Announcement

Collapse
No announcement yet.

Har tappat lusten att leva

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Har tappat lusten att leva

    Jag är deprimerad, ångestfylld, trött uppgiven och ledsen. Jag saknar motivation, självförtroende och framtidstro. Varje dag är en plåga och ett helvete, jag lider verkligen utav detta som ska föreställa "livet". Jag är arbetslös och därmed också värdelös och saknar mål och mening med mina dagar. Det jag gör är att kämpa mot ångesten och depressionen, försöka tänka framåt och hitta en väg ut ur mörkret men jag börjar ge upp. Självklart söker jag jobb men det börjar kännas hopplöst. Jag har högskoleutbildning men väldigt lite arbetserfarenhet. Mina vänner har flyttat och jag träffar dem mycket sällan. De har alla framgångsrika liv med jobb, pojkvänner, barn och hus. Själv har jag ingenting. Jag har ingen att prata med om detta heller eftersom ingen jag känner går igenom samma sak. Det ökar känslan av att jag är värdelös. Jag duger inte. Jag förnekar inte att jag nu och då har självmordstankar. Jag vill bara ut ur mörkret, på något sätt.

    Jag bad aldrig om att bli född.

  • #2
    Vet hur du känner själv dras jag med extrem hypokondri/panikångest dagligen och är sjukskriven för utmattning.. känner igen känslan av att vara värdelös och mindre värd för att man inte känner sig som en normal människa.. jag är även sån att jag tokvägrar medicin .. har du medicin eller har du tankar på att börja med medicin? Jag fick utredning på vitaminer o mineraler förut o hade brist på b12 och dvitamin blandannat o har nu börjat behandling med dessa, men är varje dag även livärdd att få en allergisk chock av dem även fast det bara är vitaminer att jag ibland undviker ta dem eller får panikattack direkt efter o tror jag ska dö.-. känns som en jävla plåga o känner lika som du att livet siger just nu

    Comment


    • #3
      Jag lider med dig och jag vet exakt hur det känns för jag är oxå där och har varit det i många år. Jag tycker det är bra att du skriver här för även om vi isolerar oss så kan det kännas skönt att prata med någon som vet och går igenom samma sak.
      Jag vet tyvärr inte lösningen på ditt problem men jag tycker att du ska fortsätta att skriva här även om det inte känns som att det hjälper så tror jag att det är bra ändå.

      Comment


      • #4
        Har du sökt hjälp? Om inte gör det för det finns bra hjälp att få. Säg precis hur du mår när du söker hjälp, var ärlig. Med rätt hjälp går det bota depression och ångest och när du mår bättre kommer du ha ork till söka jobb, plugga vidare el vad du nu kommer fram till vad du vill göra med ditt liv. Fokusera inte på jobb nu utan lägg fokus på att må bättre för när du mår bättre kommer du även uppleva att framtidsplaner kommer så sakta då kan du börja fokusera på hitta jobb mm.

        Comment


        • #5
          Ja, jag gjorde tvärtom när jag var deprimerad. Jag kände mig deprimerad för att jag inte hade examen, jobb, break up, dålig ekonomi etc.

          Så för att förändra mitt mående var jag tvungen att förändra alla dessa saker i mitt liv som inte var bra och fick mig att må dåligt.

          Jag började skriva en lista på alla saker jag var tvungen att göra för att komma ur min dåliga situation. Så jag skrev en lista på allt jag var tvungen att göra t.ex. inlämningsuppgifter jag hade kvar till examen. Listan satte jag upp på kylskåpet och jobbade på punkterna en och en de dagar jag orkade och hade tid.

          Till slut hade jag betat av alla uppgifter, kunde ta ut min examen och började söka jobb. Jag fick jobb och bättre ekonomi. Sedan kunde jag flytta till större boende.

          Depressionen släppte när jag skaffat mig ett bättre liv för mig själv och kände mig stolt över mig själv.

          Säger inte att det funkar för alla. Men en väg till att må bättre kan vara att aktivt arbeta för något man vill och fokusera på att klara en bit, ett steg i taget.

          Ibland gör aktiviteten att man får mer energi och orkar mer när man ser att man klarar av mer och mer.

          Comment


          • #6
            Tack för era svar, det värmde verkligen. Känns betryggande att veta att fler har gått/går igenom liknande saker. Jag känner mig lite mindre ensam då. Jag har inget stöd eller hjälp från professionell i nuläget, tidigare hade jag samtalskontakt men vi avslutade det eftersom det kändes okej just då. Det jag vill helst just nu är att hitta något att göra med mitt liv, jag tror mitt mående skulle bli bättre genom att ha något att kliva upp till och gå någonstans på morgnarna. Som det är just nu är jag instängd hemma med mig själv. Vill knappt gå ut under dagtid eftersom jag skäms ifall någon skulle se mig och undra varför jag inte är på jobb. Jag brukar försöka orka gå ut minst 1 gång per dag ändå men då rör jag mig i sådana områden där jag har minst risk att möta någon (jag känner). Känner mig som ett hopplöst fall. Jag har alltid värderat ett rikt socialt liv som högt och ett liv där man har möjlighet att utvecklas som människa eller karriärmässigt.Jag kan inte göra något utav det nu.

            Det som ger mig mest panik för tillfället är tanken på att jag är så ung och ännu ska leva minst dubbelt så länge till om allt går som det ska. Jag vill inte.

            Comment


            • #7
              Du har många runtomkring dig här som går eller har gått igenom liknande saker som du har så fortsätt att skriva. Själv så pratar jag med alla om mitt mående men jag orkar inte gå ut eller vara med vänner och jag isolerar mig själv trots att jag egentligen inte behöver vara ensam men jag orkar inte gå ut helt enkelt. Även om du "bara" går ut en gång om dagen så är det jättebra för psyket och kroppen att få röra på sig. Har du inte funderat på att söka hjälp inom vården? Dom kan nog hjälpa dig mycket tror jag och om det känns för jobbigt så kan du börja med att skriva till psykologer på Vårdguiden via Mina vårdkontakter som finns som en app till telefonen eller via internet så försök med det och kämpa vidare
              Last edited by Chris...; 2016-11-05, 17:58.

              Comment


              • #8
                Håller med tidigare personer som skrivit. Bra att söka hjälp och komma utanför dörren.

                Om ork finns, kan det vara bra att fundera på om det finns någon aktivitet du kan, orkar göra så du träffar människor och inte sitter inomhus på dagarna. Kanske kan det hjälpa också till jobb på lång sikt.

                Viktigast är nog att försöka komma ut och kämpa med det fastän det känns tufft. Lycka till och kämpa på!

                Comment


                • #9
                  Om du upplever att du inte har någon att prata med så försökt prata med en kurator eller psykolog. Det kan hjälpa dig att komma ur dina negativa tankar.

                  Kan du inte satsa på att hålla det som du värdesätter mest hos dig själv vid liv? T.ex. om det är intelligens så kan du försöka hitta på saker där du använder ditt tänkande under din tid som arbetssökande. Om det är medkänsla så kan du t.ex. gå med i Djurens rätt eller volontärjobba bara för att känna att du gör en nytta i samhället. Om det är rutin du tycker är viktigt så kan du göra ett schema med träning, mat du ska laga, läsa, rensa garderoben och/eller källaren. Eller lär dig språk; typ läsa eller titta på TV-serier.

                  Jag kände mig t.ex. jättemisslyckad då tiden efter studenten inte blev som jag ville och förväntade mig, men nu i efterhand ser jag mer och mer att denna svacka på 2,5 å har varit positiv. I alla fall efter att jag kom ur mitt negativa tänkande, för då gick jag bl.a. med i en förening och det har bättrat mitt lokalsinne (som förut var katastrofalt). Jag pluggade även hemma på egenhand för att inte tappa självförtroendet helt - och det har gjort att jag ökat mina mattekunskaper, så nu när jag snart börjar universitetet kommer jag vara bättre på matte än jag skulle varit om jag hade gått direkt till uni från gymnasiet. Och så började jag gå på föreläsningar som universitet och museer håller i. Föreläsningarna ledde till att jag fick nya intressen; artificiell intelligens är ett exempel. Jag skulle nog inte stött på det ämnet om jag inte hamnat i min svacka. Så det verkar som att min svacka leder till något positivt, även om jag nu har en liten bit kvar tills det är bra så går det iaf åt rätt håll.

                  Testa och göra lite så som jag gjort, fast anpassat efter hur du är och vill ha det.

                  Comment


                  • #10
                    Det kunde nästan lika gärna ha varit jag som skrivit det. Enda skillnaden är att jag inte funderar på självmord, jag tänker bara att det vore skönt att försvinna.
                    Jag har varit arbetslös i 7 år (har bara haft sommarjobb och skola däremellan) så jag känner verkligen igen mig. Jag har inte ens råd att bo själv så jag är 26 år och bor hemma. Det är väldigt lätt att ge upp då.

                    Comment

                    Working...
                    X