Announcement

Collapse

Information om forumet

Här finner du information om hur forumet fungerar, hur man gör inlägg, startar upp sin blogg mm.
See more
See less

När livet känns tomt och mållöst

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • När livet känns tomt och mållöst

    När man var ung hade livet, för mig, en sådan bekymmerslöshet; drömmar, möjligheter. Man levde för nu; det som var kul där och då och jag trodde nog att det skulle ordna sig på ett eller annat sätt ...

    Nu fyller jag snart 30 och hur mycket jag än älskar fru och barn är jag oftare än inte less på livet och funderar ofta på att ta livet av mig. Det vore så skönt att få slippa ifrån ångesten som blandar sig med känslan av meningslöhet och misslyckande och bara gnager och gnager. Visst, för ett ... två, äsch jag vet inte, år sedan fick jag Sertralin då jag knäcktes och till slut tvingades gå till läkaren eftersom jag blev elak mot min nära omgivning, började grina, skar mig i smyg och fan vet. Sedan dess är humöret jämnare och den allmänna dagsformen lunkande igen. Livet är dock lika grått, motigt och känns mest som en börda. Jag tänker ofta, ska det vara så här grått och misslyckat tills den dagen jag dör så kan jag lika gärna få dö nu. Då slipper jag den värkande ledan, frustrationen och hopplöshet jag känner så ofta.

    Är det meningen att livets glädjeämnen ska upphöra från att man blir "vuxen"? Är det meningen att man ska leva i en vardag som tär på en för att man inte trivs någonstans med hur den är?

    ... Om jag inte behövde ta hänsyn till mina barn som jag älskar för mycket för att lämna dem i sticket hade jag nog gasat ihjäl mig en sömnlös natt som denna. Jag tänkernofta på det, bra metoder och tillfällen. Bilen eller några engångsgrillar i en litet rum och en massa sprit ... Så enkelt och så nära till hands.

    Snart ska jag börja en ny tjänst på jobbet. En tjänst, ett jobb jag inte vill ha men måste ha för att jag måste ha en inkomst. Jobbet jag vill ha kommer jag inte åt eftersom studierna var tvungna att avbrytas iom att depressionen tog över. Nu är motivationen noll och jag orkar inte jobba och studera samtidigt igen ännu. Ännu ... Hah!

    Vad ska man göra med sitt liv? Ska man vara självisk och göra det man känner för, ta risken och låta allt stabilt rasa för att få slå sig ut till något meningsfullt och uppfyllande ...? Eller ska man ta hänsyn och ansvar och behålla sin trygga, meningslösa, otillfredsställande lott och lära sig att våndas? Eller ska man göra slut på meningslöshet och tomheten som gnager sönder insidan på en?

    Vad skulle du göra? Ibland vill jag bara riva upp allt och äventyra hela vår tillvaro med något riktigt osäkert med befriande tilltag. Men vem skulle följa mig och vem skulle betala räkningarna?

    ... Tack för att jag fick skriva av mig en aning.
    Last edited by erax; 2017-08-13, 03:58.
Working...
X