig även mycket ledsen alltid och gråter mig till sömns men får ofast bara 3 timmars sömn innan jag måste stiga upp och gå till skolan. Även fast jag är trött kan jag inte sova. Har även börjat dra mig tillbaka och känner mig osocial, ful och väldigt ensam. Jag vill jättegärna träffa vänner, men samtigt inte. Vågar inte prata med folk jag inte känner för jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga och har därför svårt att skaffa nya vänner. Det är också anledningen till att jag sitter här ensam och patetisk en festkväll som denna. Har ljugit för alla och sagt att jag ska på fest en bit bort, vilket jag också skulle. Drog mig dock ur i sista sekunden för att det bara var en jag kände där och var rädd för att bli lämnad ensam i en främande stad. Jag känner mig bara så anorlunda och konstig. Varför skulle något vilja vara med mig?

Det händer även konstiga saker när jag ska åka bussen till skolan på morgonen. Jag får diarré, kallsvättningar, hög puls, illamående och känner att jag bara vill försvinna. Jag berättade detta för min mamma och hon sa att jag hade panikångest men frågade inte mer som om det skulle vara något normalt. Att få diarré på en buss är ingen hit precis, vilket har lett till att jag blir ännu räddare för att åka till skolan.

Alla dessa känslor började för 4 år sen när min mormor dog. Man kan väl säga att jag inte har kommit över hennes död än och vet inte om jag någonsin kommer att göra det heller. Hon var mitt allt.

Jag vet inte om detta passar bland ätstöringar, men eftersom en del av mina problem är bulimi så chansade jag på att detta kanske var lite rätt.

Jag orkar inte spela glad och lycklig längre. Gjorde ett försök med att berätta för mamma om bussen, men det var tydligen fördjäves. Vill bara att folk ska märka att jag mår dåligt. Orkar inte berätta. Är så rädd att ingen ska ta mig på allvar och bara skratta åt mig. Känner mig bara så misslyckad. Försöker visa att jag är ledsen men då får jag bara utskällningar hemma som slutar i att min mamma skriker åt mig om hur jag splittrar familjen och vilken jävla unge jag är.

Förlåt om det blev jäterörigt och mycket på en gång(finns mycket mer), men jag var bara tvungen att skriva av mig.

Trollsa

Jag känner bara att jag vill skicka ett svar till dig. Du ska inte skämmas för att du mår dåligt och för att din mamma inte förstår. Hjälp finns att få, och nu har du tagit första steget mot att börja må bra. Tänk vilken underbar start på det nya året! Grattis till det!

Experterna här har säkert mycket kloka svar till dig. Det har hjälpt mig att börja förstå mig själv och jag uppskattar den här sidan så mycket! Du kommer säkert att få tips på vad du kan göra och vart du kan vända dig för att börja må bättre.

En stor nyårskram till dig,
Trollsa

Jonas

hej

Precis som dinna mamma säger lider du troligtvis av panikångest.
Jag tror också att du eventuellt kan ha atypisk depression
Det påminner om vanlig depression, men har en del inslag av
mat och social fobi.


Egentlig (unipolär) depression

• Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen – nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.

• Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.

• Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).

• Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.

• Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).

• Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.

• Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.

• Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.

• Pessimistisk grundsyn.

• Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.

• Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.

• Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.

Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse– eller gjort ett självmordsförsök – ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.

Atypisk depression

är så att säga inte typisk egentlig depression utan har fyra drag som man talar om Sociala fobiska reaktioner dvs bortstötningskänslighet man tycker det är mycket obehagligt att bli avvisad sug efter kolhydrater blytungkänsla i kroppen samt ökat sömnbehov

Jag tycker du skall söka hjälp vi hjälper dig gärna påp Comunicera.se

Hälsningar
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Calm

Hej!
Kan brist på matlust bero på zoloften jag tar.
När jag känner mig nedstämd så har jag ingen matlust och det kan jag tyvcka är normalt, men även då jag äkänner mig glad och pigg så har jag inga hungerkänslor. Dock äter jag eftersom kroppen behöver det, men det är tråkigt att inte känna hunger.. Maten blir ju så mycket godare då.

Kan det bero på medicinen ?

Calm

Calm

Oj, nu kanske min fråga hamnade i fel tråd.

whitetrash

Hej Calm! Jag blir jättehungrig av zoloft (setralin) även om jag nu bara äter en lien mängd 50 mg har varit uppe i 200 och då gick jag upp jättemycket. Har hört andra som haft samma problem. Dessutom binder det fett. Det är jag övertygad om. Mna kan hålla på med dietkurer som annars funkar men med zoloft i kroppen händer ingenting .Ser fram emot våren då jag kan sluta med denna medicinering och få ett värdigt liv..Kram

Calm

Hej!
Vad olika det kan vara.
Min hunger är totalt borta och det har den varit det senaste året.
Jag har sedan jag började med zoloften gått upp 17 kilo... Trots att jag inte är ngn storätare, och jag rör mig en hel del.

Jag har fått ett värdigar eliv tack vare min med.. inann jag fick den var jag en zombie.

Ha det gott.

Calm som ska äta plopp nu :-))

Tjillevippen

Tack så mycket för er hjälp. Betyder jättemycket för mig! Det är ett nytt år nu och det känns då lätare att börja om från början. Har bestämt mig för att aldrig med spy upp min mat. Även om jag skulle råka hetsäta ska jag aldrig kompensera för det! Känns inte hellet som att bulimin är mitt stora problem utan att det är en följd av en depression och social fobi.
Kan ni inte ge mig lite tips om hur jag ska lära mig tyckta om mig själv och tycka att det jag gör är bra (blir aldrig nöjd). Och hur gör man för att komma över social fobi? Vad pratar man med en främling om? Med bättre självförtroende kanske detta också ger med sig? Många frågor på en gång. Hoppas det inte gör något.

Skulle gärna vilja gå och tala med någon om mina problem, men jag har inte råd att betala själv och att prata med mamma är uteslutet. Har berättat för henne under ett av våra bråk att ja känne rmig ledsen och värdelös men hon säge ringet om det. Tror inte hon vill veta hur jag mår egentligen, då jag sagt att jag mår dåligt och har problem. Kanske hon känner sig som en dålig mamma när jag mår såhär.

Mariiqa W

Hej,

Först vill jag berömma dig för beslutet att sluta spy upp maten, jag tror att du i längden kommer att må mycket bättre även om det blir jobbigt i början. Har själv haft bulimi, så jag vet hur det är att sluta kompensera.

För att tycka om sig själv så rekommenderar jag att du berömmer dig själv och letar efter bra saker som du gör och har.

Sen funderar jag på om du inte kan prata med din mamma och be henne om hjälp med att söka vidare hjälp när ni inte bråkar. Jag tror att din mamma vill hjälpa dig, men det är svårt att visa sånt när man bråkar. Om du vågar, så tycker jag att du ska ha ett nytt samtal med din mamma i lugn och ro.

Önskar dig lycka till med allt och svarar gärna om du har fler frågor om att bli frisk.

Styrkekram!

__________________
*

JoohannaS

Hej, känner du att du vill prata av dig?
Finns här för dig.

msn: jodjo_92@hotmail.com
Ingen tvingar dig förstås, men känner igen mig så mkt.
om du vill så kan vi ju prata om det med annat
Sköt om dig <´3