Announcement

Collapse
No announcement yet.

Bli av med övervikten.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Bli av med övervikten.

    Jag har varit lite större hela mitt liv och haft problem med mättnads-spärren så länge jag kan minnas och har alltid älskat godsaker.

    Under tonåren däremot var jag rätt normal för att jag tränade och var och flängde med kompisar trots att jag åt lika mycket som förut. Men det gick över när jag föll ner i en depression och slutade träna.


    Min mamma var underbart dubbeltydlig genom att prata om hur bra det är att vara mullig samtidigt som hon själv försökte gå ner i vikt.

    En gång när jag var 12 sa hon till mig och min syster att vi kunde ta modeller från tidningar och klistra våra ansikten på dom för att visualisera hur vi en dag skulle se ut. När vi var ledsna kunde mamma köpa hem godis och fika för att muntra upp oss. (Bör också tillägga att mitt liv har varit ganska turbulent, både hemma och ute i världen, så depressioner har kantats med rätt många kaksmulor)


    När jag var yngre åt jag bara godis på helgerna då jag fick veckopeng, men när jag blev äldre fick jag en större summa och därmed mera godis.

    Jag tror att eftersom det enda familjenöjet vi hade var att äta och se tv och den tröst man fick när världen var emot en var fika verkar det logiskt att jag numera äter nåt med socker varje dag.


    Jag har på nåt sätt fått inpräntat i mig att "väldigt knubbig" är mitt naturliga tillstånd, vilket gör att jag är otroligt fashinerad av hur smala människor kan vara just så smala.. Detta trots min logik som säger att det ligger ett fel nånstans, särskilt när jag får lätt ångest de gånger jag hetsäter en påse godis.


    Jag vill finna en hållbar lösning på mitt problem, och jag har funderat på att ta upp träningen flera gånger.

    Men det är inte en tillräckligt stabil lösning.. för så fort jag slutar går det ju upp igen. Jag vill lägga om kosten också.

    Jag har inte på allvar vågat prova avgifta mig på senare tid eftersom jag testat förr och då fått höra att jag inte kommer klara av det.


    Jag har inte tagit itu med detta tidigare eftersom jag skämts och eftersom jag inte vill riskera att joja upp och ner i vikt.

    Min kompis föreslog PCOS som rimlig orsak till min övervikt men jag har ännu inte kontaktat läkare för det.


    Borde jag ta kontakt med en terapeut eller läkare först, eller en dietist?

    Finns det en annan möjlig lösning eller orsak till min övervikt?

    Eller är det någon med samma problematik som har samma eller som har löst det?


    Tack på förhand.



  • #2

    Dietist kan själlvklart vara bra att få hjälp av. Men jag tror också det är viktigt att gå till någon slags terapeut för att hantera den känslomässiga biten. Annars är nog risken stor att du faller tillbaka i gamla spår.


    Comment


    • #3

      Oh! föressten! Jag har en bekant som alltid haft problem med maten. Jo-jo bantat och varit överviktigt stora delar av sitt liv. Hon har nu börjat gå till en slag (vet inte riktigt vad jag ska kalla det ..) matcoach...


      Hon har aldrig överätit vanlig mat utan det har varit sötsaker, kakor, godis, glass osv som hon haft problem med. Den kanske viktigaste upptäckten hon gjort med sin "matcoach" är att hon inte bara måste sluta äta kakor och godis och sådant utan även mat som triggar igång begäret av mer sötsaker.


      Hon kan tex inte äta några andra fukter än citrusfrukter för de är "triggers" och får henne att längta efter mer och mer sött.

      Hon kan absolut inte dricka juice eller äta sötmandlar! Och några fler saker jag inte kommer ihåg.


      Ville bara lägga till det som en intressant tanke. Jag tror man måste se på denna sorts matproblematik dels som ett fysiskt missbruk och dels som ett psykologiskt problem. Att lägga om kost och så är kanske inte alltid tillräckligt i längden när man är matberoende.


      Comment


      • #4

        Tack för svaret

        Hur funkar det för henne med denna omläggning?

        När jag läste lite om sockerberoende fick jag lite panik eftersom socker alltid varit en stor del av både mina positiva och negativa minnen.


        Comment


        • #5

          Hon har inte hållit på så länge än, en månad kanske. Men hittils verkar det funka. Hon säger att sockerbegäret inte är helt borta men det har minskat och att hon kan hantera det.


          Det jag tycker verkar klurigt är att hitta substitut för fika. Men så är jag så ofantligt fantasilös vad gäller maten också


          Comment


          • #6

            Låter lovande

            Hur gör hon med brödet? Bröd innehåller ju en liten dos socker det med.


            Haha, du är inte ensam där.


            Comment


            • #7

              Jag vet inte hur hon gör med brödet men skulle tippa på att hon skippar det mesta av det också!


              Comment


              • #8

                Onödigt att sitta och snöa in på detaljer som att det är lite bröd på en hamburgare och dylikt som många gör. Det är så små mängder att det är försumbart till den grad att bara att tänka tanken försätter en i förskolenivå. Speciellt när man käkar stora mängder kolhydrater i vanliga fall. Nuff said.


                Låt bli att stoppa i dig för mycket kolhydrater bara så kommer det gå rätt enkelt. Det är ju inte direkt att man behöver svälta heller, du kan ju lätt äta 2 stora mål och lite mellanmål per dag utan problem. Äter man mer än så får man skylla sig själv.


                To be honest så kvittar det vad du käkar egentligen, så om du vill käka mazariner till mellanmål så är det fritt fram. Nu kommer säkert många kostvetare sitta och böla över det påståendet. Men så är det. Som alltid är det regeln överkonsumtion är inge bra oavsett vad det är.


                Comment


                • #9

                  Problemet Masterplan, är att dom är SOCKERBEROENDE. Det är som en narkoman som ska sluta med knarka, då är det jättesvårt att bara gå ner som för andra ickeberoende. Det går, men är svårt.


                  Överhuvudtaget en svår avvägning, eftersom bägge vägar fungerar. Att sluta tvärt med sockerbegäret (måste vara bland det svåraste man kan företa sig) eller trappa ner (drar ju ut på plågan, ökar risten för återfall).


                  Comment


                  • #10


                    Problemet Masterplan, är att dom är SOCKERBEROENDE. Det är som en narkoman som ska sluta med knarka, då är det jättesvårt att bara gå ner som för andra ickeberoende. Det går, men är svårt.



                    Jag är också sockerberoende, så ser inte riktigt hur deras fall skulle vara unika.





                    Överhuvudtaget en svår avvägning, eftersom bägge vägar fungerar. Att sluta tvärt med sockerbegäret (måste vara bland det svåraste man kan företa sig) eller trappa ner (drar ju ut på plågan, ökar risten för återfall).



                    Som sagt, de behöver inte sluta helt, bara reducera sitt dagliga energiintag.


                    Comment


                    • #11

                      Jo men är du överviktig? Har du svår sockerabstinens?


                      Jag var med en kvinna som hade sockerberoende. Jag får ju tacka min lyckliga stjärna att jag inte är det för fem öre. :-) Men hon var det. Och ibland när vi åt middag så ville hon ha nåt gott efteråt. Det blev en tallrik med glass proppad med godis. Klart det var gott, men när man varit där ett ett par dar, då började jag må dåligt, få huvudvärk. Så det är lätt att förstå vilken drog socker är...


                      Comment


                      • #12

                        Fast problemet för de som inte bara är lite överviktiga utan faktikst har ett matberoende, tex. sockerberoede är att de inte kan äta endast en mazarin till mellanmål eftersom sockret i den triggar igång begäret efter mer.


                        Som min Kusin (kvinna jag skrev om högre upp) brukar säga: "har jag börjat äta godis kan jag inte sluta, Jag måste fortsätta tills påsen är slut annars får jag ångest och går runt och tänker på den där godispåsen hela tiden".


                        Comment


                        • #13


                          Jag är också sockerberoende, så ser inte riktigt hur deras fall skulle vara unika.



                          Är du säker på det? Jag trodde också jag var sockerberoende ett tag ..men jämfört med min kusin är jag INTE det


                          Comment


                          • #14


                            Har du svår sockerabstinens?



                            Obviously eftersom jag är sockerberoende. Fastän man är beroende så finns ändå begreppet moderation.



                            Fast problemet för de som inte bara är lite överviktiga utan faktikst har ett matberoende, tex. sockerberoede är att de inte kan äta endast en mazarin till mellanmål eftersom sockret i den triggar igång begäret efter mer.



                            Excuses, finns ett enkelt motbevis på det. De kan inte äta oändligt många mazariner. Om sockerätning verkligen skulle vara en okontrollerbar sak skulle de ju ätit socker tills de dött på fläcken.



                            Som min Kusin (kvinna jag skrev om högre upp) brukar säga: "har jag börjat äta godis kan jag inte sluta, Jag måste fortsätta tills påsen är slut annars får jag ångest och går runt och tänker på den där godispåsen hela tiden".



                            Dålig självkontroll och excuses. Visst finns det många psykiska besvär som inte ska tas lightly, men att avstå att göra något är en annan femma. Då handlar det om vad man inte behöver göra, snarare än vad man behöver göra.


                            Comment


                            • #15


                              Är du säker på det? Jag trodde också jag var sockerberoende ett tag ..men jämfört med min kusin är jag INTE det



                              Kontrar isåfall med frågan. Är du säker på att din kusin är sockerberoende och inte bara en person med dålig karaktär?


                              Comment

                              Working...
                              X