Announcement

Collapse
No announcement yet.

Sorgen gör för ont och orsakar för stora problem

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Sorgen gör för ont och orsakar för stora problem

    Söndagen den 26/7 i år var värsta dagen i mitt liv.Det är då 11 År sedan mitt hjärta krossades pga saknad och sorg och jag kommer inte vidare.Pratar regelbundet om det hos psykologen och speciellt när årsdagen närmar sig men mår ändå så fruktansvärt dåligt att jag inte ens orkar med vårt boendestöd den dagen och det som brukar gälla den dagen är onyttigheter och egentid med älsklingen.Vill bara bort.Orkar inte må så här.Fyller år 6 dagar efter årsdagen men känner inte för o bli firad och än mindre för resan till min familj dagen efter.Årsdagen blev en jobbig dag då jag knappt orkade något.Hon förtjänade inte att jag plågade henne och hon förtjänar inte att jag är ett nervvrak men vet inte hur jag ska ta mig ur det då det just nu inte finns något ljus i tunneln pga hur jag känner pga allt jag gjorde mot henne under flera dagars tid.Vill inte längre.Det som får mig att kämpa är kärleken till älsklingen men utan honom o vissa andra kunde jag lika gärna ligga död och begraven.Gör ändå ingen nytta i samhället eller någonting.Fick en hemläxa sist jag träffade psykologen som jag fasade för att göra och dagen efter årsdagen lämnade min älskling in ett skrivhäfte som hans psykolog skulle lägga på min psykologs rum så hon hinner se det innan vi ses nästa torsdag.Gjorde hemläxan och förväntas lämna in den nästa vecka men fasar för det då det är nog otäckt att hon fått häftet samtidigt som jag vet att det är för mitt eget bästa.Har alltid så mörka tankar runt årsdagen och långt efter och i år var inget undantag.Min komplicerade relation till familjen gör det inte lättare då dom ger pikar och är taskiga även fastän dom borde förstå det sårar mig men åker dit delvis för jag vill inte bryta kontakten igen och sedan träffar jag ju en del bekanta där som jag gillar att träffa.I år gick det väl bättre än sist men långt ifrån bra.Älsklingen mår för dåligt av att träffa min familj så åker alltid själv dit och det är då dom är värst mot mig men nu under hösten så ska vi försöka få mina föräldrar att komma hit för att träffa mig,älsklingen och åtminstone båda psykologerna så några sanningens ord kommer fram.När ddet gäller hunden klarar jag inte ens att se på tv-serier el program där det tas upp,genomförs el har genomförts avlivningar utan att bli extremt ångestfylld och få panik.Avskyr att det är så fortfarande efter mer än 11 år av sorg.Skäms så över att jag varken kan skriva el säga hennes namn pga alla skuldkänslor och allt som spökar inom mig.
    Min saknade tjej

  • #2
    Det är en balansgång mellan att vi ska vara glada och inte glömma bort de vi förlorar, även om det är husdjur. Jag brukar tänka på min första undulat som levde i 7 år lite då och då. Jag klarar inte heller av att se andra plåga djur även om det är djuren själva som gör det.
    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3
      Plåga djur skulle jag må uruselt av o se när någon gör men jag kan inte ens se mannen som talar med hundar eller fina hundbilder på nätet utan o bryta ihop pga saknaden i perioder.Hon var mitt allt i 13 år och nu har det gått över 11 år sedan hon försvann men plågas än idag mer el mindre lika mycket som när det hände pga hur jag gjorde saker under dagarna innan,den dagen och dagarna efter.Kommer verkligen inte vidare.Hon var ofta den som fick mig att orka med tillvaron.
      Visst jag har min älskling nu som jag är förlovad med men vet hur beroende jag gjort mig av honom så blir någon av oss inlagda bryter jag ihop och då kommer även alla jobbiga tankar om allt jag tyckte jag gjorde fel mot den här underbara hunden.

      Comment


      • #4
        Om man inte läser på om hur man ska ta hand om husdjuren först och lär sig det i efterhand så är det inte konstigt att det kan bli lite fel ibland. Det är mänskligt och en del av livet. Vi har hela livet på oss att lära oss nya saker och bli bättre människor.
        What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

        Comment


        • #5
          Mamma var uppvuxen med hund o har alltid haft hund.Däremot har väl många av hundarna haft olika prroblem som komplicerat vardagen men det är inte det det här handlar om.Här handlar det om att jag när jag inte var redo för det tvingades ta beslutet om avlivningen samt vara med på den och vara den som gjorde saker mot/för hunden i dens sista stund och i min familj är de inte ok att visa känslor så kunde inte sörja hunden och har därmed gett mig enligt min psykolog ords en livstidsdom i saknad och sorg.Vill skaffa hund i framtiden men först måste detta vara bearbetat samt att vissa andra saker löst sig men svårt är det.Älskar ju att vara med hundar och har läst böcker om hunduppfostran o så samt att mamma lärt mig lite men vet jag inte är redo för o skaffa hund nu.Den här hunden var ju en av 2 familjehundar barav båda avlivades med på dagen 10 veckors mellanrum o min var sist o min mamma skaffade ny hund däremellan.

          Comment


          • #6
            Det var ju tråkigt att din familj inte kan hantera när någon visar känslor och så. Det är ju en del av livet och det är ju naturligt. När man måste sörja och inte har något vidare val så är det bättre än att trycka in känslorna och inte visa de. Det kan inte vara vidare hälsosamt att inte kunna visa sina känslor för andra...
            Last edited by Avances; 2015-08-18, 14:58.
            What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

            Comment


            • #7
              Nej men det var ju just därför det gick som det gjorde när jag miste hunden för hon var den enda ja kunde må bra med o visa hur jag kände.Blev ju självdestruktiv när jag miste henne.Har tagit mig ifrån det men inte skuldkänslorna o allt annat kring det hela.Men min psykolog och jag ska prata igenom detta ämne.Men jag ska komma vidare med hjälp av psykologen och min omgivning.

              Comment


              • #8
                Fick ta bort min katt strax inan jul så vet hur jobbigt det är och man är aldrig förberedd på det, det går inte förbereda sig. Ibland måste man ta bort djur för de inte ska lida min katt led och det var det bästa för henne att somna in även om det var det mest jävligaste jag varit med om. Du ska inte ha dåligt samvete för du var tvungen avliva din hund. Jag har inte dåligt samvete för jag lätt min katt somna in det var rätt beslut för henne, det hade varit egoistiskt att låta henne fortsätta leva.

                Comment

                Working...
                X