Announcement

Collapse
No announcement yet.

jag kommer inte orka så länge till

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • jag kommer inte orka så länge till

    Jag känner mig värdelös, trött, ångestfylld. Orkar inte med nära, vill bara att de ska gå. ibland när jag väntar på tåget funderar jag på att hoppa framför ett. gå ut i gatan. äta alla mina piller. känns som jag skulle kunna göra det. vissa dagar är jag så trött att jag vill lägga mig ner på trottoaren och sova. det finns ingen glädje i mig, jag litar inte på någon. de som står mig nära verkar vilja göra mig illa. jag kan inte få jobb för jag mått psykiskt dåligt och varit sjukskriven länge. jag kan inte få psykolog för min läkare säger att jag inte kan det, jag har det skriftligt, hon säger bara att det inte finns någon psykolog (min sambo fick dock psykolog där ganska snabbt efter kortare väntetid än mig). ingen anledning. jag har försökt få ny läkare genom remisser, men jag kan inte få det för remissen skickas tillbaka till min nuvarande läkare, henne har jag inte ens hört av på två år. hon är också chef där hon jobbar, så det verkar som hon kan göra vad hon vill med mig.

    jag känner ibland för att göra mig riktigt illa och jag kan inte ha normala relationer. litar inte på någon. orkar inte upprätthålla vänskap för jag orkar inte ses och många har gett upp. jag lever med en person som är helt opålitlig- jag vågar inte lämna honom för då blir jag ensam. snälla vad kan jag göra. jag klarar inte av livet. jag hatar mig själv. snart tar mina mediciner slut i förtid, jag kommer inte klara det.

  • #2
    vad är det för typ av läkare du har är det inom psykiatrin? Skriv dig på en vårdcentral vi har fritt vårdval i dag så du kan skriva dig på vilken vårdcentral du vill behövs ingen remiss där begär du få psykologhjälp. Om du har papper på att du mår psykiskt dåligt kan du ha rätt till särskilt anställningsstöd dvs om ett företag anställer dig betalar de ca 20% av din lön resten skjuter staten till. Arbetsgivare älskar personer som har rätt till särskilt anställningsstöd el rätt till nystartsjobb ( gäller de som har gått arbetslösa i flera år). Ring af och prata med dom.

    Comment


    • #3
      EDIT felpost
      Last edited by RoughTimes; 2016-04-03, 07:12.

      Comment


      • #4
        Svårt att ge tips när du inte ger så mycket information men jag tänker som följer;
        Det låter som du kan behöva prata med någon, precis som du berättar att du vill, för att förstå varför du känner som du gör så att du kan hantera situationen rätt. Kan du inte få en psykolog genom VC så gå till en privat aktör.
        Det låter också som att du behöver bra vänner eftersom du skriver att du inte vill vara ensam. Samtidigt så skriver du att du inte orkar med de som står dig nära och att du inte litar på någon. Kan förstå att om man är i ett utsatt läge med låg social status så förlorar omgivningen respekten för en och beter sig skithögar. Men vänner kan vara svårt att skapa snabbt så förslagsvis kanske du ska försöka ta tillvara de nära personer du har dvs vara tollerant, och berätta för dem hur du känner för den bästa medicinen för alla människor till de flesta känslotillstånd är goda/bra vänner och relationer.
        Ta tillvara den grund du har och därefter kan du vidga med nya vänner och bekanta i framtiden.

        Tycker därför du ska fokusera på att komma tillrätta med grundproblemet oavsett vad det är som gjort att du blivit sjukskriven sjukskriven och mått dåligt och vara tillåtande med dina nära och kära under tiden. Kan du vara fysiskt aktiv, var det. Ta promenader, träna på gym, simma. Och försök få med dig någon av de i din omgivning.
        Angående din kille så tycker jag du ska berätta för honom hur du känner och ge honom en chans att ändra sig, kanske kan han hjälpa dig frammåt om han förstår dig. Ni är väl ihop av ett skäl. Om det inte går, ja då kan det vara bra att gå vidare.
        Tycker det finns en kultur av att bara slänga bort människor så fort de gör något fel men jag tror det är en dålig metod. Ger man människor en chans att förändras så kan de faktiskt göra det, ställ krav men var tollerant och Rom byggdes inte på en dag

        Kort; Umgås med de du har, kommunicera med dem och be om hjälp att gå vidare i situationen om du inte känner att du klarar av detta själv.

        Comment


        • #5
          Jag vet precis hur frustrerande den där karusellen kan vara. Personligen orkade jag inte fokusera på något tillfrisknande efter att jag kämpat i ett år för att få den ersättning jag har rätt till, utan har valt att släppa vården ett tag. Att vara sjukskriven blir i sig ett jävla heltidsarbete, eftersom man plötsligt förväntas bli en professionell socialsekreterare som har stenkoll på flera olika myndigheter och vårdkontakter, trots att man faktiskt ÄR såpass sjuk att man inte klarar av det.

          Om du inte har hört talas om personligt ombud så kan det vara en idé så att du åtminstone får lite avlastning. Deras uppgift är att hjälpa oss med psykiska funktionshinder som upplever att vi inte får det stöd vi behöver från vård och myndigheter, oavsett vilka intyg eller papper vi har på vår ohälsa. http://www.personligtombud.se/

          Tror du att din relation till din partner kan ha påverkat ditt allmäntillstånd? Det låter tärande att leva med någon som man inte litar på, och ofta förlorar vi oss i andra människor när vi inte mår så bra själva. Kan du kanske prata med hen om hur du känner, eller är relationen egentligen mest ett plåster för ensamhet just nu? Jag lägger ingen värdering alls i huruvida det är rätt eller fel, det är helt individuellt hur vi kan hantera ensamhet.

          Vill avsluta med att säga att jag verkligen relaterar till vad du säger om människor i allmänhet. Jag har tappat väldigt mycket förtroende för människor iom att så många reagerat negativt på mina problem och hur de tagit sig uttryck, och jag har tappat förtroendet för mig själv när det gäller att bedöma vilka människor som är bra för mig att umgås med. Jag hoppas att du har någon kvar i din närhet som du kan ringa till, skriva med, eller bara vara med utan att det känns obehagligt. Om inte så kanske det är en idé med en kontaktperson som du kan hitta på kravlösa saker med efter egen ork och förmåga?

          Kramar.


          Comment

          Working...
          X