Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ingen livsglädje

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ingen livsglädje

    Hej!


    Jag är en kille på 15 år som har mått relativt dåligt under de senaste månaderna.


    Lite backstory: en av mina familjemedlemmar valde att ta sitt liv i oktober, 2014.

    Jag har aldrig förlorat någon närstående innan, så mina värld föll verkligen ihop.

    Jag fick prata med en skolkurator samt BUP, vilket hjälpte till viss del.


    Jag känner själv att jag är något "mognare" än mina jämnåriga kamrater, vilket gör att jag håller ett visst avstånd till dem. Detta är framförallt under fritid, vilket leder till att jag känner mig allmänt ensam, där jag känner att jag inte har någon i min egen ålder att dela min tankar och känslor med, eller helt enkelt spendera tid med.


    Även värt att notera att min flickvän gjorde slut i våras. Jag antar att jag förstod att det var påväg mot ett slut, men jag trodde aldrig att hon verkligen skulle göra slut. Vi var nog ihop under drygt 9 månader, och hon var verkligen mitt allt. Om det var någon som jag spenderade tid med så var det hon.


    Jag känner även att jag inte uppnår de betyg som jag vill, och jag har grym prestationsångest. Jag jämför mig jämt med andra som har något bättre betyg än mig själv, fast jag innerst inne vet att det inte hjälper.


    Jag vet att det kommer ta tid att sörja, att det aldrig kommer bli riktigt "bra igen" och att det kommer bli bättre, förr eller senare. Men i nuläget känns allt för jävligt, jag saknar mitt ex så otroligt mycket och allt känns bara jobbigt.


    Är det någon som har varit med något liknande?

    Någon som kan ge mig lite tips och råd för att orka igenom vardagen?

    Jag har själv funderat att söka mig till BUP igen, men allt känns bara jobbigt att prata om.

    Tacksam för svar!



  • #2

    Du har oturen att att behöva uppleva sorg i så ung ålder. Och jag tror att man på ett sätt innerst inne känner sig ensam i sorgen även om man har en massa stödjande människor omkring sig.


    Kan du genom BUP få kontakt med andra som upplevt något liknande? Man behöver kanske inte hålla på att prata om det som hänt men träffa andra som fått en förändrad syn på livet som sorg innebär. Från och med nu har du ett "försprång" jämfört med de flesta jämnåriga i erfarenheten av vad livet innebär.


    Annars handlar det mycket om att ta sig igenom de dagliga göromålen och ha bra rutiner på sömn, mat och sånt. Och att tillåta sig att känna alla de känslor som man har. Men de har du nog redan hört, gissar jag.


    Är det dags för gymnasiet till hösten eller har du ett år kvar? Gymnasietiden kan ofta vara en vändpunkt där man hittar mer likasinnade kompisar.


    Comment


    • #3

      Hej!


      Jo, det kan ju vara vört att kolla upp angående BUP.


      Precis, blir sista året nu i grundskolan, får väl hoppas på gymnasiet, istället.


      Comment

      Working...
      X