Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kommer ingenstans, hur ska jag våga igen?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kommer ingenstans, hur ska jag våga igen?

    Hej, jag har ett problem, ett stort problem, och det är min vikt. Jag har efter senaste omgången av medicinering gått upp i vikt mer än någonsin. När det steg till 99,6 så bestämde jag mig att nej nu får det vara nog! Aldrig i livet att jag ska väga över 100! NEJ NEJ NEJ Jag slutade med alla mina mediciner och gick lätt ner 10 kg de första månaderna utan vidare ansträngning. Är så besviken på mig själv att jag inte satte ner foten tidigare, för hur i helvete kunde jag låta det gå så långt! Men nu har det gått några månader då jag står kvar vid ungefär samma vikt, något kg upp eller ner ibland, men just nu 91 kg. Jag trivs inte alls så här, hur kunde det få gå så långt Jag gör några tafatta försök ibland att ta tag i det, men jag vågar inte satsa fullt ut på grund av min historia.

    Jag har varit ätstörd tidigare, aldrig varit smal nog att ha anorexia (som minst 58 kg) men haft samma mentalitet om ni förstår, som mest har jag svultit mig 21 dygn i sträck, och det är min sjuka hjärna väldigt stolt över, fastän det var ett jävla helvete och jag inte fann någon mening med att äta eftersom allt jag ville var att dö! Levt flera år i ett bulimi-helvete, brukat efedrin och laxering, samt tränat så sjukligt mycket att det bara bröt ner mig, antingen jogging eller promenad på morgonen + 5-6 timmar på gymmet var dag och ett minst sagt helt besatt beteende av att alltid behöva göra något, röra på mig, vilket även ledde till en jävla massa tvång och pedanterier. Allt det här leder också till en väldig isolation, ångest och ensamhet. Även i samband med allt detta haft självskadebeteende.

    Att jag skriver det här är bara så att ni förstår hur sjuk jag faktiskt kan bli och varför jag har mina tveksamheter till att våga satsa på att gå ner i vikt, trots att jag inte trivs eller mår bra så här heller, men jag slipper det värsta helvetet iaf. Men jo jag vill ju gå ner i vikt, och det är ingen sjuklig tanke av någon som väger 91 kg, det är fullt normalt det vet jag men allt känns så fel! Som att jag nu får börja om igen, att det helvetet jag tidigare levt i inte varit värt någonting. Att jag ska behöva hamna där igen, att det här ska fortsätta resten av livet, att jag går ner i vikt men blir så sjuk på köpet att det till slut är oundvikligt med medicinering och därmed blir jag friskare men går upp i vikt och då är jag här igen... Har redan skett 2 gånger men denna gången är bakslaget som störst, trots att jag är som friskas nu. Jag vill inte behöva kompromissa att antingen vara frisk men ett jävla fetto som inte trivs med sig själv, eller sjuk och gå ner i vikt och känna mig mer bekväm med mig själv.

    Jag vill bara kunna leva och trivas med livet. Jag förstår inte hur det här ska gå till, hur ska jag våga satsa och gå ner i vikt, utan att bli sjuk? Jag vet inte ens om jag har vad som krävs längre Är ledsen, besviken och vilsen. Jag behöver råd och stöd. Jag vill bara göra om, göra rätt! Så att det inte blir såhär något mera. Hoppas ni förstår vad jag menar, Tacksam för svar, kramar.



  • #2

    Det "ända" som krävs för att gå ner i vikt är att äta lite men ofta och regelbundet. Och undvika för fett mat för ofta. Och röra på sig. Då kommer kilona minska. Kan förstå din oro att det ska slå över och du ska bli sjuk. Har du någon gång pratat med någon om varför du hanterar dina känslor via maten? Du kan även söka stöd hos en dietist som kan hjälpa dig.


    Comment


    • #3

      Hej där


      Lite kort svarat så tänker jag på det du skrivit som såhär, att först kan du vilja ha ett bra stöd i att lära dig tänka, fundera och känna på ett mer sunt vis. Sedan efter det(eventuellt delvis parallellt...) ta dig an den fysiska biten.


      T.ex. så har du kanske läst/hört om hur din kropp går in i ett s.k. "svältläge", om du får i dig för lite näring. Då bränns muskler, och det tär mycket på hjärnan och andra organ i kroppen - och i princip "sista hand" så börjar kroppen ta av fettet.


      Muskler som får tillräckligt med näring(proteiner o.s.v.), och får hålla igång på ett sunt vis, regelbundet - hjälper din kropp att få en högre förbränning. Inte alls så effektivt som vid raska promenader - MEN, till skillnad från raska promenader, där det förbränns relativt bra, men under en relativt kort period - så kan kroppen/musklerna ha en ökad förbränning 1-2 dygn efter träningen(d.v.s. en jämförelsevis längre period).


      Men förutsätter då, såklart, att du både tänker mer sunt, äter sunt och tränar på ett för din kropp, sunt vis.



      Jag vill bara kunna leva och trivas med livet. Jag förstår inte hur det här ska gå till, hur ska jag våga satsa och gå ner i vikt, utan att bli sjuk?




      Som du kanske kan utläsa av mitt övriga svar, så handlar det om att fokusera på att bli mer och mer sund, och få en större förståelse(och att agera/handla på dessa saker, i hög utsträckning) för din Hälsa överlag - gällande både kropp och psyke.


      Lite grovt sagt, och måste inte absolut stämma - så kan din övervikt vara ett symptom på att du mår dåligt inombords. Sedan så kan ju då det yttre fysiska symptomet "hjälpa" dig att må ännu sämre inombords, vilket förvärrar symptomet(övervikt, hjärna, organ och muskler som mer och mer slits ner och skadas).


      Så vad tror du om att gå och samtala med en terapeut/psykolog?

      (eller har du redan en terapeut du samtalar med?)


      Hur tänker du kring detta?


      Mvh

      /Lenny


      Comment

      Working...
      X