Announcement

Collapse
No announcement yet.

Behöver livsvilja och mening

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Behöver livsvilja och mening

    Jag vill inte dö. Men jag vill inte leva heller. Jag orkar inte. Jag ser ingen mening med det. Varför ska jag leva? För vems skull? Och hur ska jag orka? Har ingen att prata med. Vad kan ge mig en VILJA att leva? Livslust? Hur får man det? Hur gör alla andra?

    Finns det någon internetsida eller bok som beskriver hur jag ska göra för att hitta en mening så jag orkar leva vidare?

  • #2
    Hej
    Kämpar med samma tema som du! Söker, förtvivlat vissa dagar efter något som tränger bort känslan av meningslöshet och tankar på döden som lösning. Det tar tid och förändringen kommer smygande. Man vaknar inte och drar upp rullgardinen lycklig en dag😒 Jag hoppas fortfarande på det... ändå....

    Det här gör jag: tränar lätt, promenerar för frisk luft och ljus, ljustrapilampa, äter regelbundet....
    qigong eller yoga och meditation tre ggr/v
    Sen försöker jag påminna mig om saker jag brukade tycka om, innan det här... Jag skriver listor på saker som fick mig att känna glädje eller lust.

    Gör saker, kanske ngt kreativt som att måla, sticka, snickra, dansa, ät goda saker, ta hem saker som doftar gott som blommor, doftljus parfym... sex.. vet inte om du kan njuta av det men försök, annan beröring som massage, varma duschar/bad, sköna material mot huden. Tänk sensualism och njutning så mycket som möjligt😊
    Se roliga filmer, lyssna på glad musik..

    Omge dig med andra människor, ta hand om dina relationer!!!! Viktigast av allt💜

    Terapi?? Jag går en gång i veckan. Testa!!!

    Skaffa ett husdjur?

    Hör av dig om du vill chatta:-)

    Ge inte upp! Håll fast! Som en igel eller pitbull.
    Ljuset kommer tillbaka🌞

    Comment


    • #3
      Samma känsla av att inta orka och ha livslust men för mig pendlar det o perioder med livslust dominerar.

      Instämmer helt med Smyrras alla kloka och skiftande förslag. Det svåra är att börja göra de där sakerna man egentligen VET är bra. Att komma igång är svårt. Att hålla fast vid dem är ännu svårare (för de hjälper ju oftast inte på sekunden). En dipp så tappar man snabbt rutinen igen.

      Att prata med människor i alla fall nån gång per dag irl hjälper. Om det så är kassörskan. Man behöver ögonkontakt. Inte alls samma sak att kommunicera på nätet men det är också bra komplement om man hittar rätt forum.

      Att komma ut när det är ljust är som Smyrra nämner bra. För att det ska funka kan man så här års alltså inte vända på dygnett (det är iofs aldrig bra). Så de tillägg jag kan göra till Smyrras lista är mest vad man inte ska göra för mkt av. Vet att det låter präktigt men:
      Inte vara uppe hela natten, tillbringa massa tid i sängen, framför skärm. De som kan sånt här säger att man inte heller ska äta för stor del snabba kolhydrater. Låter rimligt.

      Tyvärr är ju kroppen helt korkad då den vid depression beter sig exakt motsatt. Man vill äta chips, mackor, pasta, pizza. Orkar inte gå ut, inte träffa folk och verkligen inte motionera. Så man måste kämpa mot sig själv. Skriva listor brukar jag göra (o försöka starta dag m att följa den innan jag greppar en skärm för då blir jag sittande).

      När det lyfter, för det gör det, så kommer livslusten. Den kan vara väldigt stark och det är alltid värt att leva. Egentligen.
      Frågan om varför och för vems skull: För din skull, för vår skull, för allt. Livet är sin egen mening.

      Om du inte redan provat så kolla om terapi på nätet via skärm är ngt för dig. Att se personen men inte vara i samma rum tycker en del är bra.

      Skriv gärna om du vill.

      Comment


      • #4
        Samma känsla här, du är inte ensam det som hjälpte mig förra gången jag mådde så här var terapi. Böcker i alla ära men oftast är det ens tankar, funderingar mm man måste ventilera med någon proffesionel.

        Comment


        • #5
          Så fint att vi finns🕯

          Comment


          • #6
            Flikar in att jag också är i samma sits och har varit av och till i snart 17år,dvs sen jag var 12. Alltid lyckats ta mig ut men aldrig lyckats hålla fast vid det då jag alltid finner mig tillbaka förr eller senare utan ork eller mening. Ofta utlöst av att något negativt eller på riktigt livsförödande har hänt.

            smyrra's råd är alla bra. Om man som jag inte gillar yoga t ex kan man byta ut mot skogspromenader,jogging,boxning, dans,simmning eller frisbeegolf. Ju sämre man mår desto viktigare att börja med små saker,så man lyckas. Om det så är en 15 min promenad i skydd av mörker när alla gått och lagt sig eller innan folk börjar gå till jobb och annat. Köra lite KBT och exponeringsterapi på sig själv.

            Vet inte hur länge du kännt såhär, jag har varit på botten nu senast i 2 år och en del av att komma ur har varit att skriva här och på andra ställen,röra mer på mig då jag brukade träna på elit-nivå och allmänt göra många men mycket små förändringar och saker för att dels aktivera kropp och huvud men även i den mån jag orkar,reducera eller ta bort något som får mig att må sämre. Ta hjälp av min ena bror som är allt jag har kvar i livet,och som jag inte haft så bra kontakt med. Var väl mer han som tog kontakt med mig men jag frågade om ren praktisk hjälp då iaf jag lätt blir utmattad när det är illa. Nu börjar det gå åt rätt håll och sålänge jag håller mig inom vissa gränser mår jag okej och verkar nog lycklig fast det är en skör balans. Det vänder nog för dig också och om du aldrig varit md om det förut eller om det blir för illa så kan du kontakta psykiatrin, och även försöka göra pyttesmå åtgärder åt saker som påverkar dig negativt,och även små ärendn eller ut ur hemmet för att aktivera dig lite och få loss lite dopamin och endorfiner.

            Livet är en evig kamp men det är *inte* meningen att man ska behöva lida och vara olycklig bara för det..

            Comment

            Working...
            X