Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ledsen så det gör ont

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • #31
    Roughtimes, Precis. Sen tror jag att det finns någon men att hitta denna eller dessa är i stort sett omöjligt eftersom man dels måste komma i kontakt med dem, de kanske inte finns fysiskt i en snärhet eller på samma dejtingsajt, sen måste man passera deras fördomar så att man får en chans att visa att man kan vara precis den/det de söker. Din tidigare komentar lät precis så där fin och fantastisk som en dröm vilket det oftast är. Jag har preferenser såklart men jag bryr mig inte så mycket om kvinnans status, varken social, jobbmässigt eller ekonomiskt, mer än så ska jag nog inte säga då det är fel tråd, fel läge och leder till fel diskussion.

    Comment


    • #32
      Originally posted by enstrimmahopp View Post
      Roughtimes, Precis. Sen tror jag att det finns någon men att hitta denna eller dessa är i stort sett omöjligt eftersom man dels måste komma i kontakt med dem, de kanske inte finns fysiskt i en snärhet eller på samma dejtingsajt, sen måste man passera deras fördomar så att man får en chans att visa att man kan vara precis den/det de söker. Din tidigare komentar lät precis så där fin och fantastisk som en dröm vilket det oftast är. Jag har preferenser såklart men jag bryr mig inte så mycket om kvinnans status, varken social, jobbmässigt eller ekonomiskt, mer än så ska jag nog inte säga då det är fel tråd, fel läge och leder till fel diskussion.
      Okej... du har definitivt krav alltså, men du är obenägen att delge dem här. De där kraven är mao. inte så där alldeles fåtaliga om jag tillåts att tolka lite fritt här, eller så är de kanske lite mer känsliga att uttala högt och i klarspråk. Som exempelvis, att utseendet eller åldern kan spela en väldigt stor roll för dig, eller något annat likvärdigt som rent statusmässigt är avgörande för kvinnor. För jag utgår från att du inser att kvinnor och män fortfarande spelar på olika planhalvor när det gäller vad som signalerar status för respektive kön
      För uppenbart så räcker det alltså inte för dig med en snäll och överseende kvinna som trots social fobi, osäkerhet och oförmåga att jobba ändå är snäll, vilket brukar vara vad de allra flesta besvikna män säger är det enda som de önskar (men sällan och aldrig menar är vad som räcker, inte när det kommer till kritan).

      Men.... du är 41 år och har haft 21 partners för längre eller kortare relationer om jag fattade dig rätt, vilket btw är mellan tre och fyra gånger fler än vad jag själv har haft livsvarigt och trots det förhållandevis ringa antalet partners (med varierande längd) så anser jag mig på inget sätt misslyckad på området. Du är alltså ingen "stackare" så till vida att du aldrig har lyckats hooka upp med olika kvinnliga partners. Dina sociala scills måste trots allt vara rätt hyfsade i ett initialt skede vill jag påstå, eller hur?!

      M E N... därifrån så håller det aldrig när det är dags för nästa steg!? Och vad katten beror då det på, DET är mer intressant faktiskt...


      "Din tidigare komentar lät precis så där fin och fantastisk som en dröm vilket det oftast är."

      Vad menar du med ovanstående?
      Last edited by RoughTimes; 2016-03-31, 20:48.

      Comment


      • #33
        Roughtimes, som sagt, livet har varierat. I de bättre perioderna som delvis ibland berott på att jag haft kärleksrelationer, har jag naturligtvis varit mer attraktiv på alla sätt. Det är väl egentligen inget konstigt till varför det inte fungerat de senaste gångerna inklusive hon jag träffade i augusti förra året. Som du själv beskriver så söker kvinnor efter män som är lyckade eller kort beskrivet som har tillräckligt hög status, dvs har jobb, socialt liv och trygg ekonomi och inte har en kropp som är att likna åt ett träsktrolls håll. Jag har väl bara haft en av dessa, dvs att inte se ut som ett träsktroll eller bete mig som ett. Men vi kommer inte ifrån våra instinkter som även för kvinnor kopplas på och efter ett tag är de initiala känslorna bortspolade. Jag har alltid rört mig i det dilemmat, att både vara attraktiv och inte. Att det inte blev något med den sista kvinnan jag träffade är jag som sagt säker på att det var min status då hon initialt var väldigt intresserad och jag fick rätt tydliga indikationer på vad det var som var fel. Som att hon var respektlös helt oprovocerat. Vilket är vad vi människor är mot de vi tror har lägre status än oss själva. Det var såklart inte en isolerad händelse utan ett upprepat mönster och sen gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort, jag hade bestämt mig för att stanna kvar för jag var initialt inte så intresserad av henne, vilket gjorde att jag blev förälskad och blev rädd att förlora henne så jag kompromissade med mig själv gentemot henne. Hon läste såklart av det som en svaghet och därmed sattes sista spiken i kistan för den relationen.
        Jag har inget problem att berätta exakt vad jag söker och var mina preferenser ligger, men att göra det gör att man stöter bort människor. Jag kan säga att jag nog är rätt tollerant och förstående för mycket och har mycket att ge. Sen är det klart att det krävs en attraktion och den är både fysisk och psykisk beroende och det finns saker jag inte klarar av, såsom svartsjuka. Men om någon är beredd att förändras och jobba med problemen och tar ansvar för detta är det inget hinder. Men viljan måste komma från dem.
        Är det just snäll och överseende som de flesta besvikna män säger de söker, ja som du säger är det kanske en förenkling, det är svårt att vara ärlig om detta när man befinner sig i glashus.
        Jag har personligen inget problem med att någon har krav på mig, man måste anpassa sig i alla relationer om man inte är beredd att ta chansen på en på miljonen att två personer ska hitta varandra på denna planet och vara så perfekta för varandra utan att någonsin behöva anpassa sig.
        Detta låter som en dröm: ” Den som kan dra nytta av sin osäkerhet och våga öppna sig och blotta den, våga släppa in en kvinna i sitt innersta rum, våga tala öppet och våga signalera öppenhet för olika alternativ, den mannen är ingen looser på kvinnofronten vanligtvis.” För som sagt man kommer inte till den punkten där någon är beredd att ta emot att man öppnar sig., precis som du själv var inne på.

        Comment


        • #34
          Jag är medveten om att jag brister i kommunikationen, jag är inte tilltalande i min text. Säkerligen rätt frånstötande, jag har liksom inte orken att charma er och har inte haft den orken på väldigt länge mot min omgivning. Men det är inte det som har varit avgörande för att jag är där jag är idag.

          Comment


          • #35
            Originally posted by enstrimmahopp View Post
            Roughtimes,

            Att det inte blev något med den sista kvinnan jag träffade är jag som sagt säker på att det var min status då hon initialt var väldigt intresserad och jag fick rätt tydliga indikationer på vad det var som var fel. Som att hon var respektlös helt oprovocerat. Vilket är vad vi människor är mot de vi tror har lägre status än oss själva.

            Men om någon är beredd att förändras och jobba med problemen och tar ansvar för detta är det inget hinder. Men viljan måste komma från dem.
            Att vara respektlös mot någon i en parrelation, provocerat eller oprovocerat, signalerar, iaf för mig, mycket mer.... eller i princip enbart, en gigantisk eller total avsaknad av verkligt intresse och ffa. av kärlek. Mycket mer än någon sorts förakt för "svaghet". Kärlek mellan två vuxna är ju inte ett krig som ska utkämpas och där varje bevis på svaghet slås ner och utnyttjas i eget syfte. Är det så så finns ingen kärlek. För kärlek värnar snarare svagheten, mycket hellre än kränker och utnyttjar den. Men det är ju min erfarenhet inom en parrelation.

            Är du själv öppen för att efterfråga och ta till dig en presumtiv partners synpunkter på var du har brister och därefter villig och beredd att förändras på samma sätt som du förväntar dig att din motpart ska göra?

            Comment


            • #36
              Som jag skrev så har jag inget problem att ta kritik eller anpassa mig, dock inom vissa gränser såklart. Så svaret är ja. Det viktiga är att relationen i grunden fungeerar, dvs sex, kärlejk och samliv. Det är inte så komplicerat egentligen bara man är öppen. Samliv är ett givande och tagande, lite som ekonomi.

              Comment


              • #37
                Originally posted by enstrimmahopp View Post
                Samliv är ett givande och tagande, lite som ekonomi.
                Så sant, men om jag försöker sammanfatta så tänker jag att du anser dig sakna status (i din bemärkelse liktydigt med pengar,inkomster, yrke, jobb, social status, vänkrets under förutsättning att jag fattat dig rätt) medan du anser att din styrka är den känslomässiga biten och det skulle vara din styrka i en relation. Du söker alltså en kvinna som förutom ett självklart attraktivt yttre har de yrkesmässiga/ekonomiska/sociala tillgångar som du saknar samt är i åldern att hon vill bilda familj.

                Svårt, men bör inte vara omöjligt. Huvudsakligen för att du säger att du har ett attraktivt yttre själv, utan den faktorn hade det nog däremot varit väldigt mycket svårare. Men det som fortfarande är ganska påtagligt är att framgångsrika kvinnor sällan gör som framgångsrika män historiskt ofta gjort, det vill säga lierat sig med en partner som inte alls har samma yrkesmässiga/karriärsmässiga eller ekonomiska förutsättningar. Vilket har passat båda parter bra då mannen stått för försörjningen och livet utanför hemmet och kvinnan stått för totalansvaret för hem och barn. Framgångsrika kvinnor idag gör inte så ofta på samma sätt, vilket också gör att de fortsätter att dra att enormt tungt lass för att de inte valt en partner som är villig att stå för markservicen åt dem.

                Vad jag försöker säga är att kvinnor inte så gärna väljer en man de måste försörja, hur jämställda vi än har blivit. Nu kan det vara många som protesterar och saker kan inom en relation förändras, genom sjukdom, olycksfall, plötslig arbetslöshet eller liknande och kvinna kan då bli huvudförsörjare för familjen under ett tag, men det brukar inte vara ett självklart val att gå in i en relation med den obalansen redan från scratch. Även detta är min uppfattning, inte bara baserat på egna erfarenheter för jag har gjort bägge resorna med två väsensskilt olika män. Men om jag tittar mig omkring bland kollegor, vänner, bekanta, bekantas bekanta osv så ser jag att det jag talar om här inte är något unikum. Tyvärr kanske....


                Comment


                • #38
                  Originally posted by RoughTimes View Post
                  ..medan du anser att din styrka är den känslomässiga biten och det skulle vara din styrka i en relation. Du söker alltså en kvinna som förutom ett självklart attraktivt yttre har de yrkesmässiga/ekonomiska/sociala tillgångar som du saknar samt...
                  Instämmer i det mesta förutom biten ovan.
                  Jag har flera styrkor, men att uttrycka det som att den känslomässiga biten är min styrka skulle jag inte säga. Jag är väldigt medkännande och empatisk och relativt okomplicerad, driven och inte speciellt tråkig, lojal mm men om det är bättre än andra vet jag inte. Kemi mellan personer brukar trumfa det mesta annat. Kvinnan jag söker måste såklart vara attraktiv i mina ögon, vilket inte betyder perfekt på alla sätt ur andras ögon men jag bryr mig inte alls om hennes sociala, ekonomiska eller yrkesmässiga status. Jag söker ingen som ska försörja mig, det kan jag göra själv när jag mår bra och jag mår tillräckligt bra om jag har någon som älskar mig. Sen så säger jag inte att jag har ett attraktivt yttre, jag skulle placera mig på ett medel. Men det är betraktarens öga och som sagt det varierar med måendet. Men jag gör det bästa av vad jag har och tycker om att träna. En del gillar det, andra inte och de flesta kvinnor bryr sig inte då det är mannens status som gör hans attraktivitet. Det är vad livet säger till mig.

                  Det här ämnet.. jag vet jag inte vad det syftar till, låter som du försöker para ihop mig med någon. Känns trevligt men är bara en dröm. Jag har iaf lagt ner att hitta någon tills jag hittar ett jobb.

                  Tack för att du pratar med mig, det betyder något.

                  Comment


                  • #39
                    Originally posted by enstrimmahopp View Post

                    Det här ämnet.. jag vet jag inte vad det syftar till, låter som du försöker para ihop mig med någon. Känns trevligt men är bara en dröm. Jag har iaf lagt ner att hitta någon tills jag hittar ett jobb
                    Jag vet väl egentligen inte om jag hade något superspecifikt syfte med det jag skriver. Kanske att få dig att se på saker ur ett kvinnligt (eller iaf en kvinnas) perspektiv, något som kanske har bidragit till din sista mening som jag personligen tror är tämligen essentiell i alla fall om du vill bilda familj. Så på det sättet har du ju rätt, jag försöker faktiskt para ihop dig med någon, även om denna någon är fullkomligt obekant för mig.

                    Men såklart har jag även undrat hur mycket och länge jag måste skriva för att du ska börja öppna upp och intressera dig för att bemöta mig och mitt budskap till dig på ett annat sätt än du initialt gjorde. Det gör du nu och det är ett litet framsteg, för hade jag behövt hålla på så värst mycket längre för att du skulle sluta med din initiala attityd så hade jag gett upp och räknat dig till de mer eller mindre hopplösa fallen. Men du är ju inte helt oemottaglig, även om du för den skull inte är världens allra mest enkla och tillmötesgående att kommunicera med

                    Idag har jag har varit på konstutställning med en väninna och köpt en ljuvlig oljemålning till min syster som fyller lite mer jämnt och den målningen var så klockren att jag blev lite lycklig bara för att jag hittade den och att den såg ut att vara gjord för mitt ändamål då symboliken var så absolut klockren och den var överkomlig i pris. En riktigt bra dag således
                    Last edited by RoughTimes; 2016-04-02, 17:49.

                    Comment


                    • #40
                      Uppskattar ditt intresse men du får hellre försöka ge mig råd/tips var/hur jag kan lära känna nya vänner, för som sagt kvinnor ser inte mig annat än på håll och kanske i deras drömmar. Att jag ber om hjälp är inte för att jag är en idiot utan att jag blivit blind och trött och kan inte hitta ur denna maze. Jag fattar att inget av det jag presenterar här attraherar kvinnor, det var inte därför jag skrev till att börja med. Kul att du haft en bra dag. På vilket sätt var målningen klockren?

                      Comment


                      • #41
                        Jaså du minsann, jag får hellre.... bla bla bla

                        Men serru så enkelt är det inte... för du kan inte diktera vad jag ska skriva och associera och faktum är att jag aldrig har trott att du är en "idiot". Men jag, som kvinna, kan inte lära dig hur du ska hitta vänner av samma manliga kön som du för jag har ingen aning om vad som gör att män blir buddies in the first place. Kanske är det ingen skillnad mot kvinnor?! Ungefärligt likartad personlighet, en lättsamhet och ett flyt i samtalet, inte nödvändigtvis precis samma intressen eller livsval, men ändå något som connectar. Men intresse, öppenhet, spontanitet och en förmåga att inte döma på förhand är en bra början. Tror jag.

                        The maze är ungefär likvärdig för alla, inte liksidig, inte samma karta och inte samma kompass... men trots det ungefär lika svårnavigerad... för både män och kvinnor.

                        Målningen var klockren för att symboliken passade som hand i handske... avbildningen var till och med lik (fotolik) och symboliken med ett nytt avstamp som i min systers fall med en nylig skilsmässa, en ny man, ett nytt liv... bara nya möjligheter... tavlan symboliserade bara nya möjligheter, nya chanser, inget är för sent etc. Egentligen allt jag själv inte kan känna, men förnuftsmässigt förstår att det fortfarande existerar.

                        Hoppingivande helt "enkelt"...

                        Comment


                        • #42
                          Det var ingen diktering och jag menade inte att du skulle förklara hur jag ska kommunicera med andra män, sen kan man faktiskt vara vänner med motsatt kön också. Det jag menade var att visa 'var' jag kan hitta presumtiva vänner. Med maze menade jag också inte livets maze, jag menade att jag just nu kommit in i dimma och behöver handfast och konkreta råd var jag ska röra mig.

                          Comment


                          • #43
                            Har du provat körsång? Eftersom du är man är du säkert välkommen (mest tjejer annars). Om du inte kan sjunga finns det nybörjarkörer eller "kör för alla". Kyrkokör brukar vara gratis, kolla om du kan vara med och sitta med ändå även om du inte kan sjunga just nu, för att "prova på". Att sjunga i kör är något man tränar upp, inget man föds med. Låna på biblioteket också Dale Carnegie (han heter så) böcker om "Hur du vinner vänner" och "Sluta oroa dig och börja leva". Fråga bibliotekarien. Skriv mindre på webben om dina problem, skriv mer om vad som varit bra, även om det bara blir en krystad kortfattad liten rad. Det är viktigt att fånga upp det som blivit "rätt". Det var mina tips, för vad de är värda... Lycka till med dina tentor!

                            Comment


                            • enstrimmahopp
                              enstrimmahopp commented
                              Editing a comment
                              Tack för konkreta råd, uppskattar det. Vet inte om kör är något för mig, men det var ett intressant uppslag. Har nog några illusioner att förlora där fortfarande.

                              Får se, har testat allt snart.

                          • #44
                            Är tråden aktuell?
                            Jag tyckte iaf att det var en bra diskussion att ta del av med många vinklar och synsätt.

                            Jag vet hur det kan vara att bara vilja få ur sig saker rakt ut på grund av frustration (och för att man är lite bitter). Men om andra ska vilja prata måste respekten vara ömsesidig och det får man vara tydlig med i början. Alltså att man själv kan visa andra människor att man är trevlig och vänligt inställd. Kan inte tänka mig att folk i vanliga fall orkar bry sig om en otrevlig och bordus person? Oftast måste man lära känna folk lite bättre innan det är dags för att kunna vara Så ärlig, man får anpassa kontakten lite. Bara som en reflektion av hur diskussionen sett ut.

                            Jag har också farit in och ut i vänskapsförhållanden, jag har emellanåt fått jobba med min självkänsla pga detta. Bara för att självkänslan är låg är det ingen bra ide att spy ur sig hela livets oförätter på andra.
                            Kom ihåg att känslorna och erfarenheterna är dina och kan inte upplevas av andra. Men för dig är de fullt rationella och legetima för att du vet vad som ligger bakom, medvetet eller omedvetet.
                            En del människor kanske blir sura på ditt sätt att vara ärlig och då kanske du anklagar dem att vara otrevliga.

                            Är det så att du känt dig väldigt sviken av någon?
                            Kanske har du fått en bristande tillit?
                            Eller har du adopterat lite ofördelaktiga beteenden från din familj?

                            Kanske är det så som det är sagt att först måste man älska sig själv. Andra människor vill nog inte börja relationen med att "ta rätt" på någon annan, du måste kunna visa vad du kan bidra med i relationen också. Och ska man få till relationer måste man tona ner den brutala sanningen man bär inom sig. Alltså inte säga allt rakt ut.

                            Håller dock med att vissa sociala statusar kan ge tillgång till ett bredare urval av relationer. Inget man endå kommer uppskatta med låg självkänsla dock. Men är det inte äkthet och tillit man vill ha i relationer? Det känns iaf som att det finns en kris pågående här och man blir då väldigt självcentrerad vid dessa tillfällen.

                            Letar du på rätt ställen efter Rätt kontakt? Kanske dax att ändra de höga förväntningarna på andra människor eftersom du själv inte kan uppfylla dem?
                            Är det inte skönast att känna att man har samma förutsättningar utan en massa krav?
                            Kan vara bra att bena ut dina måt och hur du sedan konkret jobbar dig dit?


                            Lev inget liv baserat på yttre krav, det ger verkligen ingen lycka. Du kommer få vänner när du uppskattar dig själv för vem du är, jobb eller inte, det kommer.
                            Hur man än vrider och vänder på saken kan förändringen bara börja hos Dig eftersom världen fortsätter snurra ändå.

                            Missförstå inte, jag vet hur du känner har gjort det många gånger, men man måste lära sig att vara på en lagom nivå. Det behöver inte vara för evigt, när du mår bättre finns det säker utrymme för mer.
                            Last edited by sussi83; 2016-09-12, 23:57.
                            Livet suger regelbundet

                            Comment

                            Working...
                            X