Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fetma tas inte på lika allvarligt som anorexia och bulimi... varför?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Fetma tas inte på lika allvarligt som anorexia och bulimi... varför?

    Ja som rubruken lyder.. hur kommer det sig? Ibland tror jag man lider MER av att vara fet än en anorektiker. Men det är min åsikt....



  • #2

    Folk tror även att tjocka människor inte har några känslor... men det har vi.


    Comment


    • #3

      Fetma är jättejobbigt, och man blir sjuk av det också. Håller med om att det inte tas på lika stort allvar. Jag är ingen expert egentligen men får för mig att anorexia och bulimi är farligare på kort sikt. Om man spyr eller inte äter alls så dör man snabbare av svält än en fet som dör i hjärtinfarkt vid 40. Dessutom kan man få problem med hjärtat pga. brist på salt(?) om man spyr så man kan dö av det också. Psykiskt är nog fetma precis lika jobbigt. Och folk ser ner på feta människor mer än smala.


      Comment


      • #4

        Håller med Holdeman här, anorexia och bulimi är mycket farligare på kort sikt än vad fetma är. Sen beror det ju också på vilken grad av fetma man har, är den riktigt allvarligt kan det va lika farligt som på andra hållet.

        Och sen är det nog ofta så också att fetma är "lättare" att göra något åt än vad det är att tillfriskna från anorexia och bulimi. Fast jag vet ju inte säkert..


        Comment


        • #5

          Jag skulle väl vilja jämföra det med en hjärtinfarkt och en utdragen plågsam kronisk sjukdom. Pest eller kolera?


          Fetman kan ju skapa ett enormt psykiskt och fysiskt lidande. Psykiskt i form av t.ex. depressioner, ångestproblematik, minskat självförtroende, självmord osv.


          Fysiskt: problem med magsäck-magmunnen, diabetes, hjärt och kärlsjukdomar, knäproblematik..dvs förutom det psykiska lidande även enormt mycket fysiskt lidande som i slutändan även påverkar det psykiska lidandet. Jag tror tyvärr att detta är en väldigt bortglömd grupp som skulle behövas uppmärksammas och peppas minst lika mycket som vid andra typer av ätstörningar.


          Comment


          • #6

            Tack för era svar. Det är sant att på kort sikt skadas ju anorektiker värre, men man hör ju talas om folk som svältit sig själv i åratal ibland, själv åt jag bara soppa en gång om dagen i 2 år, för att sen bli psykotisk pga min starka hunger. Vet inte om det orsakade det men det var iaf så min sjukdom började. Sen vid medicin användandet gick jag upp 30 kg på typ 3 månader.. och hur man blivit behandlad är helt sjukt. Som att man är ett levande skämt.


            Comment


            • #7

              Hemskt tråkigt och höra om hur illa behandlad du blivit sedan du gick upp i vikt, är det möjligtvis något du skulle vilja del med dig? tänkte om det kan vara något som folk gör omedvetet.


              Comment


              • #8

                Mestadels att läkare skrattar bort problemet, som om det vore enkelt att fixa på egenhand. Har kontaktat dietist men det tar några månader innan de får tid. Random män stöter på en för de tror man är ett enkelt desperat ragg haha. En snubbe trodde han kunde ragga på mig genom att bjuda på pizza typ sådana kommentarer.Vill inte längre möta min släkt så värst mycket för deras barn är lite väl ärliga med hur de tycker jag ser ut, och ja de är barn men jag är väldigt känslig och vet inte hur man ska hantera det där. Plus mina psykiska besvär på det. Jag har inget liv.


                Comment


                • #9

                  Okej, tyvärr så får man ibland kämpa sig till rätt vård. Att en läkare skrattar beror enbart på okunskap kring vad ett matmissbruk innebär. Har dem inte den kunskapen så får man se till att dem inser vilket allvarligt lidande det hela innebär. Nu vet jag inte exakt hur din matproblematik ser ut, hur den påvkerkar just ditt psyke.


                  Mitt matmissbruk förstör t.ex. mitt liv både rent kroppsligt, psykiskt och socialt. När det är som värst har jag knappt någon livslust, dödstankar och ville bara isolera mig. Lägger man fram det rakt och tydligt så tror jag risken är större för att man blir tagen på allvar.


                  Var bor du någonstans? kanske är lättast om du kontaktar en ätstörningsklinik på egen hand, det är inte alltid man behöver remiss och viktigaste av allt få dem att inse vilket lidande det innebär för dig, hur detta förstör hela ditt liv.


                  Gällande dessa otrevliga typer du stöter på till vardags så får du helt enkelt försöka tänka att dem är okunniga idioter som inte är värda en tanke. Är folk så oförskämda så är dem ändå inget att ha.


                  Sen händer det även mig, att kompisar som faktiskt känner till mitt problem, kan småskratta när jag berättar om en misslyckad matkväll. Jag försöker då att tänka att dem aldrig någonsin kommer att kunna förstå mig om dem inte själva varit där. Jag kan tyvärr inte kräva det från dem och därför reagerar dem ibland lite knasigt. Istället får man berättar för dem hur dem lättast kan stötta dig i det här och försöka att inte bli sårad då dem i slutändan inte menar illa.


                  Comment


                  • #10

                    Jag ska se hur länge jag klarar mig på vatten te och kaffe .. inte ätit nåt idag för jag har ingen hunger riktigt.. om det går så här lätt kommer jag klara av att gå ner en del innan dietisten.. tänker inte äta bröd, potatis ris eller pasta.. försöka så.. och inte äta mycket av det jag nu tillåter mig äta..


                    vad jag märker är att jag blir nervös ängslig och orolig när jag inte ätit.. när jag ignorerar hungern. Vet inte varför maten gör att jag känner mig tryggare? Kan det va nån biologisk förklaring på detta?


                    Jag ska försöka.. men får kämpa ensam..


                    Comment


                    • #11

                      Skickade ett privat mess. Styrkekram!


                      Comment


                      • #12

                        Kryptonit, ta hand om din kropp. Försök äta hälsosamt, tillräckligt ofta och lagom mycket. Det viktiga är att du behandlar din kropp bra. Inte att din kropp inom 1 månad skall se bra ut. Blir orolig när jag läser du ska leva på vatten, te och kaffe.


                        Comment


                        • #13

                          Ja, jag har under veckan som gått ätit ett mål mat om dagen resten mest vatten. Resultat? tror jag gått upp i vikt.. känner mig mycket tyngre men vågar inte väga mig för ser jag att jag gått upp blir jag mycket upprörd. Vill märka på kläderna och känslan när jag promenerar om jag gått ner men allt känns mindre och promenaderna känns tyngre.. suck..


                          Comment


                          • #14

                            Nu är jag ingen expert men jag tror att det kan vara så att kroppen har ställt in sig på svält och att den då istället för att bränna det du äter kämpar för att spara. Sen berättar du att du druckit massor med vatten, kanske du känner att du gått upp i vikt för att du druckit så mycket vatten...det väger ju det med. Men du kissar förmdodligen ut det.


                            Comment


                            • #15

                              när jag promenerade en timme för några dagar sedan svullnade mina händer och fötter upp.. betyder det att hjärtat är i fara?


                              Comment

                              Working...
                              X