Announcement

Collapse
No announcement yet.

Människor får mig att må dåligt

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Människor får mig att må dåligt

    Nu gör jag ett grovt generaliserande, men kort sagt får de flesta människorna mig att må dåligt. De får mig att bli osäker, äcklad, rädd, arg, ledsen...

    Och klart som korvspad är det ju inte dem det är fel på. Det är min negativa inställning till människor som är orsaken till alla obehagskänslor som gör mig spyfärdig så fort sociala interaktioner och personer kommer på tal.

    Jag är en blyg person som oroar mig onödigt mycket för det mesta. Med ett skakigt självförtroende och självkänsla på det blir det en kombination som leder till få vänner, många misslyckade stela sociala samspel och till det en klängighet med dem få som det har gått hyfsat med. Som jag är rädd för att visa. Vilket gör att jag antingen uppfattas som kylig och tråkig eller helt ofattbart klumpigt närgången (De riktigt sällsynta gångerna jag trots alt ger uttryck för hur mycket en person betyder för mig)

    Jag är jävligt trött på mig själv. Känner mig som ett litet barn som inte klarar av att spela det sociala spelet. Sedan har jag nästan ingen ryggrad. En riktigt fegis är jag. Vågar knappt tala för min sak eller ens ge mig in i ett argument, håller bara med.

    Varför gör jag inget då? Varför skriver jag av mig det här istället (passiv)? Förmodligen för att det är jobbigt att själv försöka kämpa sig igenom livet med problem som har med det mentala att göra. När man är ensam går det segt. För det mesta inte alls. Speciellt inte när dålig självkänsla och självförtroende orsakar en ond cirkel i hela processen.

    Jag känner mig ensam. Känner mig ensam, liten, okunnig, barnslig och dum när jag är i kontakt med folk. En del får mig att må bra, riktigt bra till och med, men någonting säger alltid att jag är socialt inkompetent, underlägsen nästan alla. Hur får man tyst på det? Hur kan man vända på det hela så att människor blir en lugnande, energigivande glädjekälla som ger livslust?

    Känns som att nyckeln i det hela med att kunna hantera människor och trivas med människor är att kunna styra ens egna tankar åt det positiva hållet gällande sociala situationer.

  • #2
    Hur känner du när du är i sociala forum på nätet? Är det lika jobbigt då? Det är förstås lätt att känna sig barnslig, liten och dum även på nätet (särskilt i forum med dryga personer) men kanske märker du skillnad när du slipper se och höra de andra?

    Förresten är du ju social nu när du skriver här. Bra.

    Håller med dig om att socialt umgänge är svårt när självkänsla, självförtroende är skakigt och när man har svårt att styra tankar positivt.

    Comment


    • Snowy1307
      Snowy1307 commented
      Editing a comment
      Skulle säga att jag är mycket mer oblyg på nätet via skrift. Däremot kvarstår ändå känslan av litenhet, lite av dumheten och till det ibland en osäkerhet kring det man skrivit, hur man formulerat sig. Det är mycket lättare att skriva saker. Man kan tänka efter bättre, man är trygg tack vare anonymiteten och man slipper även blickar på en, eller att bli avbruten. Man behöver inte heller vara rädd för att rösten ska spela ett spratt med en eller att man pratar för lågt eller för högt. Man behöver inte tänka på vad man gör för gester, hur man ser ut i stunden.

      Haha, ja att skriva på nätet är ett sätt att vara social Hade mått ännu sämre om jag inte vågade ta kontakt med andra på nätet.

      Det är svårt ibland med socialt umgänge. Önskar att människor var mer mindre bundna till sociala normer och konventioner. Att folk kunde vara mer flexibla med och toleranta mot olika sätt att "uppföra sig" i sociala sammanhang. Eller i alla fall inte vara så hårda mot dem som inte är haj på det sociala.

  • #3
    Vad har de människor du känner dig bekväm med, gemensamt?

    Comment


    • Snowy1307
      Snowy1307 commented
      Editing a comment
      Hmm....de är oftast människor som beter sig på samma sätt i sociala situationer som jag gör eller de som har ett öga för när någon inte trivs eller känner sig kass och försöker pigga upp personen. Lite som en snäll skyddande väktare som sprider god stämning.

      Kan även trivas bra med lustigkurrar, blyga eller de som haft det svårt socialt som förstår "på riktigt" hur man kan känna sig.

      Det kan också bli riktigt trevligt, mysigt med en person som låter mig vara blyg utan att fästa någon större vikt vid det och behandlar mig som en helt normalt fungerande människa som alla andra. Tålmodiga brukar de vara, vilket gör att min blyghet släpper efter ett tag.

      Människor som jag trivs med är alltså de som är snälla och öppensinnade. Som inte anser blyghet som någon udda, läskig egenskap. De förstår eller försöker förstå hur blyghet funkar.
      Last edited by Snowy1307; 2015-12-29, 23:31.

    • mankämparpåmedlivet:)
      Editing a comment
      Jag tänker att eftersom du kan se skillnad på vilka egenskaper hos andra som du mår bra utav, så är det också ett igenkännande av dina egna. Är det möjligt att du kan vara lite mer tålmodig, tolerant och välkomnande mot dig själv också?
      Och om du träffar på någon som är blyg och obekväm i sociala situationer, hur uppträder du mot dem? Finns det utrymme för dig att sätta dig själv åt sidan och se dem istället? Flytta fokus, liksom...

  • #4
    Har rätt svårt att vara tålmodig, tolerant och välkommnande mot mig själv. Verkligen. Än idag har jag inte lyckats kommit på varför det ska vara svårt att vara just det där mot mig själv. Jag kanske är rädd för att skämma bort mig själv för mycket och att det sedan inte blir folk av mig bara för att jag varit för slapp och accepterande. Gilla läget passar inte alltid för mig.

    Oj, vill så gärna vara så trevlig och mysig som möjligt mot dem och jag skulle säga att jag är det så långt jag vågar. Tänker att de kanske tar illa upp om de märker att jag försöker vara trevlig mot just dem eller så kanske de vill bli lämnade ifred och är trötta på att folk tycker synd om dem och är snälla av den anledningen.

    När jag pratar eller är med en blyg person elle en som är obekväm i sociala sammanhang fokuserar jag på den. Ser mycket på hur den reagerar på olika samtalsämnen, skämt och tänker mer på att få den att känna sig bekväm än på att få utlopp för mitt egna behov av att få prata.

    Comment


    • #5
      Hej


      Tänkte lite på denna artikeln när jag läste ditt inlägg:
      Det dyker upp en länk i mitt Facebook-flöde. Den handlar om introverta barn. Eller nej. Den handlar om att låta introverta barn vara introverta. (Blyghet, Familjeliv, Patricia franzén)

      Comment


      • Snowy1307
        Snowy1307 commented
        Editing a comment
        Tänkvärt. Fick alltid höra som liten i skolan att jag inte tar plats och att lärarna var oroliga för att jag var rätt ensam. De skickade mig till kuratorer som försökte intyga mig om att jag måste ändra på mig. Att min blyghet är ett allvarligt problem som absolut måste åtgärdas. Annars klarar jag mig aldrig här i världen.

        De ville mig väl, men allt det där tjatet om att en del av min personlighet består av en oönskad egenskap som tyder på svaghet som måste tränas bort gjorde att min självbild blev negativ.

    • #6
      Ja, neurotypiska sk normala kan vara rejält dryga och intoleranta. Undvik dem så länge och försök att endast umgås med de du trivs med. Du har ringat in så bra vilka de är. Med väktarna finns risk att man blir liten och beroende och inte växer (i självkänsla) lika fort, men de kan vara skönt att ha när det är intoleranta med i situationen (typ på en fest). Om jag var du skulle jag fokusera mest på de andra du beskriver. De som är lite som du. I en sådan miljö med likasinnade där man får säga fel, vara tyst, vara annorlunda är det lättast att växa och hitta sig själv och sin självkänsla. En sorts nördgrupp om man så vill.

      Ge det tid och fortsätt vara social på nätet. Det ger träning, självkänsla och i bästa fall hittar du rätt kontakter där som du kan träffa irl.

      Gott nytt år med färre intoleranta bekanta.

      Comment


      • Snowy1307
        Snowy1307 commented
        Editing a comment
        Väktarna kan gott och väl behövas, men lagom är bäst. Jag brukar umgås med folk som funkar som mig, men vill även kunna umgås med alla olika typer av personligheter. Jag vill vara fri och obegränsad i det sociala. Man behöver kanske inte trivas jättebra i alla sociala sammanhang, men det vore skönt att slippa vara nervös och osäker jämt med vissa personer och i speciella situationer.

        "Nördgrupper" är underbara! Jag håller med om att man utvecklas som mest när man får vara den man är. När man får göra misstag, öva upp sociala färdigheter och lära sig utav det utan att det blir värsta grejen. Utan pressen att prestera "bra" socialt.

        Nätet är för det mesta bra. Även om kontakten inte alltid håller under lång tid så ger det väldigt mycket ändå, särskilt när relationerna är på sin topp. Man får lära känna många olika typer av människor, vilket är kul.

        Gott nytt år på dig också!
    Working...
    X