Announcement

Collapse
No announcement yet.

gå ner i vikt samtdigt man tar antidepressiva?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • gå ner i vikt samtdigt man tar antidepressiva?

    på 2-3 år har jag gått upp runt 20kg. Innan var jag normalvitkig och smal. Nu måste jag gå ner i vikt för jag har högt bmi och 23kg övervikt. Jag har gått upp på antidepressiva ,det är jag övertygad om. när jag slutade med antidepressiva och hållde upp i 1 !/2 månader med antidepressiva men åt 10mg buspar så gick jag ner 2 kg, jag blev jätte glad för det ända som jag har gjort dom senaste åren är att bara gått upp hela tiden,kg efter kg. Jag klarar inte av att vara utan antidepressiva,jag blir deppig och min panikångest bara förvärras. Så har börjat äta 5mg paroxetin (åt 20mg innan) bara för deppigheten och det jobbigaste med panikångest och oron jag har. Sedan jag börjad med det har jag gått upp 1 kg nu och vågen står stilla. Jag räknar alla kalorier jag äter per dag, jag tränar aerobic 2 gånger i veckan och promenerar ca 3 gånger i veckan. Detta är så frustrerande!!! Mår jätte dåligt att vara överviktig! Kan man gå ner i vikt med antidepressva i kroppen? jag har försökt förut men utan att lyckas,vågen står stilla och jag går bara upp! Vad ska man göra? jag har provat zoloft,cipralopram,cipralex ,och nu paroxetinmed buspar. Hjälp!

  • #2
    Hej Mili



    Jag återkommer till dig under Måndagen måste kolla lite med

    Proffessor Denker vill inte störa honom i helgen.



    Hälsningar

    Jonas

    Comment


    • #3
      Hej Mli



      Det är inte ovanligt att man går upp i vikt i samband med antidepressiva. Flera av våra vanligaste preparat har biverkningar i form av viktökning. Är din viktökning mellan 5-10 % över din ursprungliga vikt är det normalt men är det än så bör du ta upp det med din psykiatriker Äter du preparaten SSRI under korttid är det mindre troligt at du går upp.



      Det är viktigt att du pratat med din psykiatriker så att ni kan välja mediciner som ger så lite effekt som möjligt

      Jag har haft flera klinter som gått på antidepressiva som ändå lyckats gå ner nedan finner du lite tips



      De tre vanligaste orsakerna som jag funnit för att människor inte lyckas med sin viktminskning:



       Dåliga vanor

       För lite uppmärksamhet

       Det omedvetnas inflytande



      Dåliga vanor



      Många har ovana att äta när de inte är hungriga. Följande situationer kan få människor att äta:



       När de tittar på tv

       När de kör

       När de sitter vid skrivbordet



      Du kan säkert komma på situationer där du själv lagt dig till med ovanan att äta, utan att vara hungrig. Genom att du blir medveten om dina vanor i dessa sammanhang, har du tagit ytterligare ett steg framåt i din process. Som jag nämnt tidigare, är ett av de bästa sätten att bli uppmärksam på sina vanor att föra en matdagbok. Vad du kanske inte vet, är att det tar ungefär 4 veckor att skapa en enkel vana. Det kan däremot ta flera månader av regelbunden träning innan motion blir en del av ditt liv. Det är lätt att vänja sig vid dåliga vanor. Den goda nyheten är att om du lyckats vänja dig vid en vana, har du kapaciteten att nu skaffa dig fler hälsosamma vanor.

      Din målsättning bör vara att dina nya vanor blir lika naturliga som att borsta tänderna.





      Kom ihåg att det inte är de enskilda handlingarna som skapar våra liv, utan det som vi gör kontinuerligt.





      Uppmärksamhetsproblem



      Det kan vara så att du har gått upp i vikt utan att du var medveten om det.

      Det kan bero på att du successivt ökat ditt dagliga intag utan att du tänkt på det.

      Små saker kan göra stora skillnader över tiden. Du minns kanske det femtonde budordet om skillnaden som gör skillnaden. Genom att välja lättmjölk eller lättfil i stället för standardvarianterna, kan du gå ner runt 5 kilo på ett år. Mängden avser en halv liter mjölk eller fil varje dag. Genom att välja mager ost, minska på smöret, strunta i chipsen har du åter många kilo att spara.



      Du påverkas av ditt omedvetna



      Du vet redan att din hjärna är komplex och att den bearbetar omvärlden både genom det medvetna och genom det omedvetna. Det är värdefullt att känna till hur din hjärna kan arbeta på detta sätt för ovanor kring mat sker oftast på en omedveten nivå. Om du förstår hur och varför du gör vissa saker, blir det mycket lättare att förändra dem. Det finns flera olika orsaker till att vi påverkas; en del har vi pratat om lite ytligt i session 4 och 5, men det finns fler omedvetna mönster och orsaker som kan vara bra att känna till:



       Du äter för att döva känslor.

       Du äter som ett substitut för något annat.

       Du äter för att straffa dig själv.

       Du äter för att upprätthålla kontroll.

       Du äter för att du tycker synd om dig själv.

       Du äter för att upprätthålla kontroll.

       Du äter för att straffa dig själv.





      Döva känslor



      Den vanligaste orsaken till att vi äter utan att vi är hungriga, är för att hålla våra känslor i schack. De vanligaste känslorna som vi stöter på är brist på kärlek och ensamhet. Detta är så vanligt förekommande att vi kommer ägna hela 2 sessioner åt det längre fram.

      Om du är känslomänniska, kan det vara bra att notera redan nu att dina känslor enbart talar om för dig vad du känner just i det ögonblicket och inte nödvändigtvis något mer än det...





      Äta som substitut för något annat



      Ni kanske minns Anette från Tjockholmen? Hon brottades med svårigheter att fylla ut tiden hon tidigare använt till att röka. För många människor ersätter maten och ätandet en helt annan aktivitet.



       Istället för att röka.

       Frånvaron av något att göra något.

       Brist på uppmärksamhet från omgivningen.

       Istället för att sova.



      Du kanske fyller munnen med mat när du egentligen är sugen på att röka?

      Ibland när vi är hemma och inte har något att göra, händer det lätt att ett och annat slinker ner utan att vi är medvetna om det. Genom att du blir uppmärksam på signalerna som kroppen skickar till dig, kommer det att gå lättare.



      Att äta för att straffa dig själv



      Det är inte alltid som människor med denna strategi är medvetna om hur djupt deras omedvetna orsaker kan ligga. Jag arbetade med en fantastisk kvinna som var i 40 årsåldern med italienskt påbrå, Yvonne, som brottades med en övervikt på 30- 40 kilo. Hon hade kunnat få hur mycket bra kostråd som helst av mig, utan att de hade gett något resultat. Det visade sig nämligen att den positiva intentionen med att väga så mycket var något helt annat än vad hon trodde. Efter att vi träffats ett par sessioner, kom Yvonne till sin stora förvåning på att varje gång hon gick ner i vikt så blev andra män intresserade av henne och hon blev rädd. Hon var helt övertygad om att hon skulle lämna sin man om hon blev för uppvaktad, och det var inte bra för familjen. Den här typen av problematik handlar mycket mer om de bakomliggande orsakerna än att praktiskt äta rätt. När vi hittat den riktiga orsaken skötte sig viktminskningen av sig själv!



      Äta för att upprätthålla kontroll



      Denna strategi är speciellt vanlig hos personer som har en stark känslomässig profil.

      Många gånger upplever de att de saknar kontroll över sina känslor. Avsaknaden av kontroll förläggs istället på mat. Frågan vi borde ställa oss själva: har vi tillräckligt med kontroll för att släppa kontrollen?



      Kom i håg att riktig viktkontroll i många fall inte handlar om att lära sig något nytt. Det handlar om att du återerövrar de kunskaper som du föddes med, men som du av olika skäl glömt bort.



      Att äta för att straffa dig själv



      Denna variant påminner om den förra fast detta är en tyngre variant. Vanligast förekommande är den hos personer som lider av anorexi eller bulimi.

      Trots att dessa tjejer vanligtvis är mycket kunniga om mat, så har de en skev kroppsuppfattning. Genom att svälta sig, eller överäta och sedan kräkas, så upplever man en viss mått av kontroll. Det är inte ovanligt att det ligger en djupare ångestproblematik i botten och spökar. När man är hård mot sig själv, ger man sig själv färre valmöjligheter. Detta i sin tur leder till ett upprepat beteende – även om detta inte visat sig vara speciellt effektivt. För många kan det därför bli hotfullt, ja till och med destruktivt, att tycka om sig själv.

      Inte nog med att personen många gånger gör sig själv illa, drabbas andra familjemedlemmar också av känslor av hopplöshet, hjälplöshet och av otillräcklighet.



      Låt oss nu titta närmare på vad det är som gör att vissa människor tycks kunna motivera sig hur lätt som helst, medan andra fastnar i återkommande problem utan att kunna komma vidare. Vad kan vi göra för att komma till rätta med dessa ovanor?



      De viktigaste frågorna vi skall ställa oss är:



       Vad är det som styr våra handlingar?

       Vad är det som bestämmer våra handlingar och skapar våra liv och vårt öde?

       Vad är det som är motorn till alla handlingar?



      Svaret på dessa frågor är ett ord!





      BESLUT BESLUT BESLUT BESLUT BESLUT



      Jag är helt övertygad om att det är dina beslut som bestämmer huruvida du kommer att lyckas eller inte. Det är sant att en del människor har bättre förutsättningar, bättre metabolik, lättare för att träna, bättre talanger etc. Kom ihåg att det finns människor som trots alla odds vägrar att se sig som offer för omständigheterna.

      Strax efter första Tjockholmen fick jag ett samtal där en klient bokade in sig hon frågade om det fanns hiss, vilket jag svarade att det fanns. Vi hyrde kontor i en modern fastighet, med en väl fungerande hiss och tänkte inte mer på saken. Just den här dagen då klienten skulle komma var hissarna trasiga, något som jag inte visste. Klockan 11, när hon skulle komma, dök ingen upp. Jag väntade i en kvart innan jag gick jag ut för att köpa en tidning. Eftersom hissen var trasig tog jag trapporna ner, men på tredje våningen mötte jag en person som hasade sig upp på händerna med bara 2 korta benstumpar. Jag stannade och frågade vart hon skulle? ”Jag skall till Tjockholmcoachen. Hissarna är kassa så jag fick ta trappan”. Det var en tjej som visste hur man tar beslut - den terapin gick som på räls!



      Du kan anta utmaningen här och nu, gå till handling och låta dina drömmar bli verklighet.

      Det gör du genom att helt enkelt fatta ett beslut idag som gör att du bestämmer dig, en gång för alla. Du kan naturligtvis skippa alla möjligheter, och vänta tills du blir pensionerad - då går det flesta ner i vikt automatiskt. Även om du inte tar ett beslut idag, så har du ändå tagit ett beslut, inte sant?







      Sluta inte med medicineringen innan du talat med din psykiatriker eller läkare!



      Lycka till



      Hälsningar

      jonas

      Comment


      • #4
        ska gå ner 17 kg men äter ändå onyttigt vad gör jag hJälp <img src=" title="Sad" />

        Comment


        • #5
          Oj det kunde varit jag som startat denna tråd.
          Jag har gått upp 23 kg de senaste 2 åren, vilket jag kopplar direkt till antidepp-medicin och annan medicin. Trivs inte alls i min nuvarande kropp. Har aldrig varit överviktig i hela mitt liv. Alltid varit ganska rörlig.
          I våras skulle jag ta tag i mitt viktproblem och tränade hårt ca tre månader. Jag gick inte ner ett enda kilo på den tiden. Kände mig ledsen och besviken.

          Jag känner att så länge jag äter antidepp-meds så är det väldigt svårt att gå ner i vikt. Tror inte på löpsedlarnas: "Gå ned 10 kg på en vecka", "Gå ner i vikt utan träning" o s v. Är medveten om att jag behöver äta färre kalorier än jag gör av med....

          Jag får läsa i förra inlägget och hoppas på att få lite tips!

          Hoppas det går bra för dig med viktminskningen!

          Kram

          Comment


          • #6
            Skymningsljus wrote:Oj det kunde varit jag som startat denna tråd.
            Jag har gått upp 23 kg de senaste 2 åren, vilket jag kopplar direkt till antidepp-medicin och annan medicin. Trivs inte alls i min nuvarande kropp. Har aldrig varit överviktig i hela mitt liv. Alltid varit ganska rörlig.
            I våras skulle jag ta tag i mitt viktproblem och tränade hårt ca tre månader. Jag gick inte ner ett enda kilo på den tiden. Kände mig ledsen och besviken.

            Jag känner att så länge jag äter antidepp-meds så är det väldigt svårt att gå ner i vikt. Tror inte på löpsedlarnas: "Gå ned 10 kg på en vecka", "Gå ner i vikt utan träning" o s v. Är medveten om att jag behöver äta färre kalorier än jag gör av med....

            Jag får läsa i förra inlägget och hoppas på att få lite tips!

            Hoppas det går bra för dig med viktminskningen!

            Kram


            ska ta tag i det efter nyår och gå ner mina kilon <img src=" title="Very Happy" />

            Comment


            • #7
              Bra att bestämma sig för ett datum, som du, typ efter nyår. Vet du hur du ska gå till väga för att gå ner dina kilon?

              Comment


              • #8
                Skymningsljus wrote:Bra att bestämma sig för ett datum, som du, typ efter nyår. Vet du hur du ska gå till väga för att gå ner dina kilon?


                japp det vet jag <img src=" title="Very Happy" />

                Comment


                • #9
                  Låter bra! Har du lust att dela med dej av dina knep?

                  Comment


                  • #10
                    Skymningsljus wrote:Låter bra! Har du lust att dela med dej av dina knep?


                    ska gå på flytande kost i ett x antal veckor så går jag ner det jag tänkt men visst det kostar lite men det är det värt

                    Comment


                    • #11
                      Jag hejar på dej! Hoppas jag kommer fram till min egen metod snart....

                      Comment


                      • #12
                        Skymningsljus wrote:Jag hejar på dej! Hoppas jag kommer fram till min egen metod snart....


                        tack sen måste jag bli av med min oro och ångest innan jag blir knäpp

                        Comment


                        • #13
                          ja ångesten och oron är inga bra följeslagare. Hur ska vi bli av med dem då?????

                          Comment


                          • #14
                            Skymningsljus wrote:ja ångesten och oron är inga bra följeslagare. Hur ska vi bli av med dem då?????


                            det har jag frågat mej länge <img src=" title="Sad" />

                            Comment


                            • #15
                              de här ämnet känns aktuellt för mej oxå, har under 2,5 år ätit antidepp mot ångest och mitt svängande humör. jag tolkar det som att de har med medicinen att göra. jag kan träna och äta hyfsat och inte gå ner ett gram. talat med läkare och försökt ta reda på vad de kan bero på. jag menar vad som händer i kroppen när man äter denna form av medicin. har inte fått nåt bra svar, för de finns inget. man vet inte riktigt varför vissa går upp i vikt och andra går ner ivikt av samma preparat.Jag har alltså en egen teori och kommit fram till att den funkar för mej. för de första tror jag att kroppens förbränning rubbas , antingen blir den lägre, högre el, oförändrad beroende på bla arv och kroppstyp. Om jag talar om mitt fall , så är det så att medicinen hjälper mej att bli lugnare till sinne och kropp, förr var jag alltid på g, rusade hit och dit och hade alltid en massa grejor på gång. de var nog ångestdämpande i mitt fall och idag har jag inget behov av de, därför är jag mer stilla och lugn , alltså gör jag av med mindre kalorier helt enkelt. när jag rannsakar mej själv så måste jag nog säga att jag äter för mkt och många gånger fel, men jag har en tendens att inte vilja se de. jag vet ju oxå att intaget och förbrukningen hör ihop. man går ju inte bara upp i vikt av luft tex. sen beror de på min ålder oxå, jag är 44 år och då är det inte lika lätt att gå ner i vikt. jag ska se över mitt matintag genom att skriva ner vad jag äter och inte lura mej själv. kanske jag behöver hjälp av en dietist. lurar mej själv gör jag på gymet och jympan oxå. jag tar inte i, om de tar emot så väljer jag oftast att stanna eller lunka och på gymet tar jag inte i alls, kanske inte så konstigt att det inte händer nåt viktmässigt:hand: ska försöka lägga mer kraft på träningen oxå, så får jag se om det händer nåt med vikten.

                              Comment

                              Working...
                              X