Announcement

Collapse
No announcement yet.

Viktminskning, träning, kost...hur få ihop allt?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Viktminskning, träning, kost...hur få ihop allt?

    För en tid sedan lärde jag känna en kille online. Han är en vän till min sambo och ser oerhört, oerhört bra ut. Jag har träffat honom IRL och han är om möjligt ännu snyggare där än på bild.

    Han ser precis ut som jag skulle önska att jag såg ut.


    Problemet är att jag aldrig har ens varit i närheten av att se ut på det där sättet. Han är tränad med muskler och ger ett väldigt säkert och tryggt intryck. Jag å andra sidan, har alltid varit överviktig och "stor" och aldrig varit säker på mig själv. Efter många år av mobbing i skolan gav jag efter för tankarna om att jag är ful, värdelös och att ingen någonsin skulle vilja ha mig.


    För ett par år sedan så ändrades det där en del, då jag träffade min nuvarande sambo. Jag har under den här tiden haft en bättre bild av mig själv, och har inte haft fullt så deppiga perioder av att känna mig totalt värdelös och äcklig som jag gjort tidigare. Dock har ju känslan alltid funnits där i bakgrunden, och kommer kanske så göra under många, många år framöver också.


    Nu är grejen, att den här snyggingen är inte bara snygg - han är också världens snällaste och mysigaste person och han har till och med lovat att hjälpa mig som personlig tränare. Jag har sagt till honom att jag så gärna skulle vilja träna och komma i form och så, men att det liksom inte blivit av riktigt...


    Och varför det inte blivit av, det kan jag inte riktigt förstå. Jag har tänkt på det här i så många år nu, och mått så dåligt över det. Varför kan jag inte bara ta tag i det? Jag hade en period när jag gymmade flera gånger i veckan och gick ned en del i vikt och kände mig piggare och gladare. Ett tag senare hade jag gått ned så pass mycket i vikt att folk knappt kände igen mig på håll. Det var en alldeles underbar känsla. Jag minns den så väl.


    Men, någonstans så hände det - jag gick sakta men säkert upp i vikt igen och blev ännu större än innan.


    Jag skäms över mig själv. När folk tittar snett på mig, för det gör de, så känner jag att jag inte kan annat än tycka att de har rätt.


    Men, jag vill så gärna göra något åt det här nu. Min kropp krånglar jättemycket med dålig rygg (vilket jag alltid har haft ända sedan jag var liten) och massa krämpor av allehanda slag, men...jag orkar liksom inte må dåligt över vikten längre. Och det har blivit så otroligt uppenbart för mig sedan jag lärde känna den här killen som ju gjort något av en liknande resa (även om han inte alls var lika stor i början som jag är nu, men ändå). Jag vill också kunna, även om jag verkligen tvivlar på mig själv...


    Hur ska jag motivera mig, och hur ska jag ta steget och verkligen våga detta? För det handlar om att våga också, jag är bekväm i rollen som jag har. Min vikt är som ett skydd mot omvärlden, och det känns väldigt obehagligt att helt plötsligt bli "någon annan".


    Jag befinner mig i någon slags brytpunkt, känns det som. Samtidigt som jag blir väldigt ledsen över när folk pratar illa om överviktiga och så, så finns det en del av mig som blir arg och vill stå upp för mig själv och jag har inga problem med att ta sådana diskussioner med folk om det behövs. Men innerst inne, så blir jag ändå väldigt ledsen och sårad.


    Jag tvivlar på om jag är redo för det här steget, eller om jag ska vänta och se... Jag vet verkligen inte.


    Jag vill ju så gärna vara sådär snygg jag också.



  • #2

    Hej BMF!

    Jag är snart klar personlig-tränare.


    Att träna regelbundet och äta bra, är det enda sättet att tillslut nå sitt dröm/slut-mål.

    Det kommer ta tid, beroende på var du är nu. Men vill du vara musklös så kan det ta upp till några år.

    Som sagt mycket svårt att bedöma för att jag inte sett hur du ser ut nu. Allt ska anpassas efter din kropp osv.


    Men man ska såklart vara försiktig på resans gång, belöna sig själv för de små mål man lagt upp och tackla ett delmål i taget.


    Din krånglande rygg kan bero på många saker, inte kanske ryggen i sig utan kan också bero på korta muskler i sätet eller benen. Som man får genom att sitta mycket (t.ex. kontrosjobb). Det här är ngt som jag rekommenderar att du kollar upp innan du börjar hos en naprapat t.ex. innan för att få ett utlåtande hur det ser ut.


    En Personlig tränare kan faktiskt göra en enorm skillnad till en början om man inte vet så mycket om träning och kost. För att få en god och effektiv start, sen gäller det ju såklart att du också lägger ner din tid som bestäms av din PT för att lyckas.


    Att förvandlas kroppsligt är en mycket bra resa för självförtroendet, träning utsöndrar också många endorfiner, vilket gör att du mår och sover bättre. Tillsammans med rätt kost så mår du också bättre och drar ner risken för hjärt och kärlsjukdomar och får snabbare resultat.


    Träning är en livsstil men orkar man bejaka och fortsätta så kan du nå fantastiska mål, trust me!


    Du blir inte ngn annan du är samma du, men du kommer må bättre på många sätt och vara stolt för att du uppnåt saker med din träning.


    När jag ser överviktiga på gymet, så tänker jag alltid att denna människa gör ett bra beslut och tänker bra och modigt att vilja förändra!


    Ta beslutet att köra på!

    Du kommer inte ångra det!



    Comment


    • #3

      Jag tror det största problemet för mig är att jag ser nu den här killen som jag lärt känna, som är så grymt snygg och som har den enligt mig perfekta kroppen...och så ser jag mig, som på något sätt är den totala motsatsen i mina ögon.


      När jag tänker på det så vet jag liksom inte hur jag ska ens ska orka börja med träningen... Det känns som en så omöjlig uppgift, och som att jag aldrig kommer klara det. Som att stå nedanför ett berg och inte kunna förstå hur man ska kunna klättra till toppen.


      Det är ju väldigt populärt att prata om att man måste "vilja" tillräckligt mycket och att om man inte kommer igång och tar tar i det och sådär, så är det för att man inte "vill" tillräckligt mycket, men - jag har aldrig velat leva ett liv där jag blivit mobbad och kallad saker som "gris" och blivit hånad och skrattad åt. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen inte se ut som jag gör.


      Ändå så tvivlar jag hela tiden på om jag kan.




      Comment

      Working...
      X