Announcement

Collapse
No announcement yet.

vill inte leva mer utan psykologen

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • vill inte leva mer utan psykologen

    Jag har aldrig älskat någon i hela mitt liv utan min katt som jag hade när jag var yngre, har inga vänner och min familj är inget att snacka om. Men sedan träffade jag min psykolog och jag började älska hen så hårt. Jag levde för hens skull, var självmordsbenägen men ville inte dö för att jag ville fortsätta träffa hen. Jag har länge varit rädd för vad som händer den dagen hen och jag slutar träffas, bestämde mig att ta livet av mig den dagen. Men jag vart inte redo, trodde inte att hen skulle sluta redan, trodde vi hade mer tid tillsammans!
    Vet inte vad jag ska göra med mitt liv nu. Jag har inget. Höjdpunkten i mitt liv var att träffa hen varje vecka. Hen är min bästa vän och som en förälder jag aldrig riktigt haft. Men nu är hen inte där längre och jag dör inombords. Gråtit varje dag sen jag fick reda på att hen ska sluta. Och nu är det över och jag kan inte sluta känna såhär.
    Jag är liksom inte kär i hen överhuvudtaget, så det är inte nåt sånt. Jag bara älskar hen mest av allt i hela världen. Låter så sjukt jag vet men vet inte vad jag ska göra åt det. Gör så ont att veta att jag aldrig någonsin kommer träffa hen igen och att hen säkert kommer att glömma bort mig medan jag förevigt kommer sakna hen.
    Vet inte ens vad jag vill med det här inlägget. Vill väl veta om någon annan varit med om liknande, har bara läst om folk som varit KÄRA i deras psykologer, men inte nåt liknande som i mitt fall. Hur gick det sen? Saknar ni personen fortfarande? Vad kan JAG göra för att sluta känna såhär(om det ens är möjligt..)?

  • #2
    Är väl inte så konstigt att du kan känna att du började "älska" denna någon som var din psykolog under en tid och som dessutom var den första som du upplevt har funnits tillgänglig för dig, lyssnat på dig, gett dig råd och lotsat dig genom svårigheter.... i synnerhet om du känner dig helt ensam och utan kontakt med någon annan och inte heller har någon egentlig erfarenhet av att verkligen älska någon. Då är det lätt att blanda ihop olika behov och känslor och dessutom lätt att övertolka den tillfredsställelse som uppstår när några av alla dina mänskliga behov plötsligt (och äntligen) upplevs som uppfyllda.

    Vad exakt du ska göra med dina känslor för din psykolog är svårt att svara på, förhoppningsvis klingar de av allt eftersom. För att både skynda på den helt nödvändiga processen, samt att kunna fortsätta din behövliga terapi, så föreslår jag att du upptar terapin med en annan terapeut. Mitt tips är att du undviker de som påminner allt för mycket om den som nu avslutat terapin med dig (du skriver hen av någon anledning, så mitt tips är att välja någon av motsatt kön, ålder etc. för att minska risken för upprepning, oavsett om det var ett partner- eller föräldrabehov som psykologen kom att symbolisera). Min gissning är att din psykolog kände av nivån på dina känslor och avslutade er kontakt för att inte underblåsa känslor hos dig som är orealistiska och som dessutom vore fullkomligt oprofessionella sett ur psykologens synvinkel.

    Jag vet inte hur du ser på saken, men kan du tänka dig att med en ny terapeut berätta om detta som hände med den förra?! Kanske kan det vidga förståelsen/medvetenheten/beredskapen hos den psykolog du möter för hur dina behov faktiskt ser ut. Samtidigt som du själv får en chans att tala öppet om de behov du har, samt hur du ska kunna hitta fungerande sätt/personer att kanalisera dem på/med...

    Lycka till!
    Last edited by RoughTimes; 2017-02-03, 19:29.

    Comment


    • Qweasd
      Qweasd commented
      Editing a comment
      Tack för svaret
      Skriver hen för är rädd att någon annars kan få reda på vem jag är, rätt omöjligt men är ganska paranoid
      Tror faktiskt inte att psykologen vet om mina känslor för hen för jag har aldrig nämnt det, men det kanske var ganska tydligt ändå? Vet inte riktigt. Vet dock att psykologen inte slutade pga mig utan bytte arbetsplats, sa hen iaf.. Känns ändå som att det på nåt sätt var mitt fel, men det är nog bara jag som tänker så.
      Kommer att få en ny psykolog, vet dock inte vem ännu. Har tänkt på att berätta för henne/honom men känns så pinsamt. Personen kommer säkert tycka jag är jätte konstig och bli rädd att jag ska börja känna likadant för den haha.

    • RoughTimes
      RoughTimes commented
      Editing a comment
      Det är en (kalkylerad) risk du (alla) tar när/om du är ärlig. Men utan ärlighet är terapi ganska meningslös. Dessutom så är faran för pinsamhet kraftigt överskattad, för det du beskriver inte så där värst ovanligt. Tvärtom så är det tämligen lättförståeligt givet de personliga förutsättningar som du beskriver.

    • Qweasd
      Qweasd commented
      Editing a comment
      Okej tack håller med

  • #3
    Det du beskriver är jättevanligt, om du vågar så berätta för psykologen. Tro mig vederbörande kommer knappast bli förvånad om hen jobbat länge i yrket. De får bla lära sig om detta på sin utb så vanligt förekommande är det.

    Comment


    • Qweasd
      Qweasd commented
      Editing a comment
      Okej, tack, känns mycket bättre att veta det! Nu kan jag ju inte berätta då vi inte kommer att träffas mer, men ska berätta för min nya som jag kommer att få.
      Gav dock hen ett kort sista dagen vi träffades, i kortet hade jag skrivit lite om hur jag känner. Men inte allt, kände inte riktigt att jag kunde skriva "jag älskar dig, jag skulle dö för dig" i den, kändes lite too much haha skrev bara att hen varit jätte viktig för mig, att hen hjälpt mig mer än hen vet, och att jag kommer sakna hen. var skönt att iaf hen skulle få veta det, lite som ett avslut. Hade dock aldrig vågat säga det till hen irl

  • #4
    Inte konstigt alls att känna som du gör, tycker jag. Tror att jag själv också lätt skulle hamna i det där om jag hade en superbra samtalskontakt och i övrigt kände mig ensam eller inte förut hade blivit lyssnad på.

    Väldigt tuff situation. Råder dig dock att berätta och bearbeta detta hos din nästa samtalskontakt. De är nog inte helt främmande för sådana problem!

    Återkom gärna och berätta hur det går för dig!

    Comment

    Working...
    X