Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hon förstörde allt!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hon förstörde allt!

    Hej! Vet inte om detta är rätt kategori för denna fundering men jag kör på. För ungefär en månad sedan efter jag kom hem från ett gympass ligger min dåvarande tjej i soffan och gråter. Hon vill inte mer. Efter en halvtimme är det ombytta roller, hon är iskall och det är numera jag som mår riktigt RIKTIGT dåligt. Hon lämnar mig där och åker till sin bror och sover där.

    Dagen efter får jag sms om att hon inte orkar leva med mig mer de finns ingen kärlek kvar och hon säger åt mig att säga upp vår lägenhet då hon vet att jag inte har råd att ha kvar den själv. Jag får panik och messar tillbaka, tillslut ringer hon mig, jag får inte fram många ord genom alla tårar. Och hon är helt tyst. Iaf hon kommer över på kvällen och pratar... väldigt länge, de hela slutar med att vi båda lipar nåt fruktansvärt och hon säger att hon inte orkar detta just nu och säger att hon är villig att dejta om ungefär en månad då hon skulle få en egen lägenheten vid denna tid. Skönt tyckte jag, då fanns de ju en chans att hitta tillbaka till varandra.

    En månad gick och får två dagar sedan kontaktade hon mig igen, ett enkelt "hej! " ledde till ganska långa sms med utläggningar om hur vi hade det osv. Jag självklart ljög ju om att jag hade haft de bra, ville inte visa hur förstörd jag var. Hon ger förslaget att träffas kvällen efter ute på stan, sagt och gjort, jag klär upp mig och förbereder mig så gott jag kan. Men väl där berättar hon att hon bara träffade mig för att ge mig nycklarna till lägenheten.

    För att klargöra hur vårt förhållande såg ut så pluggade jag och hon arbetade, vi hade varit tsm i två och bott tsm i ett. Hon störde sig på rätt mycket runt omkring mig men jag tog de endast som att de var smågrejer som man visst kan bli bättre på men som inte var akut. Hon t.ex. Störde sig på mina vänner och att jag läste mycket och inte "såg" henne tillräckligt. Vi delade på hushållsarbetet.

    Jag hade fått i födelsedagspresent ett tag innan biljetter till en föreställning som jag vet att hon gärna ville gå på så när jag fick biljetterna så bjöd jag ju självklart henne.

    Men när jag träffade henne igen var hon som förbytt, jag kände inte igen henne alls, hennes sätt att vara allt hade förändrats. Jag berättade även att jag börjat gå i terapi för att kanske hjälpa oss hitta tillbaka och erbjöd henne att följa med. Men hon hade redan innan hon träffat mig bestämt sig.

    Vi åkte hem till mig för att prata mer då de blev mer och mer känslor för mig som bubblade och jag tror hon märkte det. Väl hemma så berättar jag ärligt om hur min tid utan henne har varit. Jag hade flyttat hem till mamma under tiden för att slippa vakna runt i lägenheten, det var ett helevte när jag kom tillbaka o såg att hon tömt den på allt innehåll som var hennes. Men jag hade även fixat sista tentan på distans och ett simintyg för polisskolan som börjar hösten 2017. Sen börjar hon, hon berättar att tiden utan mig har varit fantastisk, hon mår så himla bra nu och hade Max tänkt på mig två ggr under hela tiden. Hon berättade även att hon redan legat med en annan kille två ggr och jag började må sjukt illa. Vem är den här tjejen?

    Jag hade ju levt i ett vakuum med hopp om att lösa allt medan hon legat runt o fått kuk av andra killar. Äcklad som faaan blev jag. Och arg, hon var helt likgiltig. Jag försökte in i de sista att få henne att försöka träffa mig igen men de ville hon inte. Men sen så kysste hon mig och vi hade sex... under sexet så berättade hon att jag kysste bäst och att hon saknat min kropp och min perfekta kuk. Jag var tom på insidan. Vad händer? Eftersom jag varken runkat eller haft någon annan under tiden kom jag rätt fort och efter de ville hon inte kolla på mig och sa att hon måste gå. Hon smågrät och skyllde först på PMS och sedan sa hon att hon saknade de vi hade förr, i början av vårt förhållande, innan vi hamnade i en slentrian tillvaro. Hon sa att behövde mycket mer tid men att de KANSKE fanns en chans att hitta tillbaka till varandra senare i sommar. Bullshit, hon vill bara ha mig på kroken tänker jag ifall de skiter sig.

    Hon har bränt sina skepp o jag hatar och saknar henne så sjukt mycket just nu. Jag vill ha tillbaka henne men samtidigt inte. I want what I can't have kanske. För kärlek är de fan inte nu.

    De jobbiga är att jag har en känsla av att om hon nu inte blir kär i någon så kommer hon tröttna på att bo själv med två jobb samt dubbla komvux studier med endast en riktigt vän i hela stan samtidigt som hon ska "ligga runt". Så kommer hon inse att jag kanske inte var så jävla illa ändå, framförallt inte med tanke på de jag tänkte göra för vårt förhållandes skull.

    Men nu är frågan! Hur fan slutar jag älta henne? Orkar verkligen inte!

  • #2
    Hej Kidneypops...
    Jag skulle kunna skriva så mycket men jag har en fyraåring som vill ut och leka i solen...
    Men kort och gott, VILL DU VERKLIGEN HA TILLBAKA HENNE? Det som var NI finns inte längre att få tillbaka, men du kommer hitta det med någon annan....jag lovar dig! Men börja fundera på vad det är du söker, EGENTLIGEN!
    *kram*

    Comment


    • #3
      Du måste acceptera maktlösheten. En relation är ett kontrakt mellan två människor som ensidigt kan sägas upp av ena parten med enda motiveringen "jag vill inte längre". Så hon har inte "gjort något mot dig", hon har bara använt sin rätt som en fri människa att välja. Samma rätt som du har. Du kanske behöver hata henne men faktumet att hon gjorde slut motiverar det inte. Det kunde varit det omvända, att du inte velat längre.

      Så du är maktlös över hennes beslut. Du är maktlös över om hon kommer att träffa andra. Du är maktlös över om hon kommer att ha sex med andra. Du kan inte ens medbestämma på vilket sätt ni gör slut. Du kan inte kräva att det görs på det sätt du skulle tycka vore bäst.

      Och det är en enorm smärta och frustration eftersom ni är i två helt skilda faser av separationen. Även om ni kanske pratat om det innan så har hon hunnit mycket längre i processen som ju ledde fram till beslutet. Du var inte förberedd på att det gått så långt, kanske trodde det fortfarande var i en förhandlingsfas. Där ni kunde diskutera hur ni skulle jobba med att få relationen att fungera bättre.

      Och faktumet att hon tog beslutet och nu ibland verkar kall betyder inte att hon är oberörd eller tycker detta är lätt. Tvärtom, hon använder kylan för att klara av att göra slut. För självklart så älskar hon dig fortfarande på vissa sätt. Självklart så saknar hon dig på vissa sätt. Självklart så tvekar hon ibland om hon tog rätt beslut som gjorde slut.

      Men hon kände att detta är det beslut hon måste ta för hennes egen skull. Fast det är svårt även för henne. Fast det är svår se dig så förkrossad.

      Så du får nog räkna med att hon antingen kommer att fortsätta vara kall. För att klara av det själv. För att inte väcka förhoppningar i dig. För att hon tror det är bäst.

      Eller så kommer du få se "dubbla budskap". Som egentligen inte är dubbelt, utan handlar om att en del av henne saknar dig. Din värme. Din beröring. Din röst. Att är ni två. Samtidigt som hon har bestämt sig. Vet vad hon vill. Men det är svårt.

      Jag vet att detta är rena tortyren för dig. För vem kan förstå att den som nyss varit så nära, både mentalt och fysiskt, varm hud mot varm hud, att det är borta. Det går inte att förstå.

      Så det måste nog få göra ont ett tag. För att det var stort. För att det fanns mycket fint. För att det inte finns längre, ni två.

      Jag är ingen expert, bara några tankar.

      Comment


      • knet99
        knet99 commented
        Editing a comment
        Oj, jag läste verkligen slarvigt, ber om ursäkt för det. Jag missade hela biten "Sen börjar hon, hon berättar att tiden utan mig har varit fantastisk, hon mår så himla bra nu och hade Max tänkt på mig två ggr under hela tiden. Hon berättade även att hon redan legat med en annan kille två ggr och jag började må sjukt illa. Vem är den här tjejen?". Det var givetvis något hon inte hade anledning att berätta för dig, varken sitt triumferande att hon mår bättre utan dig eller att hon varit med en annan.

        Jag kan inte ens föreställa mig vilken fet smocka i ansiktet det var. Det finns ingen ursäkt för det att hon berättade det och på det sättet. Det finns de som tror att ärlighet har ett egensyfte men ärlighet var aldrig menat som ett vapen, var inte menat som ett sätt att göra andra illa.

    • #4
      Hon betedde sig ynkligt, hon var feg, självisk och hänsynslös. Och dessutom så var/är hon ju faktiskt tämligen likgiltig inför dig och dina plågor. Sådana små människors beteenden behöver inte rättfärdigas, förklaras och försvaras in absurdum.Vissa människor är helt enkelt bara så små, inombords. De krossar andra, ruskar på sig och går obekymrat vidare.

      Men en människa kan faktiskt bete sig hyggligt, man kan visa hänsyn, man kan visa omtanke, även om man bryter upp.... och DET är det som betecknar ett mänskligt och normalt beteende. Det är till sådana överväganden och eftertanke som vi har fått vår stora hjärna som ska skilja oss från resten av djuren.

      Fast tyvärr så verkar många inte ha fattat att den själviskhet, hänsynslöshet och likgiltighet de behandlar andra med... till och med den person som nyss stått dem närmast, den litenheten i beteendet blir så diskvalificerande och betecknande för deras egen lilla inskränkta personlighet. Sådant beteende och sådana människor förtjänar definitivt inga överambitiösa och ampra försvarstal.

      Comment

      Working...
      X