Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ångest konstant

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ångest konstant

    Hej, lider av grov ångest 24 timmar om dygnet. Är 17 år och kille. Har konstant en rädsla i kroppen och om jag så lätt som släpper garden i en sekund faller jag in i paniken och grubblandet kring världen vilket är skälet till att jag är rädd och får ångest.

    Jag går på medicin och den konstanta ångesten jag har ger mig symptom som ett konstant tryck inne i öronen/huvudet, skakningar och svettningar om jag når panikattack, ångesten skräms i vågor när det blir som jobbigast men upplever alltid trycket inne i huvudet som om att huvudet är spännt som bara den vilket är fruktansvärt obehagligt.

    Har alltid haft panikångest som ung förmodligen på grund av ett trauma jag var med om när jag var liten, en bilolycka jag och min familj var med om då min pappa dog. Panikångesten igenom mitt liv har varit jobbig men övervinnlig tills den blev som värst i höstas då jag fick en obehaglig upplevelse av en snedtripp då mina vad jag trodde var mina vänner rökte på och ville att jag skulle vara med. Det var hemskt, upplevde psykotiska symptom i flera månader efteråt, fick hoppa av skolan och vart livrädd för att jag skulle hamna i en psykos.. mina symptom jag upplevde stämmde överrens med alla symptom på en psykos men det är enligt min psykiatriker bara min ångest som spökar.

    Såvitt jag själv känner har jag alltid varit en grubblande person. Ända sen barnsben har jag analyserat och tänkt mycket på saker och ting. När jag andades in drogen fick jag möjligheten att grubbla i människans undermedvetna... att vi är på en boll ute i universum, när jag tänker på att världen snurrar mellan dag och natt så svajjar min synvinkel till och marken blir ostadig. Dessa tankar plågas jag av varje dag kan knappt gå ut.

    Jag har terapi kontakt, 150mg sertralin tar jag varje dag tillsammans mot ångest med 50mg qvetiapin som ska lindra de psykotiska symptomen och en eventuell depression. Det jag undrar är, kan jag bli frisk ifrån det här? Sen i höstas har jag en annan verklighetsuppfattning gentemot tidigare och det jag hoppas är att allt ska bli som vanligt igen, jag vill kunna leva igen. Finns det någon annan här som fått en så brutal ångest som aldrig någonsin sen dess släpper?

  • #2
    Detta trauma har du fått bearbetat det? Om man inte bearbetar jobbiga saker som händer kommer det tyvärr att påverka en på olika sätt i livet som tex ångest, värk i kroppen mm. Ångest går att bli helt från, men det krävs att man får rätt hjälp och att man själv jobbar mellan terapisessionerna med sig själv. Har man mycket svår ångest så kan man känna att man har annan verklighetsuppfattning så det kan bero på din ångest. Om du inte tycker din terapi funkar byt terapeut, du går i terapi för din skull inte terapeutens.

    Comment


    • #3
      Hej !

      Jag har trauman från barndomen. Mitt enda syskon dog och familjen gick sönder. Det var mer långdraget pga sjukdom och inte lika dramatiskt som en trafikolycka. Jag har fått jättebra hjälp av en metod som kallas EMDR. Där jobbar terapeuten med ögonrörelser, Om du söker på nätet finner du mer info. Där jag bor, finns det både inom landstinget och privat. För mig har det gjort all skillnad i världen. Jag håller på att återerövra mitt liv efter 50 år. Även saker som ligger så långt tillbaka i tiden kan läka. Det har jag fått uppleva. Metoden är effektiv mot trauma och kan ge snabb lindring.

      Det är fem år i mitt liv som jag räknar som förlorade pga ångest, när jag var runt 20. Kämpa på, det är inte omöjligt ! Jag önskar dig ett liv utan ångest, av hela mitt hjärta !

      Comment


      • #4
        Kan ochså rekommendera emdr

        Comment


        • #5
          Hej !

          Det är jag igen... Sitter här och är förundrad över vilken effekt EMDR kan ha. Behandlades i förrgår. Sent igår kväll, märkte jag att det som skrämt mig förut, inte alls känns lika hotande. Nu klarar jag av att möta de känslor som tidigare kändes övermäktiga, som jag var rädd skulle krossa mig. Plus, tidigare hade jag vissa dagar problem med tankar som var väldigt plågsamma, som kunde triggas igång av så enkla saker som att se människor på tv eller på stan. Tankar som kunde snurra en hel dag. Det känns som att de tankarna inte kan göra mig illa längre.

          Du nämnde annorlunda verklighetsuppfattning. Jag märker väldigt tydligt när det är känslor från barndomen som bubblar upp. Då känner jag mig inte lika närvarande. Kanske är det något sådant du upplever.

          Ge inte upp ! Det finns ett liv för dig också.

          Comment

          Working...
          X