Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vägs ände

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Vägs ände

    ...låter dramatiskt, kanske till och med melodramatiskt, men så är det inte. Jag har de sista dagarna äntligen skymtat en glimt av ljuset i andra änden av tunneln. Inte så att jag inte saknar honom, inte så att jag inte längre betecknar honom som the love of my life, för det gör jag. Men jag känner annorlunda när jag tänker på honom, även om jag fortfarande kan känna en fullkomligt hjärtskärande smärta när olika saker påminner mig om livet med honom. Ett bilmärke, en maträtt, ett hotell, ett promenadstråk, en doft, en bild, allt...

    Men där "i bakhuvudet", bakom den hjärtskärande smärtan.... där känns det annorlunda. Och det är bra...

  • #2
    Fint!

    Comment


    • #3
      Jag tänker försöka använda den här tråden som en sorts personligt bokslut. Skriva här när det finns något att uttrycka, bearbeta, förmedla och säga. Jag har ju bearbetat detta länge nu, på ett eller annat sätt i tjugoen hela månader och det har varit en väldigt lång natts färd mot dag. Mycket längre än Eugene O'Neills långa dags färd mot natt. Men under några dagar nu så har jag känt att kulmen är nådd, förmodligen väntar fortfarande bakslag... men kulmen är nådd nu och det känns så skönt..

      Comment


      • #4
        Originally posted by mankämparpåmedlivet:) View Post
        Fint!
        Tack

        Comment


        • #5
          Skönt att det går framåt för dig.
          Kram

          Comment


          • #6
            Vi passar på att ropa Hurraaa för Rough Times!

            Lycka till med din egen framtid!

            Comment


            • #7
              Tack, både Nettan och Persa

              Det kommer säkert dagar då det går tyngre, men att i alla fall ha nosat på en annan inre känsla av befrielse känns värdefullt för mig. Att bara känna föraningen av tillförsikt är ännu större.

              Comment


              • #8
                Vad härligt det låter Rough Times !. Blir glad av att läsa detta.

                Comment


                • #9
                  Originally posted by HobKal View Post
                  Vad härligt det låter Rough Times !. Blir glad av att läsa detta.
                  Jag vågar knappt säga det här högt (så skört och bräckligt känns det)... men livet måste ju gå vidare och på något sätt måste vi våga tro på att det finns något kvar som genererar lycka. Att livet inte är över och att allt inte är för sent.

                  Vi måste fortsätta att navigera mot en ny källa av lycka. Låt vara att risken finns för att det är en hägring, eller så inte.... men det måste framtiden få sin chans att utvisa. Men det är till syvende och sist vår inre känsla av hopp, mod och tillförsikt som avgör om vi överhuvudtaget vågar fortsätta framåt mot det där unset av lycka som förhoppningsvis finns kvar för oss där framme.

                  Eller?!
                  Last edited by RoughTimes; 2016-03-15, 21:18.

                  Comment


                  • Persa
                    Persa commented
                    Editing a comment
                    Det är så mycket enklare att uttrycka sig när man har tid till eftertanke innan man säger/skriver när man är på ett sånt här ställe.
                    I verkligheten vågar man inte riktigt uttrycka sig på samma vis, inte när man just träffas i alla fall eftersom man vet att första intrycket är så oerhört viktigt.

                    Hur som... vet inte om man skulle vilja möta någon härifrån irl, tänk så många djupa, komplicerade och jobbiga tankar man delat med några.

                    Jo, jag har uppskattat att få vara en del av det som sker och diskuteras härinne, men för mitt bekommande så vill jag att det stannar härinne.
                    Lite som en frizon.

                  • RoughTimes
                    RoughTimes commented
                    Editing a comment
                    Visst Persa, men nu menade jag ju inte att vi skulle inleda relationer med varandra allesammans här på TS Utan vad jag syftade på var att om det enbart här finns så många intressanta och inkännande personer så måste det ju finnas oändligt många fler ute i resten av världen, eller hur?!

                    Alltså bör chansen att uppleva lycka igen inte vara så himla avlägsen som den känns när man är mitt i sorgen efter en älskad person som bara gett sig av. Och sedan så är ju jag sån att jag tänker att desto fler jobbiga, komplicerade och djupa tankar som man kan dela med någon,en partner helst, desto större chans till verklig lycka och närhet. Så det faktumet skrämmer eller avskräcker då inte mig....tvärtom!

                    En partner där man inte kan dela de jobbigaste, djupaste och mest komplicerade tankarna, det är en värdelös partner för mig. Enkel glättig ytlighet är inget som attraherar mig. Men alla är vi olika och inget är rätt eller fel. Faktiskt så är det väl just därför som det inte är så alldeles lätt att hitta någon som vågar öppna sig helt och fullt IRL. Många är så förtvivlat måna om att verka enkla, okomplicerade och glättiga att de blir totalt ointressanta.
                    Last edited by RoughTimes; 2016-03-16, 20:00.

                  • Persa
                    Persa commented
                    Editing a comment
                    Fasad.

                    Man måste komma förbi den där bilden som många vill visa av sig själva, trots allt finns det som du säger en massa spännande människor därute.
                    Såna som man kanske funkar klockrent med. Svårigheten är att locka fram dem.
                    De finns ju... det behöver vi ju inte ens diskutera, men att få dem att visa sig från sin rätta sida, det är en helt annan pilsner.

                • #10
                  Så härligt!

                  Låter som att du åtminstone har kommit till ett vägskäl, eller att du kan se att det kanske finns flera vägar in i framtiden och att de inte är totalt försänkta i mörker!

                  En sådan skör droppe av hopp kan vara så flyktig att man knappt hinner ana den innan den redan har dunstat! Hoppas du får hålla kvar känslan tillräckligt länge för att återfinna den igen om du tappar bort den (vilket jag tror man gör så bli inte förtvivlad om så sker). Kanske fick du en insikt om det man kallar för nåd?

                  Kom att tänka på något jag läste för några dagar sedan och som jag försöker smälta (vet inte om jag håller med ännu) Texten var ungefär så här:

                  Ljuset i slutet av den mörka tunneln är inte en illusion...
                  ... det är tunneln som är ( illusionen)...


                  Comment


                  • #11
                    Originally posted by deg View Post
                    Kanske fick du en insikt om det man kallar för nåd?

                    Kom att tänka på något jag läste för några dagar sedan och som jag försöker smälta (vet inte om jag håller med ännu) Texten var ungefär så här:

                    Ljuset i slutet av den mörka tunneln är inte en illusion...
                    ... det är tunneln som är ( illusionen)...

                    Nåd?! Hmmmm...kanske det, det var en tilltalande tanke. Hoppas att du har rätt, jag hoppas verkligen att du har rätt.

                    Intressant idé, det där om tunneln. Det finns inga tunnlar alltså, allt är ljus..... men ibland kan vi inte se det ljus som omger oss utan förlorar oss i en egen illusorisk tunnel av mörker. Låter kanske som att det i praktiken inte skulle spela någon roll om man ser tunneln eller ljuset som en illusion Men det är ju oändligt mycket mer hoppingivande och uppbyggligt om man väljer att se tunneln som illusionen och inte ljuset. För skulle ljuset vara illusionen så är vi ju förlorade för evigt i tunneln av mörker.

                    Tack!

                    Comment


                    • #12
                      Ungefär likvärdig dag, fortfarande den där lite främmande (men sköna) och distanserade känslan när jag tänker på honom. Långt mer saklig och objektiv än jag någonsin har kunnat förhålla mig till honom.

                      Men trots det.... ändå en lurking och helt hjärtskärande saknad efter (d)en person som kom, sågs och (be)segrade mitt hela liv mer än någon annan någonsin har gjort..och förmodligen mer än någon annan någonsin kommer att göra.

                      "Et tu, Brute"...

                      Comment


                      • Persa
                        Persa commented
                        Editing a comment
                        Den osäkerheten på dessa nya och främmande känslor av objektivitet inför ex. den osäkerheten kommer att blekna och livet kommer att öppna sig för någon ny.
                        Detta är ännu en fas som jag nästan vågar säga att alla går igenom.
                        Denna med det nyktra synsättet på exet och hur livet tillsammans varit.
                        Men dessa ex kommer alltid att finnas kvar, även om det så småningom endast är som en skugga i ögonvrån.

                        Ibland vill man glömma dem och kapa bort dem helt ur sitt liv, men man måste kanske se på dem som en erfarenhet som man inte kan vara utan.

                      • RoughTimes
                        RoughTimes commented
                        Editing a comment
                        Du har helt rätt, det samexisterar en stor osäkerhet och rädsla för att sas. ta ut segern i förskott. Samtidigt som jag på ett väldigt motsägelsefullt sätt ändå är lite ängslig för att successivt bli alltmer likgiltig inför honom. En så stor och betydande del av mitt liv och min lycka försvinner ju då... även om jag är helt på det klara med att allt med honom redan är fursvunnet sedan länge. Men när det är borta även inom mig så känns åren så meningslösa och inget med honom var meningslöst... även om allt ändå visade sig vara det i praktiken. Usch, vad det här blev virrigt och luddigt, jag hoppas att du förstår hur jag menar på ett ungefär i alla fall
                        Last edited by RoughTimes; 2016-03-18, 10:15.

                    • #13
                      Glad för din skull RoughTimes!

                      Comment


                      • RoughTimes
                        RoughTimes commented
                        Editing a comment
                        Tack, det värmer

                    • #14
                      Undra om jag ens kommer att få känna som dig någon gång? Att jag kommer se något ljus i tunneln.

                      Comment


                      • #15
                        Originally posted by nettan81 View Post
                        Undra om jag ens kommer att få känna som dig någon gång? Att jag kommer se något ljus i tunneln.
                        Det kommer du med all sannolikhet att göra, så småningom. Fast du ser ju att det inte är någon spikrak autostrada det handlar om, inte för någon. Så det gäller att uppmärksamma de framsteg man själv gör/känner. Hur små de än är och ALDRIG tala ner sig själv eller förringa varken sig eller sina känslor. DU måste tala upp dig och dina små framsteg, varje gång. Inte göra tvärtom

                        Comment


                        • nettan81
                          nettan81 commented
                          Editing a comment
                          Lättare sagt än gjort tyvärr.

                        • RoughTimes
                          RoughTimes commented
                          Editing a comment
                          I princip allt är lättare sagt än gjort. Men det gör det inte omöjligt för det och det hindrar inte heller att man måste försöka. Hela tiden försöka, om och om igen....för sin egen skull.

                          Men måste ta ansvar för sig själv, för sitt liv och för sina ansträngningar för att försöka bli lycklig. För att göra allt för att bli lycklig och ta vara på det korta liv man har fått..
                      Working...
                      X