Announcement

Collapse
No announcement yet.

Svartsjuka

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Svartsjuka

    Jo det är så här. Jag har en pojkvän som är extremt svartsjuk. Han frågar alltid var jag är, ringer konstant, om han pratar med mig i mobilen undrar han alltid vem som är i bakgrunden.. Nu har det gått så långt att han hatar mina vänner. Jag står inte ut att han bara vill att jag ska umgås med honom. När jag säger att jag vill gå ut med mina vänner, blir han jätteförbannad och sticker ifrån platsen och lämnar mig.

    Vi har nog gjort slut ett antal 100 gånger men blivit ihop igen.
    Han är konstant på mig, som mina vänner brukar kalla han: plåstret
    Han vill ALLTID sova över och säger han att jag känner för att ta en senare buss till honom säger han - "varför då? ahaa, du ska sitta på msn och flörta... Hälsa alla fina pojkar!"

    vad ska jag göra?

  • #2
    Dumpa honom! Han behöver jobba med sin självkänsla, det är inget du kan göra åt honom. problemet är hans, inte ditt. Genom att bli ihop med honom igen ger du tillbaka makten till honom, och du ger honom tillstånd att trycka ner dig ännu mera. Skydda dig själv och hitta en ny kille.

    Comment


    • #3
      Håller med ! Det blir aldrig bättre, jag hade själv en kille som va precis likadan, om inte snäppet värre. Det gick så långt att han tryckte ner mitt självförtroende och då fick jag nog. Tänk på dig själv i första hand. Killar kommer och går, vänskapen består !

      Comment


      • #4
        Jag håller med föregående.
        Tyvärr blir det nog bara värre och värre och du kommer att må sämre och sämre.
        I och med att han får mer och mer kontroll över dig blir du ensammare och sen har du ingen att vända dig till.
        Till slut tror jag du kommer att tro att det ingen annan är som vill ha dig och att du ska vara tacksam att han vill det.
        LÄMNA honom bums säger jag med.
        Du är värd nåt mycket bättre än det, det finns "friska" relationer.
        Kram

        Comment


        • #5
          oj, här pratar ni om mig kändes det som. Jag är i din pojkväns situation. Inte kanske så extremt men åt det hållet. Om min sambo skulle få skriva ner mitt beteende så tror jag att han kanske skulle skriva att jag är värre..

          Det är svårt att förklara varför man är så här. Jag önskar verkligen att det inte var så! Man mår piss!! Det gör så jäkla ont och det tar så mycket energi av en att vara så osäker. Samtidigt så sårar man den andra med.
          Jag vill inte direkt råda dig i att göra slut eftersom jag är rädd för att det ska hända här hemma tillsist men jag undrar om du pratat med honom riktigt ordentligt om hur du känner?
          Det som är viktigt här är att ni ska försöka förstå varandra båda två, men det som är viktigast är att du INTE får ändra dig själv efter vad han vill. Det kommer varken du eller han må bra av. Du kommer bli en annorlunda flickvän när du inte kan göra det du mår bra av och den personer var inte den han blev kär i. Det kanske slutar med att han gör slut ist pga att du inte är densamma. Prata med varandra, ta hjälp om ni inte känner att det hjälper, sen kanske man måste gå skilda vägar om det inte fungerar så heller.
          Du skriver att ni gjort slut flera gånger. Är det pga hans svartsjuka bara eller är det kanske så att ni kramphåller i något som kanske om ni skulle få distans till varandra skulle få er att undra varför ni ens fastnade för varandra. Respekten till erat förhållande har ju svalnat pga dessa fram och tillbaka.

          Jag hoppas verkligen att ni ordnar upp det här. Det är ni båda värda. Är det inte så att han inte vill göra något åt detta eller inte ser sitt problem som något som sårar dig så kanske det är bäst att göra som de förra skrivit. Att ni går skilda vägar och hittar er själva.

          Comment


          • #6
            Camilla Johansson wrote:oj, här pratar ni om mig kändes det som. Jag är i din pojkväns situation. Inte kanske så extremt men åt det hållet. Om min sambo skulle få skriva ner mitt beteende så tror jag att han kanske skulle skriva att jag är värre..

            Det är svårt att förklara varför man är så här. Jag önskar verkligen att det inte var så! Man mår piss!! Det gör så jäkla ont och det tar så mycket energi av en att vara så osäker. Samtidigt så sårar man den andra med.
            Jag vill inte direkt råda dig i att göra slut eftersom jag är rädd för att det ska hända här hemma tillsist men jag undrar om du pratat med honom riktigt ordentligt om hur du känner?
            Det som är viktigt här är att ni ska försöka förstå varandra båda två, men det som är viktigast är att du INTE får ändra dig själv efter vad han vill. Det kommer varken du eller han må bra av. Du kommer bli en annorlunda flickvän när du inte kan göra det du mår bra av och den personer var inte den han blev kär i. Det kanske slutar med att han gör slut ist pga att du inte är densamma. Prata med varandra, ta hjälp om ni inte känner att det hjälper, sen kanske man måste gå skilda vägar om det inte fungerar så heller.
            Du skriver att ni gjort slut flera gånger. Är det pga hans svartsjuka bara eller är det kanske så att ni kramphåller i något som kanske om ni skulle få distans till varandra skulle få er att undra varför ni ens fastnade för varandra. Respekten till erat förhållande har ju svalnat pga dessa fram och tillbaka.

            Jag hoppas verkligen att ni ordnar upp det här. Det är ni båda värda. Är det inte så att han inte vill göra något åt detta eller inte ser sitt problem som något som sårar dig så kanske det är bäst att göra som de förra skrivit. Att ni går skilda vägar och hittar er själva.


            Har du funderat på vad som kan hända om han e otrogen?
            Det händer ju inte så mycket mer än att du blir sårad, naturligtvis.
            Man dör inte av det.
            Måla inte fan på väggen, som det sägs och försök att inte ta ut sorgen i förtid, vilket e precis det du gör om du e svartsjuk och tror att det kan hända.
            Kram

            Comment


            • #7
              Hej igen!

              Tack för dina rader. Jag vet att det är vansinne. Jag tror att just det att man blir förd bakom ryggen som är jobbigt. Att man inte skulle veta något utan att han går här hemma som ingenting och man tror att allt är bra.
              Skulle jag sitta och råda någon annan som känner lika som jag så skulle jag kunna sitta här och prata om självkänsla osv, men när det kommer till mig själv så är det som att jag inte kan ta det till mig. Det ÄR inte hela världen om han skulle göra något för jag vet ju att då är ju inte förhållandet bra ändå, men att få in det i mitt trånga...
              Sen är ju det här med självkänslan..han är ju inte världens bästa kille att hjälpa mig med den heller! Detär ju inte något som man på något sätt kan kräva heller men det hjälper ju till. Ibland så funderar jag på om det är så att jag inte kanske litar helt på mig själv som gör att jag tvivlar på människor? Jag vet inte....det är svårt att vara ärlig mot sig själv..

              Comment


              • #8
                Camilla Johansson wrote:Hej igen!

                Tack för dina rader. Jag vet att det är vansinne. Jag tror att just det att man blir förd bakom ryggen som är jobbigt. Att man inte skulle veta något utan att han går här hemma som ingenting och man tror att allt är bra.
                Skulle jag sitta och råda någon annan som känner lika som jag så skulle jag kunna sitta här och prata om självkänsla osv, men när det kommer till mig själv så är det som att jag inte kan ta det till mig. Det ÄR inte hela världen om han skulle göra något för jag vet ju att då är ju inte förhållandet bra ändå, men att få in det i mitt trånga...
                Sen är ju det här med självkänslan..han är ju inte världens bästa kille att hjälpa mig med den heller! Detär ju inte något som man på något sätt kan kräva heller men det hjälper ju till. Ibland så funderar jag på om det är så att jag inte kanske litar helt på mig själv som gör att jag tvivlar på människor? Jag vet inte....det är svårt att vara ärlig mot sig själv..


                kan nget annat än att säga att du är inte ensam. det är en hemsk situation. det blir som en ond cirkel man inte kan ta sig ur, man känner sig värdelös å har ingen självkänsla och då blir man svartsjuk och när man blir svartsjuk så känner man sig ännu mer värdelös och så fortsätter det så... någon som har något tips på hur man tar sig ur denna cirkel? varma kramar angel

                Comment


                • #9
                  Svartsjuka!?!

                  Är det så enkelt att det är bara den svartsjukes fel?
                  Eller är det nåt i förhållandet som saknas eller rent av är fel.

                  Vist ser man många svar överallt med råd lämna honom/henne men är det enda utvägen igentligen?
                  Många av råden är att lämna och skaffa en ny för denna förtjänar nåt bättre.

                  Liksom bara en tanke så här på morgonen....
                  Varför inte bara snacka om saken och ställa ett första krav att gå i samtals terapi för att reda ut problemen och hjälpa den man älskar?

                  Eller det går inte? och varför?

                  Comment


                  • #10
                    Jag var väldigt svartsjuk, och det berodde _nästan_ bara på mig själv. Vågade inte tro på att han faktiskt älskade mig och ville ha bara mig. Men han gjorde det värre också, för han tyckte så illa om att jag var så svartsjuk, att han började spela på det. Med flit lät han bli att tala om vem som ringt, messat osv. Fast det bara var en killkompis ller hans mamma eller nåt. För han visste att jag skulle bli ledsen och svartsjuk. Och det var det enda sättet han kunde komma åt mig på.

                    Om han hade tagit sig tiden att tala om för mig att han älskade mig och ville vara bara med mig, och om han talade om att det var hans mamma eller kalle som ringde så hade jag itne behövt må så dåligt. men när han aldrig talade om vem det var osv antog jag ju att han hade något att dölja.

                    Så visst ligger dte lite hos båda. Eller åtminstone så ligger LÖSNINGEN lite hos båda. Han kan hjälpa dig att inse att du inte behöver vara sådär. Och då kan DU inse att du i nt ebehöver det.

                    Comment


                    • #11
                      Låter intressant besserwisser..kan du utveckla det där lite...kanske sitter du på lösningen......

                      Comment


                      • #12
                        Någon lösning vet jag inte om jag besitter, men jag tror det kan bli en ond cirkel. Om den ena är osäker på vad den andre tycker blir man ju lätt misstänksam och svartsjuk, och den som blir misstänkliggjord reagerar ju naturligtvis på det. I mitt fall var det så att om någon ringde eller messade mig så berättade jag alltid vem det var, för jag tyckte att det var naturligt att han fick veta det. Om någon ringde eller messade honom berättade han INTE för mig vem det var eftersom han inte tyckte det var schysst av mig att vara svartsjuk på hans mamma eller kalle eller vem det nu kunde vara. Och det hade han ju på sätt och viss rätt i, men han gjorde ju allting värre genom att smyga och vara hemlig, för då verkade det ju så mycket värre än det var - och det var ju precis det som var meningen. Jag SKULLE bli svartsjuk och misstänksam, för han tyckte liksom att jag förtjänade det eftersom jag ändå betedde mig så. Vi har pratat om detta en hel delefter han dumpade mig, och han säger själv att han inser nu att han gjord edet hela etter värre, men "man är ju inte alltid så jävla logisk".

                        Om man kan förklara för sin partner VARFÖR man blir misstänksam. och hur man tror att de kan hjälpa en kanske dte går att lösa. Om din partner lovar att tala om vem som messar kan du lova att försöka tro på det. Om din partner lovar att komma ihåg att tala om att du är finast i världen och han älskar dig kanske du orkar låta bli att hacka på honom för saker han INTE gjort med andra tjejer. Om din partner lovar att komma fram till dig och pussa dig och öppet visa att ni hör ihop - inte hela tiden, men så att det är uppenbart för de närvarande - kan du lova att inte bli misstänksam så fort han oratar med någon.

                        Och kom ihåg en sak. Om han VILL vara otrogen så är han det oavsett hur mycket du hackar och tjatar. Men tyvärr är det nog så att han blir mer och mer BENÄGEN att vara otrogen ju mer du anklagar honom för det.

                        Comment


                        • #13
                          Tjabbigt att göra någon sotis med flit..när den inte är berättigad..ren sadism..den människan som gör så är väldigt svartsjuk själv och projicerar över det på sin partner tror jag.

                          Comment


                          • #14
                            evabritta wrote:Tjabbigt att göra någon sotis med flit..när den inte är berättigad..ren sadism..den människan som gör så är väldigt svartsjuk själv och projicerar över det på sin partner tror jag.


                            Nja. Men han är ganska "vek" och jag dominant, och dessutom är han konflikträdd. Det var ett sätt att komam åt mig, att påverka mig när han inte nådde fram med ord.

                            Comment


                            • #15
                              Josefins wrote:Jo det är så här. Jag har en pojkvän som är extremt svartsjuk. Han frågar alltid var jag är, ringer konstant, om han pratar med mig i mobilen undrar han alltid vem som är i bakgrunden.. Nu har det gått så långt att han hatar mina vänner. Jag står inte ut att han bara vill att jag ska umgås med honom. När jag säger att jag vill gå ut med mina vänner, blir han jätteförbannad och sticker ifrån platsen och lämnar mig.

                              Vi har nog gjort slut ett antal 100 gånger men blivit ihop igen.
                              Han är konstant på mig, som mina vänner brukar kalla han: plåstret
                              Han vill ALLTID sova över och säger han att jag känner för att ta en senare buss till honom säger han - "varför då? ahaa, du ska sitta på msn och flörta... Hälsa alla fina pojkar!"

                              vad ska jag göra?




                              Jag är som din pojkvän måste jag säga men det börjar lätta nu.
                              Försök prata med honom lugnt och på ett sätt så att han förstår.
                              Det måste ha hänt saker i hans förra relationer och det får man ta hänsyn till. Funkar det inte så funkar det inte, men jag och min pojkvän har gått igenom jättemycket pga min rädsla, han har stått ut med mig och vårt förhållande är verkligen starkt nu, men det enda han behövde göra var att berätta och visa för mig hur mycket han uppskattade mig och älskade mig. Berätta för din pojkvän att det inte finns något att oroa sig över.

                              Jag förstår att det verkligen är jobbigt, men som sagt, funkar det inte så funkar det inte. Det tar lång tid att bli av med den slags svartsjuka och man får helt enkelt ha tålamod och förståelse.
                              Men se aldriga "dumpa" som en första lösning...

                              Comment

                              Working...
                              X