Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hon ville inte ses ..Svar på detta skulle uppskattas!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hon ville inte ses ..Svar på detta skulle uppskattas!

    Varför avslutade hennes dotter fb när jag skrev till henne via ett brev.Ville ju bara träffas en gång utan ngt tvång till forts.Berätta historien/ses när hon växt upp.
    Ville inte lägga på ngn skuld el så till ett barn.Modern gjorde sitt val med att göra slut( Sen Sommaren-03)
    Kanske det inte var så bra.Det har ju gott så många år tills jag/vi sågs och levde som en familj under samma tak.Jo,dottern har vart hemma hos mig flera ggr.
    Barnen hade det mkt tufft när jag levde med dem.(Deras fader var ju inte direkt ngn förebild)Sedan hade (modern/jag)skrik och bråkat till och från inte så bra.
    Sedan särbehandlade föräldrarna bägge barnen.Vi gjorde upp om bodelning.Modern ville till VARJE PRIS ha min hjälp med flytten.Jag hjälpte dem att flytta.Älskade dem ju!

    Ja vi bodde som ''särbon''enligt mig ok det lät men jag (mamman förvred mig)barnen följde bara med i strömmen.Det blev ingen resa till v-kusten som vi ALLA längtade TILL (Detta var 03)
    Det blev istället att vi delade på oss,inte heller blev det ngn tillökning i familjen.Vi skulle bli föräldrar(inte för att barnen visste allt om detta det var( v 03)En gång grinade(var dottern i uppror) dottern grinade i telefonen ville till MIG.Göra ett skoljobb.
    Jag hade köpt en ny dator(var runt 2003-04)Klart hon fick låna min dator.Hämtade henne och körde tillbaka henne.Bjöd på cola.''De var som mina barn ju''..

    Sedan..nutid!
    Dottern har ett liknande jobb som moderns NYA man hon blev tillsammans med.Modern ser upp till det yrket.Inom transport.Talat mkt om det så barnen hört.
    Menar av allt detta (en salig soppa!)Skrev i brevet det är ok om du inte vill träffas(hade i bakhuvudet att det gott många år)Vågade ej skriva tidigare.
    Ok det köper jag .Att hon inte ville träffas.Men varför tog (hon)bort sig från Fb!??

    Ville dottern glömma allt el är modern med på ngt hör/el fadern..
    Mamman och pappan hade delad vårdnad om barnen.Under ngra år.Modern hade sin favo och han hade sin favis.Så de hörde.
    Sedan blev det en polissak.Jag fick besöksförbud.Det har nog vart mkt tufft för många i denna historia.Men jag (har funderat under ngra år)
    Skulle vilja träffa iallafall dottern om hon nu ville.Tvingade ej henne det skrev jag tydligt.
    MJL och om ngra andra läser..Kan tyvärr inte skriva ngt tydligare en detta Mvh!Strangeway

    /Strangeway
     
    Last edited by Strangeway; 2016-06-20, 08:03.

  • #2
    Detta är så rörigt så jag kan inte hänga med hur gärna jag än vill. En salig soppa, det har jag förstått. Skriv litet tydligare, t ex. 1), 2) och 3) ...Mvh MJL

    Comment


    • #3
      Blev inge 1 2 3 Mvh!

      Comment


      • #4
        Så ledsen Strange, för din skull

        Tyvärr är det så här (tror jag) att bara för att vi fortfarande, efter lång tid, har en älskad person så levande inom oss..... så har den som lämnat oss det inte. De har gått vidare och deras familjer med dem. De har "glömt" (dvs. i största utsträckning förträngt) och kan, eller vill inte, förstå... eller ens leva sig in i att för den som blev kvar/över så lever så mycket kvar och vidare inombords. Den som blivit grymt sviken och hänsynslöst lämnad har inte fått verktygen att kunna gå vidare på samma sätt, och definitivt inte lika lätt, som den som valde att bara gå... utan förklaringar och utan att någonsin se sig om.

        Man måste förstå att det som fortfarande känns så levande och livskraftigt inom oss.... det är sedan länge borta hos både motparten och dennes närmaste. När dessa påminns, eller uppmärksammas, på det som varit så upplever de det som creepy och konstigt. De kan bli rädda, eller känna sig obekväma eller till och med anklagade (av god anledning antagligen, så visst kan deras samvete spela roll i sammanhanget) och så överreagerar de, vill statuera exempel, vill demonstrera obehag och distansering.

        Försök, hur svårt det än är, men försök att inse att de kan inte bättre, de orkar inte mer, de kan inte leva sig in och de orkar inte med. De gör så gott de kan (vilket inte är gott alls, men de duger inte till mer än så här) och förlåt dem för att de inte är bättre än så här.

        Kram!
        Last edited by RoughTimes; 2016-06-20, 21:31.

        Comment


        • #5
          Tack för svar RT!Jo det är nog så..fast det gått så många år så orkar hon inte att forts ta in det förra.Lite synd för jag ville.Men det ''jobbiga''kan man ju inte tvinga ngn att SE tillbaka på nej.
          Modern tom deras pappa har nog inte talat så bra om mig.Bara att svälja allt och forts med sitt och sin forts i LIVET.Tack för kramen..''tack''!

          Comment


          • #6
            Det är en frustration och sorg att inte få förklara, inte få berätta, inte få reda ut, inte nå fram.

            Och hennes upplevelse är hennes, oavsett om vi själva ser det så eller menat det som det uppfattades. Så hennes upplevelse kan vara allt från att du svek och lämnade henne som barn (fast från din sida ofrivilligt) till att hon upplevt sin mamma må så dåligt vid uppbrottet att hon är rädd för dig eller hyser agg. Eller något annat som du kanske aldrig får veta.

            Ibland i livet så är vi maktlösa inför en situation. Tyvärr är nog detta en sådan. Vilket är extra sorgligt med tanke på att du i mycket lever kvar i den tiden och det som hände då. Dina känslor är kvar där och förblir obearbetade.

            Är frustrerande att inte få förklara utifrån att vi själva vet vem vi är, att vi vill gott. Men är en filosofisk fråga om vi egentligen vet vem vi är, om andras upplevelse av oss eller vår egen inre övertygelse är sann. Många som ser sig som lyhörda, respektfulla och en god människa blir i vissa situationer krävande, tärande och egencentrerade. Omedvetet hittar vi ursäkter för att vi inte beter oss som vi vill se oss själva, yttre faktorer eller att naturligt utifrån situationen.

            Troligen är båda sanna, andras bild av oss och vår egen. Och vi måste acceptera andras upplevelse av oss som en sanning av flera.

            Har du gått i terapi för att försöka bearbeta och lägga den tiden bakom dig?

            Comment


            • #7
              Läser vad du skriver.Du fick med ngra bra poäng.Oddsen att hon(dottern) ville träffas var mkt små.Hon vill nog helst glömma det som var förr.Fast hon nog kommer i håg det mesta.Men den vägledande ''fina världen/vägen.Har nog vart hennes jobb och att hon fick pengar av modern(när vi gick i sär -03)Jobbigt har det vart grymt jobbigt!Att inte få leva med dem man ÄLSKADE!!
              Se de växa upp få uppleva alla de stunderna.Jag är van att få kämpa med det mesta i livet.Älskar människor.Är för snäll för mitt eget bästa.(Då men jag har lärt mig med åren)Lita aldrig på ngn gott folk.Men jag är bra på att ''läsa''folk.Jobbar ju med människor i jobbet.Skulle vilja kunna skriva HUR jag har haft det på DJUPET.Men det är tyngre och djupare en skeppet* Titanic*''Ja och amours pilar ligger på botten sorry för det ordena-r.i.p!Både när det gäller min SANNA kärlek och de som gick bort 19**.Jag kämpade i onödan,men jag kämpade endå in i det sista.Var mklt hjälpsam(för att hon ville ha min hjälp)Modern dottern/sonen såg inte mig alltid i moderns lght?För att de kämpade med ''deras''val och de var ju bara barn.Sedan var jag ingen beologisk fader.Men jag /vi fick inte slutordet för modern bara körde på mest som ett snurrigt lok.Lika bra det hade blivit för mkt att reda ut.Modern hade redan lämnat perrongen mot nya äventyr..
              Jo,jag har pratat med ngra men vad hjälper det(inte för mig)mera att skriva av sig det lindrar.
               

              Comment

              Working...
              X