![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Hetsätning - kroppsfixering - ortorexi Här kan du ställa frågor om bulimi, anorexi, ortorexi, hetsätning, BDD. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jag har nu några dagar ätit.. FÖr efter en vecka lite mera så har jag bara ätit lite tunnbröd till frukost varje dag. Jag vill gå ner jag avskyr min kropp.. sen så ställde jag på vågen och hade gått upp... ???... Men då visade det sig att det var pms.. Men det ledde till att jag kunde äta några dagar och nu har jag börjat spy igen och så fort jag inte är hemma så kan jag inte äta... eller ... det är lättare att avstå från mat.... kan ju då sysselsätta mig med annat.. Vill bara försvinna från allt... Men vart går gränsen mellan bullemi och anorexia..?`Jag är inte så liten ca 161 och väger ca 56-57 nu....men vill ner till 50... Svälter mig själv och när jag äter så kräks jag upp allt försöker.... men jag mår inte bättre för det...
HJÄLP.. jag vill inte ha det så här heller... varför kan jag inte bara tygla hjärnan börja äta och må bra.... det går ju inte... |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Du behöver förmodligen professionell hjälp för att ta dig ur detta då du uppenbarligen tappat kontrollen över det. Det är sjukdomstankar detta att du vill ner till 50 kg för du behöver det inte alls på något sätt. Sjukdomen är stark och får dig att tro att du inte får äta och att du måste göra dig av maten om du ätit. Har du någon hjälp alls? Om inte tycker jag du ska söka hjälp, helst redan imorgon! |
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jo jag har en samtalskontakt kring andra saker. Men det känns bara som man har en massa problem och jag orkar inte ta tag i detta oxå.. Det känns som folk tror att jag bara hittar på att jag skapar problem för att få uppmärksamhet men det gör jag inte. Jag skulle gärna byta ut mitt liv till någon annan...
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
mmm.. Har mailat min samtalskontakt i dag och varit läskigt ärlig och uppriktig om allt som pågår i mitt liv. inkl. ätstörningen..... Så vi får se vad som händer.. Men samtidigt så vill jag inte bli fri heller..... :s är det konstigt... men å andra sidan så vill jag det oxå...
|
|
|
|
|
|
#6 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Att du inte vill bli fri-det är sjukdomstankar. Just det där ambivalenta, vill bli fri, vill inte bli fri, vill bli fri.... Min terapeut säger att motivationen är en färskvara och så är det verkligen. |
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
har kommit på att för att få hjälp så måste jag vara ärligt i allt. även om det gör ont även om det känns och man skäms..... hur ska man annars få uppriktig hjälp... Men jag vill inte bli sjuk samtidigt som jag bara vill lägga in mig på psyket... Snacka om att man är kluven... i allt...
|
|
|
|
|
|
#9 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#10 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
Jag gjorde inte det förra gången, det har jag fått äta upp dyrt... Inte bara i form av att ätstörningen blommat upp igen, utan hela livet blir bara en massa trassliga misslyckanden och ångest. Så snälla, var helt ärlig! Jätte bra att du mailade och berättade =) Fortsätt så och mörka inte. Varmt lycka till! |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|